Geronteknologi, digitalisering och silverekonomi

Digitalisering är en process som möjliggör nya modeller och koncept som i sin tur leder till nya tjänster och nya sätt att leverera tjänster. Digitaliseringen är horisontell, vilket innebär att den påverkar alla områden, sektorer och företag. Denna utveckling kan ses som en väsentlig del av hur samhället kan hantera de demografiska förändringarna i framtiden och säkerställa insatser inom välfärdsområdet, särskilt inom hälsa och vård. Digitaliseringen har också en stark potential att grundläggande förändra hur vi ser på äldre personer som patienter, vårdare, medborgare och konsumenter. För den åldrande befolkningen kommer detta att leda till nya möjligheter men också nya utmaningar. Vilka blir konsekvenserna? Hur kan detta påverkas?

Digitalisering ska här förstås som den breda förändring som följer IT-utvecklingen. Den inkluderar både befintlig analog teknik som nu konverteras till digital och nya applikationer baserade på tekniska synergier som utvecklas och integreras i vård och vardag på ett mer systematiskt och sofistikerat sätt, såsom robotar, artificiell intelligens, och mycket mer.

Utvecklingen sker i takt med att mer och mer av den allmänna kommunikationen i samhället liksom äldreomsorgen sker via digitala medier. Dessutom innebär denna trend i allas vardag att brukarna själva blir lika viktiga länkar i kedjan för att den ska fungera som de professionella användarna.

Äldre människors användning av teknik inkorporerar flera konvergerande trender inom teknikutveckling och utgör inte ett problem i sig, men kan problematiseras ur flera perspektiv eller ses som möjligheter. Forskningsområdet där detta äger rum kallas geronteknologi.

Både design- och teknikperspektivet är viktiga för att säkerställa lämplig funktionalitet och avlägsna olika användningshinder till ny teknik. Personliga faktorer som själveffektivitet (individens förtroende för att hantera en åtgärd i en viss situation) och färdighet (den faktiska nivån på färdighet och kunskapen för att utföra denna åtgärd), samt subjektiv anpassningsförmåga, har identifierats som betydande prediktorer för användning av ny teknik.

Ett område inom geronteknologi som väckt särskilt intresse är utvecklingen och användningen av teknik för äldre vuxna i olika hälsomiljöer, både inom formell och förebyggande hälso- och sjukvård. Något som emellertid i stor utsträckning saknas, och som det finns ett starkt behov av, är att fastställa bevis på effekt och effektivitet i hälsoteknologiska interventioner. Det blir allt viktigare när antalet tillgängliga lösningar för hälsoteknologi växer.

Å andra sidan har det också noterats att det finns problem med denna utveckling där vissa grupper (inklusive äldre) identifieras som uteslutna i denna nya värld och hamnar på fel sida av den digitala klyftan.

Som ett exempel kan vi titta på användningen av bank-id i Sverige. Bank-id är ett snabbt och enkelt sätt att etablera identitet och ge tillgång till en mängd olika digitala tjänster – till viss del en hörnsten i övergången till det digitala samhället. Penetrationen för tjänsten i befolkningen är alltså av yttersta vikt.

Under 2019 använde 98,7 procent av svenskarna mellan 21 och 50 år bank-id. För åldersgruppen 51 till 60 år är motsvarande andel 94,8 procent och för dem mellan 61 och 70 år är andelen fortfarande ganska hög, 87,3 procent. I åldersgruppen 71 till 80 år har den gått ner till två tredjedelar, 66,4 procent, och slutligen, i gruppen 81+, har endast 37,9 procent tillgång till bank-id.

Detta är naturligtvis ett grovt mått på hur användningen och tillgången till digitala tjänster ser ut i de äldre befolkningsgrupperna.

I verkligheten är bilden mer komplex, och till viss del ett förbipasserande problem – en kohorteffekt, eftersom det är lättare att fortsätta använda känd teknik i ålderdom än ny och tidigare okänd teknik. Gruppen äldre är långt ifrån homogen, och introduktionen och penetrationen av teknik är fortfarande mycket kopplad till olika andra socio­demografiska faktorer. Men ändå är exemplet bank-id en direkt bild av situationen i dag.

