En personlig assistent i fickan

I dag vet man att äldre personer med begynnande demens har större möjligheter att anamma ny teknik om den är utformad efter deras personliga behov. Därför började utvecklingsarbetet i smart4md-projektet med en diskussion med användarna om hur deras önske­mål och behov såg ut. Hur kan man göra en design så att dator, surfplatta eller telefon kommer att fungera på ett bra sätt för personer med nedsatt kognitiv förmåga?

Resultatet blev en plattform som kan anslutas till alla möjliga sensorer för att stödja olika delar av vardagen. Du kan prata med dina familjemedlemmar, lägga till olika påminnelser om vårdbesök och hålla koll på medicinering. Det finns stora möjligheter för individuell anpassning och information kan delas med familjemedlemmar och vårdgivare. Forskningsstudien, som samordnas från Blekinge tekniska högskola, involverar ett stort antal människor i både Sverige och Spanien: över 1 000 par bestående av en person med minnesproblem och en anhörig. Genom att samla in och filtrera data om individens användning av en surfplatta och samtidigt skräddarsy information, support, personliga påminnelser och beslutsstöd för individen skapas ett nytt kommunikationsgränssnitt med kommunikationssystemet.

Projektet tar sin utgångspunkt i Swedish national study on aging and care, SNAC, som har som syfte att ur ett tvärvetenskapligt perspektiv öka kunskapen om åldrande och vård. Studien inleddes genom ett initiativ från forskare och den svenska regeringen 1999. Nu 20 år senare, när en representativ kohort av den svenska befolkningen över 60 års ålder regelbundet följts upp, har studien gett tillgång till en enorm mängd individdata om åldrandet och hälsa.

Delstudien SNAC-IT, med fokus på hur it och digitalisering ger både möjligheter och utmaningar, möjliggör värdefull kunskapsinhämtning om den sociala utvecklingen under de demografiska förändringar som nu äger rum – såväl för friska äldre personer med mindre stödbehov som för personer med behov av olika former av vård och omsorg.

Studien har ett sociologiskt, tekniskt och hälsovetenskapligt perspektiv för att kunna belysa så många aspekter som möjligt av effekterna av digitalisering på den åldrande befolkningen. Samtidigt erbjuder SNAC som helhet unika möjligheter att tvärvetenskapligt belysa dessa aspekter och inverkan av ny informations- och kommunikationsteknik på äldre personers dagliga liv och livskvalitet. Studien tar upp faktorer som är viktiga för individens förmåga att få tillgång till och använda teknik i olika sammanhang, men också faktorer som är betydelsefulla för att optimera samhällets olika stödsystem för en åldrande befolkning. Detta är särskilt viktigt att studera ur ett perspektiv utanför storstadsområden och centrala platser, snarare med fokus på de områden där geografisk närhet och tillgång till vård begränsas och avståndet till närstående kan försvåra kontakten.

Användningen av så kallade deep learning-metoder för att skapa AI-system som kan stödja både hälso- och sjukvårdspersonal samt gruppen åldrande människor, är en intressant användning av SNAC-data. Att låta datorn backa upp den stora mängden data gör det möjligt att hitta faktorer som kan vara avgörande för utveckling och förebyggande av en mängd olika tillstånd. De första resultaten från denna forskning har varit lovande, även om de fortfarande behöver utvecklas.

En grupp av kroniska sjukdomar som främst drabbar äldre är olika kognitivt degenerativa tillstånd, såsom mild kognitiv nedsättning, mci, och demens. Antalet människor som drabbats av demens i Europa beräknas uppgå till 13,4 miljoner år 2030. Som ett sätt att möta dessa utmaningar har hälso- och sjukvårdspolitiken varit inriktad på att utvidga äldre personers förmåga att fortsätta leva självständigt. Eftersom medicinska behandlingsalternativ för närvarande förblir inriktade på symptomatisk behandling föreslås användning av teknik, och specifikt informations- och kommunikationsteknologier , ikt, som ett sätt att stödja funktion och upprätthålla ett bra liv.

