Digitaliseringen väcker frågor

En av samhällets största välfärdsutmaningar är hur vi ska kunna erbjuda en trygg och värdig äldreomsorg, och samtidigt hantera svårigheter gällande personalförsörjning, kunskap och kompetens. Stora förhoppningar ställs på digitalisering som en lösning för att förbättra och utveckla äldreomsorgen.

Men i dagsläget finns det för lite kunskap om vilka konsekvenser digitaliseringen kan ha för brukare, omsorgspersonal och chefer. Det är detta vi vill undersöka i vårt nya forskningsprojekt.

Syftet är att studera vad digitalisering i kommunal hemtjänst till äldre innebär, med fokus på brukares situation, biståndshandläggning och omsorgsprocesser.

Projektet, som är finansierat av forskningsrådet Forte, ­är ett unikt samarbete mellan forskare inom socialt arbete och informatik, något som säkerställer att resultaten skapar en bred förståelse för möjligheter och utmaningar med digital teknik i relation till kommunal hemtjänst.

I projektet kommer vi att studera digitalisering i kommunal hemtjänst till äldre brukare, 65 år och äldre, i kommuner som ligger extra långt fram i en digital omställning. Kommun­erna som ingår i projektet har digitaliserat i flera avseenden, både rörande teknik som ersätter personal och teknik som primärt syftar till att höja kvaliteten för de äldre.

Vi kommer att genomföra tre delstudier, vars datainsamling börjar under hösten 2024:

1. Intervjuer om brukares erfarenheter av och åsikter om beviljade digitala insatser
2. Deltagande fotointervjuer för att ta del av personalens berättelser om omsorgsprocesser
3. Enkät om personalens kunskaper om och attityder till digitalisering.

Enligt politiska organ och myndigheter ­på olika nivåer kan digitalisering främja en ­mer demokratisk och hållbar utveckling ­med förbättrad samhällsservice. Det i sig ställer­ krav på samhällelig anpassning.

Enligt Digitaliserings­­kommissionen är digitalisering den mest samhällsomvälvande processen ­sedan industrialiseringen och den påverkar alla områden i samhället, inte minst socialtjänstens äldreomsorg.

Statliga och kommunala utredningar, och policydokument lyfter fram brukarna både som de som ska gagnas av digitaliseringen och som ett problem som den ska lösa. Det finns därför anledning att ställa frågor om vad digitalisering innebär för synen på brukare. Medför digitaliseringen större självständighet, delaktighet och inflytande enligt intentionerna i den nationella strategin Vision e-hälsa 2025, eller ställer den snarare krav på brukarna att anpassa sig?

Politiker och tjänstemän på statlig och kom­munal nivå betraktar digitalisering som en lösning i enlighet med policydokumentens intentioner, och hemtjänsten i flera kommuner har börjat använda olika digitala tekniker. Några exempel är trygghetslarm, trygghetskameror, videotillsyn, medicingivare, måltidsrobotar och städrobotar.

Dessa lösningar fyller olika funktioner och kräver olika funktionsförmågor. Insatserna medför dessutom skilda konsekvenser för brukare och personal, då de kräver olika typer av kompetens, inkräktar olika mycket på privatlivet och påverkar synen på omsorg.

Vid digitalisering kan genus och etnicitet ha betydelse för hur personal och brukare ser på produkterna eller tjänsterna. I samhället förknippas teknik ofta med traditionellt manliga värden, bland annat uppfattningen att tekniska färdigheter och intressen är mer typiska för män.

Samtidigt associeras äldreomsorgen med traditionellt kvinnliga perspektiv, exempelvis att omsorg, empati och känslomässigt stöd är kvinnliga egenskaper. Därtill innebär en ökande andel utrikesfödda äldre och utrikesfödd personal inom hemtjänsten att skilda kulturella synsätt på teknik och omsorg existerar parallellt.

Exempel på frågor som införandet av digital teknik inom hemtjänsten väcker är: Vilka be­hov kan tillgodoses via digitala insatser? Hur utreds och bedöms behovet av digitala insatser? I vilken utsträckning får äldre med hemtjänst inflytande över valet av digitala insatser? Hur påverkas de sociala relationerna mellan brukare och omsorgsgivare?

Tidigare forskning visar att digitalisering kan ha tre olika dimensioner: saker, sätt och samhälle. Det innebär att digitalisering, för­utom digitala produkter, också handlar om hur någonting genomförs, exempelvis i en omsorgsrelation.

Traditionellt har omsorgs­relationen främst berört personal och brukare, men i och med digitaliseringen blir även de digitala produkterna involverade. I vårt projekt fokuserar vi på just möten mellan människor och teknik.

Detta är särskilt intressant eftersom hemtjänstens verksamheter delvis är riktade mot sköra, sår­bara och sjuka äldre, vilket ställer etiska aspekter och värdigt bemötande i fokus när verksamheter inför digital teknik.

I tidigare forskning framgår också att i digi­taliseringspolitiken, som är regeringens och statliga myndigheters sätt att driva frågor om ­digitalisering, är den typiska grundidén en aktiv brukare som ställer sig positiv till digitalisering. Detta kan legitimera satsningar på digital teknik, även om inställningen är svårare att finna i verkligheten än i politiska diskussioner.

En litteraturöversikt med fokus på äldres upplevelser av välfärdsteknik tyder på att den generellt sett är accepterad hos äldre, det vill säga att äldre antingen ser att det finns fördelar med välfärdsteknik eller att de inte har något emot den ökande användningen av den.

Det betyder dock inte att alla äldre accepterar tekniken. Därför är det viktigt med ett personcentrerat förhållningssätt där äldres integritet och delaktighet beaktas, när digital teknik ska introduceras i deras hem.

En central del i diskussionen kring digitaliseringen är att tekniken förväntas skapa positiva värden, något som kan bidra till att brukare upplever krav på att anamma digitala förstahandslösningar. Redan utsatta grupper, som har svårt att anpassa sig till dessa krav, riskerar att hamna i ett digitalt utanförskap då traditionella kanaler försvinner till förmån för digitala alternativ.

Vi förväntar oss att projektet ger ny kunskap om vad digitalisering innebär för brukares inflytande, självständighet och delaktighet, biståndshandläggares och enhetschefers uppfattningar om brukares behov, beslut om och utformning av insatser, samt hemtjänstpersonalens arbete vad gäller handlingsutrymme, interaktion med brukare och ansvar för insatserna.

Dessutom hoppas vi att resultaten ger en ­inblick i hur olika tekniksyner, genus och etnici­teter kommer till uttryck vid digitalisering i hemtjänsten, samt vad hemtjänstens organisatoriska förutsättningar betyder för användning av digital teknik.