Sista flytten – mer hjälp behövs

Linda Arvidsson har jobbat som biståndshandläggare och länge intresserat sig för just sista flytten. Den har varit speciell att utreda och även svår att hantera stundtals, berättar hon. De äldre som ville flytta fick avslag ibland, medan de som behövde flytta kanske inte ville.

– Jag såg även hur svårt det var att flytta och skapa sig ett nytt liv på äldreboendet. Många äldre tappade greppet om sitt liv och blev passiva. Att flytta till äldreboende skulle ju bli något bra och positivt – varför blev det inte så?

Linda Arvidsson har fram till nu arbetat halvtid i Malmö stad och halvtid som forskare på Socialhögskolan i Lund genom projektet FYS, Forskarskolan för yrkesverksamma inom socialtjänsten. Foto: Sanna Dolck Wall

I en licentiatavhandling vid Forskarskolan FYS, har Linda Arvidsson nu undersökt frågan vidare. En del av de äldre som hon har intervjuat, flyttade för någon annans skull, vilket var problematiskt. En del upplevde sig för gamla för att flytta. De orkade kanske inte ge sig in i en flyttprocess själva och hade också svårt att organisera allt. En sista flytt kan också handla om en större existentiell fråga.

Linda Arvidssons studier visar att det är viktigt för äldre personer att besöka boendet som de ska flytta till, för att känna sig mer delaktiga i processen och kunna planera inför den.

– Men det finns många hinder för att kunna göra det besöket. Många kommuner har en begränsad tidsram. Besöket måste ofta ske dagtid och organiseras med färdtjänst och någon närstående som kan möta upp.

Att besöka boendet blir därmed en fråga om hur de närstående kan eller orkar arrangera detta, förklarar Linda Arvidsson. De flesta äldre som flyttar till särskilt boende är över 90 år, med pensionerade barn som själva kan ha sjukdomar och svårigheter att hjälpa till.

Hur skiljer sig äldres upplevelser av sista flytten åt?

– Den som är motiverad att flytta, vet hur flytten ska gå till och har anhöriga som är lyhörda och kan hjälpa dem praktiskt, kan få en problemfri och smidig flytt. Den som flyttar för någon annans skull och inte kan vara delaktig, tappar kontrollen, och flytten blir i stället en negativ upplevelse.

För att öka delaktigheten och förenkla den sista flytten för äldre personer, föreslår Linda Arvidsson att det inrättas en särskild funktion på kommunerna – en ”flyttlots”.

– Det skulle vara en person som står för helhetssyn och arbetar med de tidsperspektiv som flytten innebär, utifrån den äldre och dennes närstående förutsättningar. En flyttlots skulle också kunna garantera delaktighet för den äldre själv så långt det går, och samordna olika verksamheter som lämnar ifrån och tar vid ansvaret.

I vissa kommuner arbetar man redan på detta sätt, förklarar Linda Arvidsson. Hon tycker att alla kommuner borde utveckla riktlinjer för delaktighet för de äldre, även om det inte finns närstående som kan hjälpa till. Äldreomsorgen behöver se flyttprocessen som ett verksamhetsområde i sig med personal som har kompetens och mandat att genomföra den.

– I Storbritannien uppmärksammas den som sådan. Det involverar både myndighetens och verksamhetens personal. Detta är inte vilken flytt som helst utan den sista flytten. Den handlar inte bara om att flytta saker utan om att existentiellt anpassa sig till den sista tiden i livet.