I Sverige drabbas cirka 17 500 personer av höftfraktur varje år. Medelåldern hos dessa patienter är över 80 år. Svensk sjukvård följer en standardprocedur för höftfraktur, ofta med snabbspår till kirurgi, men trots det varierar överlevnadsgraden efter operation.
Nya rön från Linköpings universitet och Mary university of London visar att det finns en socioekonomisk faktor som verkar påverka mer än andra.
– Det finns en koppling mellan ökad risk för dödlighet på både kort och lång sikt, baserat på de individuella socioekonomiska faktorerna som vi undersökte. Framför allt var det utbildningsnivå som visade starkast samband med dödligheten, säger Rasmus Åhman, doktorand vid Linköpings universitet, i ett pressmeddelande.
Inkomst spelade mindre roll, medan tillgång till hemtjänst eller äldreboende var mer svårtolkat, visar studien. Bostadsområde verkar inte ha haft någon större inverkan.
– Utifrån vår data verkar det inte finnas några tydliga skillnader i överlevnad beroende på vilken typ av sjukhus man opereras på för en höftfraktur, säger Rasmus Åhman.
Han tror att anledningen till sambandet mellan utbildningsnivå och dödlighet var starkast kan vara kopplat till hur en individ tar sig igenom den långa processen som en operation innebär.
– Det finns ett begrepp som heter hälsolitteracitet, som vi tänker kan ha en nära relation till utbildningsnivå. Det handlar om hur man kan ta till sig information från vården och förstå varför man ska göra olika saker. Det kan också vara så att högre utbildningsnivå hänger ihop med ett större socialt säkerhetsnät och bättre stöd från familj och anhöriga, säger Rasmus Åhman.
Men han vill betona att resultaten inte i slutändan handlar om att få fler att gå i skolan längre.
– Utbildningsnivå kan snarare ses som en markör som hjälper vården att identifiera patienter som kan behöva extra stöd, exempelvis genom anpassad information, rehabilitering och uppföljning efter sjukhusvistelsen.
