Holistiskt perspektiv för att minska skadliga fall

Fall är den vanligaste orsaken till skada hos äldre personer och en betydande orsak till inläggning på sjukhus och dödsfall bland äldre personer. Det finns en mängd olika orsaker till att man faller, men den främsta riskfaktorn är tidigare fallolyckor. Med tanke på konsekvenserna av ett skadligt fall är det av stor betydelse att kunna förhindra eller fördröja det första fallet. Därför bör fokus riktas mer mot primärt förebyggande åtgärder, för att undvika lidande för individer och spara pengar inom sjukvården. I SNAC-K har vi undersökt om det går att i ett tidigt skede upptäcka vem som ligger i riskzonen för att falla. Vi har också undersökt konsekvenser av ett skadligt fall och om det går att upptäcka utsatta individer som behöver mer hjälp och stöd efter ett skadligt fall.

Tidigare forskning fokuserar till stor del på enskilda riskfaktorer. Vår forskning visar att riskfaktorer för skadliga fall ofta samexisterar med varandra. I en studie som består av en klusteranalys såg vi att äldre personer kan bilda olika riskprofiler baserat på vedertagna riskfaktorer för fall. Fallrisken skilde sig markant åt mellan personer med olika riskprofil. Resultatet indikerar att det kan vara mer relevant att fokusera på riskprofiler, eller en kombination av riskfaktorer, än enskilda faktorer.

Vissa riskfaktorer för skadliga fall kan ha olika betydelse för kvinnor och män. Exempelvis såg vi i en studie att det är viktigt för män att ha en god fysisk funktion för att minska risken för ett skadligt fall, medan det för kvinnor är viktigare att inte behöva någon hjälp med dagliga sysslor. I en annan studie, som fokuserade på samband mellan smärta och skadliga fall, såg vi att smärta ökar fallrisken hos män, men inte hos kvinnor. Könsskillnaderna i dessa studier kan möjligen förklaras av olika beteenden, eftersom det i den äldre befolkningen fortfarande är skillnad på vad kvinnor och män gör i hemmet. Tidigare forskning har visat att kvinnor oftast faller inomhus när de gör dagliga sysslor, medan män faller utomhus när de utför aktiviteter. De här resultaten indikerar att man kan behöva ta hänsyn till könsskillnader vid screening för fallrisk och planering av förebyggande åtgärder.

Våra studier visar att det är möjligt att förutsäga en förhöjd fallrisk upp till tio år framåt i tiden. Vi har också sett att olika riskfaktorer förutsäger risk för skadliga fall över en kortare respektive en längre uppföljningstid. Att vi kan se en förhöjd risk så långt som tio år i förväg öppnar upp för möjligheten till primärpreventiva insatser.

I en studie fann vi att personer som bodde ensamma, var fysiskt inaktiva och ansåg sig ha dålig hälsa innan de fallit hade ett större hjälpberoende efter fallskadan än de som var samboende, aktiva och ansåg sig ha god hälsa. I en annan studie fokuserade vi på betydelsen av sociala faktorer såsom socialt nätverk och socialt stöd. Resultaten visade att ett rikt socialt nätverk dels minskar risken för skadliga fall, dels ökar sannolikheten att vara vid liv och oberoende av hjälp upp till sex år efter ett skadligt fall. Vi har också sett att ett skadligt fall gör äldre personer mer utsatta för försämring av kognitiv funktion. Sambandet mellan skadliga fall och försämring av kognitiv funktion kan till viss del förklaras av försämrad fysisk funktion och utveckling av depressiva symptom. Fysisk funktionsnedsättning och depressiva symptom är därför möjliga terapeutiska mål för att motverka sambandet mellan skadliga fall och försämrad kognitiv funktion.

Våra resultat pekar på:

1. Det går att identifiera individer för vilka man med tidiga primära interventioner kan förebygga eller fördröja ett första fall
2. En förhöjd fallrisk kan förutsägas så långt som tio år framåt i tiden
3. Det kan vara mer relevant att fokusera på riskprofiler än enskilda riskfaktorer
4. Ett skadligt fall ökar risken för försämring av såväl fysisk som kognitiv funktion
5. Sociodemografiska och hälsorelaterade faktorer kan hjälpa till att identifiera extra utsatta individer som kan behöva extra rehabilitering och stöd efter ett skadligt fall.