Kognitiva problem påverkar inte bara individen utan också omgivningen. Att leva tillsammans med och/eller ta hand om en person med mci eller demens kan även äventyra familjemedlemmarnas välbefinnande och hälsa till följd av en känsla av överbelastning i vårdrollen.
De senaste åren har många enheter och digitala appar för att stödja personer med neuro­kognitiva störningar utvecklats. Emellertid fokuserar majoriteten av lösningarna på utbildning eller stöd och säkerhet för människor som bor ensamma. De flesta produkter är enstaka appar eller enheter, men få är integrerade i en enda lösning eller produkt.

När man betraktar de problem som människor med lätt kognitiv funktionsnedsättning har och potentialen för konstgjord intelligens som beslutsstöd, är det som om hela konceptet var skräddarsytt just för denna grupp. Men införandet av teknik i en degenerativ kognitiv process måste ske i dess tidiga stadier, eller helst ännu tidigare, för att nå framgång.

Det ligger i sakens natur att det är svårt att få reda på exakt vilken inverkan teknik har på hälsotillstånd. När man gör läkemedelsstudier kan man pröva den verkliga medicinen på en grupp och sockerpiller på en annan. Detta låter sig inte göras när medicinen är en smartphone eller annan teknik. Dessutom har det varit så att när man utvecklar hälsoteknik görs det ofta i små projekt, där det kan vara svårt att se en statistiskt säkerställd effekt. Detta gör det svårt att implementera och se nyttan eller att våga lita på teknikens effekt inom hälso- och sjukvård. Det behövs stora projekt, som smart4md, där man kan utveckla tekniken tillsammans med brukarna, testa den i veten­skapliga studier och vidare­utveckla den tills det finns en produkt som intresserar såväl industrin som användarna.

Erfarenheterna från SMART4MD har redan börjat omsättas i en mängd avknoppade projekt. Vid Health technology research lab tittar man nu även på möjligheter att kunna upptäcka minnesstörningar och demens väldigt tidigt i processen. Man tittar också på om den mobila tekniken kan användas för andra patientgrupper, till exempel personer med hjärtsvikt.

Ett annat viktigt område som många gånger är eftersatt är munhälsan. Att bevara en god munhälsa hos äldre har visat sig vara en allt större utmaning för äldreomsorgen. Intressant nog är det en positiv utveckling som bidrar till detta, där man har gått ifrån löständer/tandproteser (som man bara behövde ta ut för att rengöra) till att ha sina tänder kvar. Allt fler har i dag avancerade konstruktioner, som broar och implantat, i munnen. Dessa är mycket svårare att hålla rena och konsekvensen blir en sämre munhygien för de som har svårt att komma ihåg eller inte längre klarar att borsta tänderna själv.

Med hjälp av en eltandborste kan man koppla ihop smart4md-appen och skapa en uppkopplad eltandborste som sänder information om hur mycket och hur den har använts. Brukarna, anhöriga och omsorgspersonal kan på så sätt få uppföljning om hur tandborsten använts, och man kan sätta in insatser där det behövs och ge stöd och återkoppling för att personerna själva ska kunna sköta sin munhygien.

Forskningen vid Blekinge tekniska högskola har visat att när man inleder samarbete mellan forskning, näringsliv, offentliga aktörer, och brukarorganisationer ger man varandra nya idéer och tekniken utvecklas med ett större värde för alla inblandade.

Vi vet alla hur den demografiska förändringen ser ut, där begränsad vårdpersonal ska ge stöd till en allt större grupp av äldre. Att lösa denna ekvation utan att använda sig av tekniska stöd som hjälper både professionella och den äldre individen är helt enkelt inte möjligt. Därför ökar hela tiden intresset för teknik som utvecklas speciellt för och tillsammans med äldre personer. Geronteknik ses av allt fler som en lösning, som kan ge äldre personer både livskvalitet och mer makt över sina liv, samtidigt som det kan lätta trycket på våra olika välfärdssystem.