Ålderism i politiken

Sällan har väl politikers ålder debatterats så mycket som denna sommar. Mest har det handlat om det stundande valet i USA och det faktum att den 81-åriga­ Joe Biden till slut lämnade plats åt 59-åriga Kamala Harris som demokraternas presidentkandidat. Donald Trump, fyra år yngre än Joe Biden, som tidigare satsat på ­”ålderskortet” och framställt Biden som svag och virrig får nu tänka om. Ålderskortet ­riskerar att vändas mot honom.

Exemplet ovan visar den risk som finns med att klistra ”etiketter” på individer. Ålder, precis som andra bakgrundsfaktorer, kommer med stora variationer och handlar om sanno­­­lik­heten att en viss person  –  exempelvis en äldre politiker jämfört med en yngre  –  kommer att agera på ett visst sätt. Min poäng är att vi ska använda dessa etiketter med försiktighet, inte att vi ska undvika dem helt. Endast genom att analysera systematiska mönster går det att fastställa såväl positiva som negativa effekter av en viss bakgrundsfaktor.

Det går ganska lätt att konstatera att sanno­likheten för en person som fyllt 65 år att bli vald till den svenska riksdagen är mycket ­liten. I valet 2022 var ungefär 25 procent av valmanskåren 65 år eller äldre, medan motsvarande andel i den nyvalda riksdagen endast var fyra procent. I den nuvarande riksdagen dominerar de yngre medelålders, 30–49 år, med en andel på 52 procent av ledamöterna, följt av åldersgruppen 50–64 år,­ vilken utgör 39 procent. Yngre ledamöter, 18–29 år, är i likhet med gruppen 65+ liten, och utgör fem procent. Trenden över tid är att medelåldern i riks­dagen sjunker, främst för att gruppen 30–49 år växer.

Om vi i stället ser till mönstret på kommunal nivå ökar sannolikheten rejält för att en person som fyllt 65 år ska bli vald. Efter valet 2022 var 25 procent av landets kommunfullmäktige­ledamöter 65 år eller äldre och trenden visar en ökning över tid för denna åldersgrupp. I likhet med mönstret i riksdagen är det få unga, 18–29 år, i kommunfullmäktige. På kommunal nivå dominerar åldersgruppen 50–64 år medan gruppen 30–49 år minskar över tid.

När det gäller åldersfaktorn i riksdagen och i kommunfullmäktige är mönstret i Sverige mycket likt det mönster som återfinns i övriga nordiska länder. I det nyvalda Europaparlamentet skiljer dock Sverige ut sig med en relativt låg genomsnittsålder, 47 år, bland landets representanter. Malta har den lägsta genomsnittsåldern, 41 år, medan Luxemburg har den högsta, 60 år.

Är mönster som dessa något att fästa vikt vid? Även om det jag tidigare kallat etiketter ska behandlas med försiktighet, så är mitt svar ja. När det gäller påverkan på politikens innehåll finns det mest kunskap om bakgrundsfaktorn könstillhörighet. Forskningen visar att kvinnliga politiker i större utsträckning än manliga politiker driver frågor av stor vikt för kvinnliga väljare, vilket ofta handlar om olika lösningar på konflikten yrkesliv–familjeliv och åtgärder mot könsdiskriminering.

Forskning från andra länder än Sverige visar en tendens att äldre politiker prioriterar frågor av vikt för äldre väljare och att yngre politiker prioriterar frågor av vikt för yngre väljare. Vardagen ser helt enkelt olika ut för olika grupper i samhället och detta återspeglas i politiska val och prio­riteringar, även om social bakgrund inte är det enda, eller alltid det främsta, som avgör.

En annan viktig aspekt av demokratin handlar om legitimitet för beslut och engagemang för politiken. Även inom detta område finns det mest forskning som utgår från ett köns­perspektiv. Resultaten visar att såväl engagemanget som legitimiteten ökar när andelen kvinnor ökar i beslutsfattande församlingar. ­Än så länge vet vi inte lika mycket om åldersfaktorns betydelse på detta område.

Många vill veta vad som är en rättvis fördelning av politiskt tillsatta poster. Forskningen har dock inte något enkelt svar på den frågan. Hur sammansättningen av beslutsfattande församlingar bör se ut är ytterst en politisk fråga och en fråga som de politiska partierna är ansvariga att lösa. Forskningen visar dock att förändringar väldigt sällan sker av sig självt. Andelen kvinnor i den svenska riksdagen har ökat för att olika kvinnoorganisationer pressat på för förändring. Forskningen visar också att det behövs uthållighet  –  förändringar sker inte över en natt.

Grunden för demokratin handlar om väljarna. En personlig önskan är att mer av debatten om ålderism skulle handla om åldersfaktorns betydelse för engagemang och legitimitet. Vi vet att valdeltagandet i Sverige är som lägst i åldersgruppen 75 år och äldre, och särskilt bland äldre kvinnor. Diskussionen skulle kunna börja där. Finns det frågor och perspektiv som glöms bort för att valdeltagandet är lågt i dessa grupper? Vad skulle kunna göras för att öka engagemanget?

Ökad representation av äldre i riksdagen är en strategi som partierna kan använda sig av, men inte den enda. Andra strategier kan vara att anordna återkommande forum för dialog eller att utse särskilda talespersoner. Den värsta ålderismen är tystnad och avsaknad av debatt om äldres situation.

Avslutningsvis en anekdot från när jag själv satt som röstmottagare i valet till Europa­parlamentet den 9 juni i år. Den sista väljaren i vallokalen jag arbetade i var en kvinna född 1937. Hon kom strax innan stängningsdags i sällskap av sin son. Kvinnans hörsel var inte den bästa och det blev sonen som beskrev de olika problem de haft med förtidsröstning och röstning via ombud. På valdagen hittades inte rätt id-handlingar. Till slut blev lösningen att sonen följde med och intygade mammans identitet. För rösta det skulle hon. Det kändes som en fin avslutning på valdagen.

En önskan inför kommande val är att alla som vill rösta ska få den hjälp som behövs. Det är också en önskan att satsningar görs för att nå ut till de grupper som vanligen deltar i politiken i mindre utsträckning än andra grupper. Demokrati handlar inte bara om högtids­dagarna när vi väljer politiska representanter, men dessa dagar sätter ramar för hur vi lever i vår vardag och därför är det av största vikt att alla får göra sin röst hörd.

Lena Wängnerud har tillsammans med Maria Solevid skrivit rapporten
Hur gamla är de som bestämmer? Om åldersrepresentation i politiska församlingar.