Utmaningar med trakasserier inom vård och omsorg

Personal inom vården upplever inte sällan sexuella trakasserier från patienter och omsorgstagare. I intervjuer uppger även unga kvinnliga undersköterskestudenter att de under praktiken blivit utsatta för sexuella trakasserier. Och att problemet inte får den uppmärksamhet i utbildningen som eleverna önskar sig. Det visar en ny rapport skriven av forskarna Maria Hedlin och Eva Klope vid Linnéuniversitetet.

– Att många av de elever vi har intervjuat har mött sexuella trakasserier under sin praktik är egentligen inte så förvånande. Forskning visar att det inte är ovanligt inom vården, säger Maria Hedlin, som är forskare på Linnéuniversitetet och rapportförfattare, i ett pressmeddelande.

I intervjuerna framkom det att det kunde vara kommentarer om kroppar, pojkvänner och oönskade inviter från manliga patienter eller deras manliga anhöriga. Eleverna upplevde också att de tystades ner när de försökte prata om problemet.

– Att så pass många elever beskrev att de kände sig oförberedda på att de skulle möta sexuella trakasserier under praktiken förvånade oss. Och att eleverna inte upplevde att lärare, handledare eller för den delen chefer på arbetsplatserna, tog frågan på allvar, fortsätter Maria Hedlin.

I rapporten resonerar hon och Eva Klope kring problematiken med trakasserier gentemot undersköterskor inom vård och omsorg. I vissa fall handlar det om att de som utsätter personal för sexuella trakasserier har en demensdiagnos eller andra kognitiva nedsättningar, som gör att de inte kan hållas ansvariga för sina handlingar. Men även när patienterna eller de anhöriga är fullt kognitivt fungerande, hålls de inte ansvariga.

– De unga kvinnorna upplever att handlingarna bagatelliseras. Det kan bero på att sexuella trakasserier är så vanligt att det har normaliserats inom yrket, och inte upplevs vara så mycket att prata om. Ibland säger personalen att patienten “är sådan”. Vårdanställdas skolas också i att vara förstående och sätta patienten i centrum, vilket kan bidra till att den egna utsattheten blir svår att tala om, säger Eva Klope.

– Eleverna efterlyser att frågan belyses mer. De önskar mer kunskap om sexuella trakasserier generellt och specifikt hur det kan hanteras och förebyggas i deras kommande arbete. Det är viktigt inte minst för att de unga kvinnorna inte ska behöva känna att de står ensamma och oförberedda. Det är också en viktig arbetsmiljöfråga, avslutar hon.