Dockan Anne ger säkrare omsorg

För de som arbetar i kommunal hälso- och sjukvård, omsorg eller utbildar sig inom yrket är det viktigt att hålla kunskapen vid liv och ta till sig ny teknologi.

Att kunna bedöma olika tillstånd, utföra första hjälpen vid akuta fall och ha rutiner som sitter i både huvud och händer, gör personalen trygg och bidrar till en säker äldreomsorg. Då är en möjlighet att kombinera teori med praktiskt övande grundläggande.

Ett ställe där vård- och omsorgspersonal i Stockholms stad erbjuds just detta är Kliniskt träningscentrum, KTC, i Högdalen, Stockholm. Här finns avancerad teknologi, alltifrån dockor i naturlig storlek som det går att ta pulsen på eller ge sprutor, till kroppsdräkter som låter en prova på hur olika kroppsliga funktionsnedsättningar kan kännas – och besökare får alltid stöd av den erfarna personalen, som håller i utbildningar och demonstrationer.

Idén om ett kliniskt träningscentrum för utbildning inom kommunala verksamheter i Stockholm kom från Leif Kananen, avdelningschef på avdelningen Social omsorg äldre i Enskede-Årsta-Vantörs stadsdelsförvaltning, under våren 2022. Han hade besökt flera träningscentrum runt om i Sverige och ville starta en liknande verksamhet i Stockholm, men den skulle vara helt inriktad på äldreomsorgens behov. Leif Kananens idé visade sig ligga helt rätt i tiden eftersom staten skjutit till stimulansmedel för att gynna omställningen för en god och nära vård och det även är prioriterat i stadens budget.

Sedan gick det rekordsnabbt. I Stockholmsförorten Högdalen stod outnyttjade lokaler tomma intill ett äldreboende. Verklighetslabbet, en verksamhet som testar produkter och arbetssätt för äldreomsorgen, fanns redan sedan flera år tillbaka och KTC blev en del av deras verksamhet.

Redan 23 augusti 2022 var det dags att inviga KTC:s nya lokaler i Högdalen. Åtta specialinredda rum med aktuella forsknings- och studentprojekt eller produkter och tjänster från företag som Verklighetslabbet testar.

Paula Källgren

– I regioner har det funnit kliniska testmiljöer sedan länge där personal på sjukhus får gå och träna och med hjälp från instruktörer. Det har inte omsorgspersonal i kommunen haft möjlighet till tidigare. Hit får även hemtjänstpersonal komma, de brukar nästan aldrig få möjlighet till utbildning annars, säger Paula Källgren.

Paula Källgren är yrkeslärare i vård och omsorg, men även specialistsjuksköterska, och hon har varit med sedan starten. Hon har hunnit ta emot många studiebesök eftersom intresset är mycket stort och KTC är en av få anläggningar i Stockholms län inriktade mot kommunal omsorg.

Varje vecka håller hon utbildningar i så kallade vitalparametrar, till exempel blodtryck, kroppstemperatur och puls, SBAR, som är ett strukturerat sätt att kommunicera mellan vård- och omsorgspersonal, samt hjärt- och lungräddning.

– Det är inte bara medarbetare inom vård och omsorg som går utbildning i hjärt- och lungräddning. Det gör även medarbetare inom stadsdelen, från förskolor, socialförvaltningen, parkförvaltningen och biståndshandläggare.

Många sjuksköterskestudenter får också möjlighet att träna på att ta venprov och ge injektioner inför sina prov.

– De tycker att vi har bättre och modernare utrustning här än på skolan, säger Paula Källgren och skrattar nöjd.
– I skolan får de öva i tjugo minuter, men här får de vara en halv dag och öva tills de inte orkar längre.

Just i dag utbildar Paula Källgren fyra undersköterskor och ett vårdbiträde från ett servicehus. De ska bli mer självständiga när någon av deras boende visar sjukdomssymptom. Om omsorgspersonalen själva kan kontrollera vitalparametrar behöver de inte alltid hämta hjälp av en sjuksköterska.

– Man vill slippa behöva kalla på sjuksköterska direkt så fort någon verkar må dåligt. När de ringer sjuksköterskan så ska de redan ha tagit vitalparametrarna och snabbt kunna ge svar om personens tillstånd.

Dagens fem kursdeltagare får också lära sig metoden kallad SBAR som handlar om hur omsorgspersonalen kommunicerar med varandra. När de tar puls, mäter kroppstemperatur med mera ska de olika momenten utföras i en viss ordning och benämnas vid rätt ord när de rapporterar uppgifterna till sjuksköterskan.

– De flesta tillbud som sker i vården är på grund av bristande kommunikation mellan personalen. Man missuppfattar varandra och då kan det bli fel. SBAR handlar om patientsäkerhet, säger Paula Källgren.

På KTC får besökare både lära sig teoretiskt vad de ska göra i specifika situationer och sedan öva på detta i olika rum. Ett av rummen heter Nursing Anne, där finns en ”patient” de kan öva på. Det är en avancerad docka i naturlig storlek kallad Anne. Dockan Anne blir nästan kusligt mänsklig när Paula Källgren väcker henne till liv med hjälp av en surfplatta.

