Vetenskap och beprövad erfarenhet i socialtjänsten

Formuleringen ”vetenskap och beprövad erfarenhet” återfinns i hälso- och sjukvårdslagen från 2017, i patientlagen från 2014 och i patientsäkerhetslagen från 2010. Men i socialtjänstlagen från 2001, som styr äldreomsorgens verksamheter, finns inte en lika skarp formulering för att säkerställa att den äldre personen ska få sakkunnig omsorg som är av riktigt god kvalitet.

Inte förrän nu! Utredningen Hållbar social­tjänst (SOU 2020:47) lägger i sitt slutbetänkande fram förslag på en ny socialtjänstlag. Där föreskrivs att i en kunskapsbaserad socialtjänst ska verksamheten bedrivas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag kan bara utropa: Äntligen!

Varför har det dröjt? Varför har krav på ett vetenskapligt förhållningssätt i äldreomsorgen (inom ramen för socialtjänsten) inte fått genomslag? Tanken far lätt iväg mot att de målgrupper som socialtjänsten ska värna inte haft tillräckligt starka röster för att hävda sin rätt till kvalitet i de insatser som erbjuds. Men låt mig i stället resonera kring varför det är så viktigt att formuleringen blir verklighet.

När lagen säger att socialtjänsten ska bedrivas i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet betyder det att utvecklingen av insatser, verksamhet och behandling måste få en självklar plats i den så kallade kärnverksamheten. Att söka kunskap, att utveckla verksamhet, att forska i och tillsammans med praktiken, kort sagt att samskapa forskningsbaserad kunskap, ska inte ske parallellt med utan måste integreras som en helt naturlig del av verksamheten. Vi måste alltid sträva efter att bli bättre på att möta den äldre personens behov.

Den ambitionen finns alldeles säkert i olika utsträckning runt om i landet. Men en skrivning i lagen gör det orimligt för styrning och ledning att inte säkerställa att forskning och utveckling ingår i vård- och omsorgs­arbetet.

Utredningens bedömning är att ”i syfte att skapa långsiktiga och stabila förutsättningar för en sådan utveckling bör det i socialtjänstlagen införas krav på att socialtjänsten ska bygga sin verksamhet på bästa tillgängliga kunskap”.

Utredningen lyfter också några farhågor. ”Finns det tillräckligt med kunskap”? Det finns det aldrig. Bästa tillgängliga kunskap får inte betyda att vi inte ska sträva framåt. Vi får aldrig bli bekväma och sluta utveckla kunskap. På alla nivåer behöver politiker och tjänstemän efterfråga och skapa resurser för denna utveckling.

”Hur ska verksamheterna få tillgång till vetenskap”? Ett dilemma är att vetenskaplig litteratur inte är fritt tillgänglig för till exempel kommunens verksamheter. Det pågår dock ett utredningsarbete vid Kungliga biblioteket för att skapa ett system för svenska forskare att publicera sig fritt i, och därmed bidra till öppen tillgång till svenska vetenskapliga publiceringar. Men vi är inte där ännu.

Och att lösa knuten vad gäller att få internationell vetenskaplig litteratur tillgänglig lär nog ta en stund till.
Men det går ändå åt rätt håll. Låt vetenskap och beprövad erfarenhet visa vägen.