Tillåt mig att generalisera: Med stor sannolikhet väljer kvinnor kultur när de fritt får välja aktivitet under några lediga timmar. I synnerhet de som passerat 60 år går på teater, njuter av konst, lyrik eller musik, läser böcker, går på föredrag, diskuterar med bokcirkeln, publicerar, lär sig skapa, dansa, måla, knåda, sjunga, skriva. Det handlar inte bara om en förströelse för stunden, utan bygger sociala nätverk, ger kunskap och håller hjärnan i trim.
Kulturtanten är lite hånad, men oss kär. Alla vet vad hon står för. Hon möjliggör för nyskapande scenkonst, smala filmer och okända designers. Hon bär upp kulturen likt en gnistrande krona. Men med åren blir den tung att bära. Hennes kropp förtvinar, minnet sviktar, men hon läser och hänger med så länge ögon och ben förmår. Så en dag faller hon och blir omhändertagen. Så blir hon sittande. Om sommaren kommer kanske en kör och sjunger. Om hösten blir hon erbjuden att sticka och spela bingo varje vecka. Och television varje dag. Det är väl bra. Men räcker det?
Vad blev det av med kultur som berör och skakar om? Den kreativa som får hjärnans alla små skrymslen att vakna och lusten att spira? Många tror att det är för sent med kultur för den som har fått en demensdiagnos. Att kultur bara är guldkant. Men de kanske har fel.
I det här numret berättar flera forskare om hur kultur påverkar hälsan hos äldre och vård- och omsorgspersonal. Om hur musik gör tillvaron lugnare för anhörigvårdare, samtal om konst kan väcka sinnen till liv, personer i livets slutskede blir stimulerade av konst och skapande, samt att digital kulturtillgång är ett bra alternativ för de som inte kan ta sig till kulturscenerna.
Stanna gärna upp vid de härliga bilderna i temat. Flera är från ett konstprojekt som ägde rum på ett äldreboende i Upplands-Bro.
Kultur handlar ofta om att uppleva tillsammans med andra. Det är genom det sociala samspelet som små mirakel kan ske. I Rebecca Hiltons artikel, om en kulturfestival på ett boende, visar sig damen som varit så försynt och stillsam plötsligt ha talanger som ingen i personalen anat.
Men sport kan väl ha samma effekt, undrar kanske du som läser. Och är man, om jag får generalisera igen. Vi kanske får återkomma till vad forskningen har att säga om sportens inverkan på hälsan. Men det får bli ett annat år, för det här är sista numret av Äldre i Centrum 2023. Jag önskar att 2024 blir ett år när vi får se mer av kultur och sport, och mindre krig och kriminalitet.
Upp till kamp alla kulturtanter!
Det behövs en plattform där olika vetenskapliga discipliner kan samarbeta och formulera mål tillsammans. Det skriver tre äldreforskare vid Aging research center på Karolinska institutet, baserat på en ny vetenskaplig artikel.
Lek är inte bara för små barn, utan det är mänsklighetens mest avancerade kompetens. Det skriver forskaren Albert Westergren som vill slå ett slag för att lekfullhet ska vara accepterat även högt upp i åldrarna.
Vad innebär det att vara mor- och farförälder och hur kan relationen till ens barnbarn se ut? Det reflekterar Stiftelsen Äldrecentrums direktör Åsa Hedberg Rundgren över, som för ett år sedan fick sitt första barnbarn.
Varför är det viktigt att prata om döden när den ibland är väldigt långt bort? Chefredaktör Enikö Szurkos bjuder in till reflektion om döden och förklarar varför vi har valt att ägna ett helt tema åt just det ämnet.