Hon ställer in vilka funktioner dockan ska utföra. Anne ger ifrån sig andningsljud, hostar lite och snyftar lätt. Sen blinkar hon till. Nu är Anne vaken och redo för undersökning.

I rummet mittemot Nursing Anne finns dockan Asta. Hon är inte lika tekniskt avancerad, men tål vatten och är till för övningar där personer behöver vård i säng. Det går till exempel att öva på att ta blodprov, ge injektioner och sköta sår. Paula Källgren knäpper upp Astas kläder och visar att hon har en stomi.

– Jag märker att många verkligen vill lära sig mer! De stannar ofta till i vår stomihörna, läser och tittar på bilder kring vad för olika stomityper det finns eller stannar vid de olika anatomitavlorna, säger hon.

Det sticker fram en liten lapp under en toffel intill dockan Astas häl med en bild på ett begynnande trycksår.

– Jag gömmer lappar på olika ställen på kroppen för att besökarna ska hitta moment som de ska öva på. De ska undersöka Astas hudkostym efter rodnader som just kan tyda på begynnande trycksår, säger Paula Källgren.

– Det är viktigt att uppmärksamma och förebygga så att det inte blir ett sår.

Robotdjur skapar trivsel och lugnar oroliga.

Nästa rum innehåller välfärdsteknik. Där kan man ta del av information om appar som kan förebygga undernäring, sensorer för riskbedömning av trycksår och till exempel testa mjuka robotdjur. Dessa hundar och katter i plysch kan både låta och röra sig och har visat sig ge lika bra effekt vid oro på personer med demenssjukdom som läkemedel.

I det så kallade upplevelserummet finns olika dräkter eller attrapper som simulerar hur det kan vara att ha en äldre kropp. Besökare får uppleva känslan av att vara stel, ha svårt att röra sig eller ha nedsatt syn och hörsel.

Men det finns även trevligare produkter att prova, till exempel tyngdtäcken som kan omfamna en som en kram. Tyngdtäckena som finns i olika storlekar, även små att ha i knät, är särskilt uppskattade. För den som bor ensam eller känner oro kan det kännas skönt att få omslutas och känna tyngden av täckena.

– I både det här rummet och rummet för väldfärdsteknik får våra besökare kunskap om vilka produkter som finns och testa om något är värt att köpa in till arbetsplatsen. Eller så kan de tipsa anhöriga om att beställa något till sina nära och kära, säger Paula Källgren.

Utöver de fyra redan nämnda rummen finns två rum till där man kan öva hjärt- och lungräddning, samt ett med munvårdsutbildning som ett upphandlat företag ansvarar för.
Dagens kursdeltagare förser sig med fika innan kursen startar. Flera av dem har redan gått utbildningen, men tar chansen att repetera.

– Det är viktigt att utbilda sig hela tiden, säger Rezene Estifanos som har arbetat tio år som undersköterska. Han slår sig ner i soffan där alla börjar ta plats.

Paula Källgren börjar med att gå igenom vad SBAR är och de sex olika vitalparametrarna. De flesta av deltagarna vet på ett ungefär vad de ska kontrollera på den som är sjuk eller har skadat sig, men en del är nytt för dem. De som inte har svenska som modersmål kan även ha svårt att förstå vissa ord.

– Det är viktigt att inte bara förlita sig på tekniska hjälpmedel. Titta efter olika sjukdomstecken och våga lita på känslan. Hur kan man se om någon har feber? frågar Paula Källgren deltagarna.

– Man kan se om någon är blek och svettig, säger José Aparicio som är sjukvårdare.

– Man kan se på ögonen och känna på doften, tillägger Rezene Estifanos.

Det blir en liten diskussion kring dofter och på vilka sätt man kan avgöra hur någon mår. Särskilt tydligt är det om någon har urinvägsinfektion eller krångel med matsmältningen.

– Med både klinisk blick och vitalparametrar blir det en perfekt bedömning, sammanfattar Paula Källgren när den teoretiska genomgången är slut.
Deltagarna går vidare till rummet med Nursing Anne för att öva på att räkna andetag och ta puls. Alla är tysta och koncentrerade när de känner efter pulsen på handleder, vid halsen och på fotleden.

När Paula Källgren ställer in nya mätvärden på Anne och ber alla räkna andetag under en minut hörs bara Annes jämna andetag.

Efter övningarna med Nursing Anne är det rast. Deltagarna, som tidigare har gått utbildningen, berättar att de har haft nytta av kunskaperna.

– På min arbetsplats har vi mätt kroppstemperatur, puls och ibland blodtryck, det gjorde vi även innan kursen. Men nu känner jag mig lite säkrare, för det är inget som vi har gjort när vi har haft praktik. Nu vet jag att jag först måste kolla alla de här sakerna innan jag ringer på sjuksköterskan, säger Philomene Mujinga, som är undersköterska och den som lyckades bäst med att räkna Annes puls.

Paula Källgren tipsar deltagarna att det går även att fråga de äldre på servicehuset om den kan få öva på dem, till exempel mäta blodtryck som kan vara lite knepigt.