Vad kan man själv göra för att må så bra som möjligt i en inte alltid så enkel verklighet? Jag har under många år läst om detta i litteratur och forskning, sökt svar på gåtan om vår psykiska hälsa, och med tiden insett att jag främst kunnat bekräfta det mina förebilder sa till mig under barndomen.
Vi behöver alla de där förebilderna i livet, människor vi bär med oss som ledstjärnor när vi står i valet och kvalet, eller när vi behöver tröst. För min del är det de äldre släktingar som tyvärr inte lever längre, men som gav mig värdefulla insikter och hjälpte mig att bygga min verktygslåda. Ur den kan jag hämta exempel till mina fyra gyllene råd för en god psykisk hälsa.
Att ge av sig själv och sitt engagemang. Att vara engagerad i relationer och den sociala gemenskapen kan både vara bra för den egna psykiska hälsan och bidra till andras psykiska hälsa. Små saker du gör kan göra stor skillnad i andras liv. Min gammelmoster Tillan träffade jag tyvärr inte så ofta, men när vi sågs gjorde hon intryck.
Hon bodde i Gävle, var diakonissa och hon var parant, glad, färgstark och bullrig. Hon var bra på att se andra människor, det har jag också hört många andra berätta varmt om. Jag var blyg som barn så jag sa inte mycket till henne, men hon såg mig och lyfte mig, bara genom små saker hon sa och hur hon såg på livet. Hon var tydlig med att vi behöver varandra, livet är något spännande och vackert, och vi kan hjälpa varandra i stort och i smått.
Att vara nyfiken, utmana sig själv och lära sig nya saker. Man blir aldrig för gammal för att hålla i gång tankarna och växa som människa. Jag blev så förvånad när min farmor Gekan vid 80 års ålder anmälde sig till en datorkurs. Jag tänkte nog att vi kunde hjälpa henne med det hon behövde, inte skulle hon behöva trassla med att lära sig det. Men hon sa att hon skulle bli digital, eftersom världen förändrades och hon behövde följa med i det.
Då hade hon som pensionär redan gått kurser i både engelska och franska. Hon tyckte om att lära sig nya saker även om det inte gick fort, och så var det roligt att träffa nya människor. Ur hälsosynpunkt slog hon två flugor i en smäll! Hon var genuint nyfiken på andra människor, och att prata med barn och unga var det bästa hon visste. Det gav liv och piggade upp, sa hon.
Att skapa vanor som man mår bra av. Många av oss vet ju egentligen vad man mår bra av. När det gäller vanor handlar det till exempel om att sova bra, äta varierat och nyttigt och att röra på sig. Men det är inte alltid så lätt att leva som man lär. Ska man bli ledsen om man inte lyckas med alla borden och måsten? Inte enligt min gammelfaster Edit. ”Man får välja sitt favoritgift”, sa hon.
Jag gillade uttrycket, det lät så tillåtande och bekräftade att man inte är mer än människa. Min tolkning är att vissa saker givetvis är sämre för hälsan än andra, men lite av det dåliga kanske är okej och man väljer och accepterar sina undantag, man är inte en sämre person för det.
Att röra på sig, i synnerhet ute i det fria, är toppen för den psykiska hälsan. Mina farföräldrar hade ingen bil, utan promenerade alltid vart de än skulle. Främst för att de tyckte om det. De älskade att gå i skog och natur, nära havet och sjöarna. Långt och länge gick de varje dag, utomordentligt bra för kropp och knopp. Det är lättare att sova bra då också.
Att prata om hur du och andra mår. Något som mina ledstjärnor inte var så bra på vad jag kunde se, var att prata om saker som är jobbiga och att berätta när man mår lite dåligt. Det tror jag nämligen är viktigt. Det finns många myter kring psykisk hälsa, som att man inte bör fråga någon som verkar må psykiskt dåligt hur den mår för att då kan det bli värre. Det stämmer inte, tvärt om kan det rädda liv. Det stämmer inte heller att det är naturligt att inte kunna sova och känna sig nedstämd om man är äldre.
Sömn och välmående är viktigt i alla åldrar. Det finns hjälp att få, och man måste våga be om hjälp om man mår dåligt. En annan myt är att det främst är ungdomar som tar sina liv. Tvärt om ökar suicidtalen med stigande ålder och är högst bland äldre män. Att känna till att man ska våga fråga, att bli bättre på att tala om hur man mår och att våga be om hjälp är några steg till att förändra detta.
Efter att ha arbetat med och forskat om hälsa och vård i befolkningen i över 20 år vill jag också lägga till att det är viktigt att göra sin röst hörd om man själv eller någon närstående behöver hjälp. Det är inte alltid den med störst behov som blir prioriterad. Det handlar också om att kunna uttrycka vad man behöver och att förvänta sig hjälp om man behöver det. Ta gärna hjälp av någon som kan stötta till exempel i kontakter med vården.
Om man kokar ned det här så är mina råd för psykisk hälsa: Var nyfiken, vårda dina relationer och var snäll mot andra. Rör på dig, ät och sov så bra du kan. Och glöm inte att be om hjälp om du behöver!
