Ålderismen påverkar vår hälsa

Ålderism innebär att vi människor bemöter varandra på ett nedvärderande och respektlöst sätt på grund av ålder. När sådant bemötande äger rum regelbundet, kommer från olika håll och pågår över längre tid, nöter det gradvis ner vår självkänsla.

En tilltagande mängd vetenskapliga studier visar att ålderism är ett hinder för fysisk aktivitet, socialt deltagande likväl som att det påverkar vår fysiska och psykiska hälsa.

Ungefärligen den inramningen brukar mina populärvetenskapliga föreläsningar inledas med vid de trettiotalet tillfällen jag hittills presenterat min forskning för pensionärsorganisationer.

I mer förenklad form har forskningen även nått skolklasser, inom ramen för Forskarfredag, där klasser kan låna en forskare.

Skratten brukar dugga tätt vid föreläsningstillfällena när det berättas om de vardagliga erfarenheter av ålderism som äldre personer varit med om. Även ålderismens motbjudande sida blottläggs genom uttryck som att »man blir förminskad, inte så att man börjar gråta, men man blir ledsen i själen«.

Igenkänningen i citaten som ­delas från forskningen medför alltid nya typiska berättelser från deltagarna själva. Vid ett av de senaste tillfällena berättade en man i 80-årsåldern förnärmat om yngre personer som överraskats av att han, i motsats till deras förväntningar, faktiskt kunde betala med Swish.

Två kvinnor i 70-årsåldern delade med sig ­av sina arbetslivserfarenheter av att ha sysslat med datorer i närmare 50 år. De var dator­support åt barnen och inte tvärtom.

Ett cit­at från tidigare datainsamling kom från en 75-årig finländsk kvinna som beskrev be­mötandet i samband med att hon skulle ­betala med kreditkort i affären. Expediten frågade: ­»Kommer du ­ihåg pinkoden?«

Antydningar om förekomsten av minnesproblematik kan såra trots att intentionen är välvilja. Listan av likande typiska fall kan göras synnerligen lång och många av beskrivningarna kommer från hälso- och sjukvården.

Omkring en femtedel av våra forskningsdeltagare tycker att det finns en negativ inställning till äldre som grupp inom hälso- och sjukvården. Erfarenheten­­ ­från en 65-årig(!) kvinna klarlägger att »på sjukhuset sa läkaren att jag är för gammal för den behandling jag får«.

Erfarenheterna som äldre personer själva ­beskriver rimmar inte särskilt väl med betydelsen av ålderism som fördomar, stereotypa föreställningar och diskriminering baserat på ålder. Det har medfört att jag i min forskning har presenterat en alternativ förklaring av vad ålderism betyder.

Den nya förklaringen innehåller inte ordet diskriminering. Det baseras på studier där vi har visat att endast en liten andel om 2–6 procent av äldre personer över 65 år, upp­lever sig diskriminerade på grund av sin ålder.

Folk har mycket erfarenhet av hur ålder påverkar, men fäster ogärna etiketten diskriminering vid det. När personer ska göra ställningstaganden om ett ja eller nej på den frågan finns benägenheten att kryssa nej; i betydelsen inte fullständigt ja i alla fall.

Det finns skäl att ha i åtanke att ålderism är en amerikansk språklig import. Ställs frågan om diskriminering i de anglosaxiska länderna är det cirka en tredjedel som upplever sig diskriminerade på grund av sin ålder. Sammantaget antyder det att vi behöver något annat för att fånga in människors erfarenheter i den kulturella kontext vi lever.

Den nya förklaringen av ålderism riktas inte enbart mot äldre personer. Det finns även många exempel på hur barn och ungdomar utsätts för ­ålderism. För att inte nämna medelålders personer på arbetsmarknaden.

Även barn ska bli gamla en dag och då behöver de kunskapen och förmågan att respondera mot det respektlösa bemötandet. Det är grundläggande och nödvändigt även för att vi ska förmå känna igen oss i utförarens, inte bara i den underkastades ställning.

