Att ha personal som arbetar i hemmet hos olika brukare innebär stora utmaningar i arbetsmiljön för arbetsgivare inom hemtjänsten. Möjligheterna att förbättra arbetsmiljön för personalen begränsas av att man inte äger själva arbetsplatsen, och att förändringar måste ske med brukarens samtycke.
Redan före coronapandemin rapporterade hemtjänstpersonalen omfattande problem med arbetsmiljön hos brukarna, problem som har ökat ytterligare sedan dess. Det visar en ny studie från Umeå universitet.
– Med den här forskningen kan vi identifiera områden där verksamheterna ska rikta in mer resurser så att personalen får en bättre arbetsmiljö, säger Fredrik Norström, försteförfattare till studien, i ett pressmeddelande.
Problemen handlade exempelvis om ergonomiska problem med dåliga sängar – något som 29 procent av hemtjänstpersonalen angav var problematiskt innan pandemin och 37 procent under pandemin. 40 procent före respektive 50 procent under pandemin uppgav svårigheter med små toaletter.
Vissa rapporterade att de också haft problem med trakasserier från brukare och besvär med anhöriga. Dessa var dock mindre vanliga än de fysiska arbetsmiljöproblemen.
Brister i tillgången till och användningen av skyddsutrustning kan vara en förklaring till att personalen upplevde att svårigheterna förvärrades under pandemin. Skyddsutrustningen och risken för smitta försvårade också kommunikationen med brukarna.
– En intressant skillnad mellan olika geografiska områden som vi studerat var att det i Västerbotten, där nivån av smitta var relativt låg bland befolkningen, fungerade det bättre med skyddsutrustning under pandemin, medan den sociala kontakten med brukarna var en större utmaning. I Västernorrland däremot, med större smittspridning, var förhållandet det motsatta och tillgången till skyddsutrustning problematiskt, säger Fredrik Norström.