Den nya förklaringen uppmärksammar ­också att åldersgränser som kan vara grundade i ålderism kan medföra önskvärda konsekvenser.­ Ett exempel är företräde till vaccinationer för äldre personer.

Den alternativa förklaringen av ålderism försöker fånga att det handlar om människors erfarenheter och vardagliga praktiker. En sådan vardaglig praktik kan illustreras med det språkbruk vi är socialiserade i att använda.

Många är vi som vid något tillfälle har tagit ut en påse morötter som skvalpar omkring i en oangenäm sörja längst ner ur kylskåpet och kanske uttryckt att »det här är gammalt«. Praktiken vi lärt oss och upprätt­håller är att det ruttna och mögliga är synonymt med gammalt.

Anledningen till att vi behöver veta mer om de här praktikerna är att de sannolikt påverkar vår fysiska och psykiska hälsa. De inverkar även på vår benägenhet att vara fysiskt aktiva och att delta i sociala sammanhang.

I en brittisk studie från 2019 i tidskriften Lancet public health användes bland annat frågan om personer­ i vardagslivet upplevt sig »…bemötta med mindre respekt och hövlighet« på grund av sin ålder.

Forskarna visade att sådana erfar­enheter hänger ihop med sämre självskattad hälsa, högre förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar, begränsande långvariga sjukdomar och depressiva symptom. Den brittiska studien är bara en av en lång rad exempel på studier som visar att ålderism har den här kopplingen till vår hälsa.

Amerikanska och tyska forskargrupper har ­visat att nivåerna av fysisk aktivitet kan förbättras genom att exponera människor för positiva budskap om ålder. En av våra egna nyligen pub­licerade studier exemplifierar mer i detalj hur det kan gå till.

Äldre personer kan exempel­vis välja bort eller anpassa gymträning för att undvika oön­skat jämförande med yngre personers prestations- och kroppsfixering. Folk tränar hellre för välbefinnandets än utseendets skull.

En annan av våra studier visar att den nega­tivitet som ålderismen medför hänger ihop med minskat socialt deltagande. Åskådliggjort från en av våra 75-åriga forskningsdeltagare: »Vid besök av musikunderhållning (jazz) yttrade en obekant: oj, jag ser att pensions­hemmet har brunnit«.

Både tidigare och pin­färska studier visar att ålderism leder till högre nivåer av ofrivillig ensamhet. Det finns med andra ord kunskap som antyder att sociala insatser borde riktas mot att minska graden av respektlöst ålde­ristiskt bemötande för att förbättra hälsa, öka fysisk aktivitet och socialt deltagande.

Sådan kunskap kan tillföra något till det förebyggande arbetet, som ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet enligt den nya socialtjänstlagen.

För att bättre komma till rätta med det ­res­­pektlösa bemötande som ålderismen med­för och mildra de hälsorelaterade ­konsekvenserna finns övergripande åtgärder vi som enskilda ­individer och samhälle bör ägna oss åt.

Det mest ­betydelsefulla är att kännas vid utmaningen ­i de förgivet­tagna och undangömda­ sätt på vilka erfarenheterna förekommer i vardaglig praktik; vore det så Swishbetalning, pinkods­användning, plump kommunikation från lä­kare, påse med ruttna morötter ur kylskåpet, obegripligt bemötande på jazzkonserten eller något annat.

Lätt glider oss de lågintensiva handlingarna förbi och går obemärkt under radarn.

Vi behöver öka medvetenheten genom olika utbildningsinsatser för olika målgrupper, vetenskapligt informerade policyarbeten, åldersintegrerade mötesplatser där människor i olika åldrar kan lära sig av varandra och ett medmänskligt stöd så att vi förmår hantera den negativitet som ålderismen förorsakar.

En 65-årig österbottnisk kvinna i en av våra studier upplevde sig som gammal »när barnbarnet på fyra år säger att fammo du är en gammal tant, men det syns inte så bra när du har kläderna på«. När vi upplever liknande situationer vill vi kunna vidmakthålla självkänslan och samtidigt lära motparten något som denne själv kan ha nytta av.