Både på global och europeisk nivå har e-hälsa och åldrande lyfts fram som ett av de viktigaste utvecklingsområdena. EU:s ”Digital agenda for Europe 2020” framhäver det som särskilt viktigt med fokus på ”gott åldrande med informations- och kommunikatonsteknologi”. En betydelsefull faktor här är den så kallade silverekonomin, det vill säga de nya marknadsmöjligheter som uppstår till följd av offentliga och privata utgifter i samband med den växande äldre befolkningens önskemål, rättigheter, behov och krav. I en rapport från Technopolis group och Oxford economics beräknas denna marknad ha potential att expandera med cirka fem procent per år fram till 2025. De förutspådde också att bidraget från den europeiska silverekonomin till BNP kan nå 6,4 biljoner euro och bidra till 88 miljoner arbetstillfällen år 2025. Detta skulle motsvara 32 procent av EU:s totala BNP och 38 procent av unionens sysselsättning.

För att kunna utveckla och utforma hållbara tjänster och produkter på rätt sätt är det förstås av yttersta vikt att ha uppdaterad och detaljerad kunskap om såväl användarnas behov liksom hur de använder och uppfattar befintliga tjänster.

Förväntningarna i området är stora. Allt fler äldre personer förväntas behöva service och hälsovård från en krympande andel sysselsatta. Ett meningsfullt sätt att möta denna utveckling är att använda ny teknik för att skapa möjligheter till bevarad självständighet högt upp i åldrarna och skjuta på behovet av omvårdnad.

Digitalisering kan också skapa nya möjligheter till deltagande baserat på individuella behov, önskemål och förmågor. Digitalisering har möjligheter att erbjuda allt mer individualiserade välfärdstjänster, vilket i sin tur kan leda till bättre resultat för de investerade insatserna. Utvecklingen av fler personliga tjänster och överföring till nätverkstjänster är en möjlighet för högre kvalitet och lika vård, men vi behöver mer forskning om hur detta ska göras för att passa äldre personers behov.

Både antalet äldre vuxna och deras andel av den totala befolkningen ökar i många delar av världen. I Europa har befolkningens åldrande haft och kommer att fortsätta ha stora sociala och ekonomiska konsekvenser. Detta är naturligtvis en i grunden positiv utveckling, där den ökade livslängden är till stor nytta för både individen och samhället. Aktivt och hälsosamt åldrande erbjuder utmärkta möjligheter både för individer och för samhället som helhet. Denna ökning av aktiva år och åldrande med bibehållen god hälsa har potential att tillåta att fortsätta arbeta i fler år men också att resa, lära sig nya saker och ha en aktiv och meningsfull fritid när man når pensionsåldern. Varor och tjänster som riktar sig till den åldrande befolkningen kommer att vara av stor samhällsekonomisk betydelse.

Fortfarande ökar förstås risken för individen att drabbas av kroniska sjukdomar och funktionshinder med åldern. Detta kan orsaka problem för individen att leva sitt liv på önskat sätt. Det utövar också press på hälsovårdstjänster och stödsystem. Kostnaderna för vård ökar kraftigt i de flesta länder, och det finns flera incitament för att ändra våra system för hälso- och sjukvård eftersom vi helt enkelt inte har ekonomi eller människor för att garantera ett bra och hälsosamt liv för alla. Men på uppsidan ger den tekniska utvecklingen fantastiska nya möjligheter att bygga nya system, tjänster och produkter.

Betyder det datorer och robotar som vårdpersonal och att maskinerna tar över? Ja, kanske. Nej, troligen inte. Eller nja. Även om datorer och informationssystem är allmänt tillgängliga inom vården i dag och skapar stödsystem som vi inte skulle klara oss utan är vi inte riktigt där ännu. Vi är inte ens nära.

I en rapport från Socialstyrelsen 2019 noteras att även om det finns mycket diskussion och forskning om artificiell intelligens, AI, så är det i dag bara ett fåtal applikationer som är implementerade i regelbunden sjukvård. Ett område där AI redan används i dag är patientövervakning och stöd i hemmet. En av slutsatserna i rapporten är att vårdkvaliteten kan förbättras med hjälp av AI. Rapporten lyfter också fram bilden av en mer kunskapsbaserad och personcentrerad vård, eftersom AI kan väga medicinsk information från olika databaser och lägga fram förslag till beslut, baserade på individens situation snarare än på grundval av regler skapade på befolkningsnivå. Inom patientsäkerhet finns mycket att vinna eftersom AI utför sin uppgift robust medan mänsklig prestanda är mer varierad.

Så nej. Inte i dag, och kanske inte imorgon. Men maskinerna kommer att ta över mer och mer av de saker som vi människor inte är särskilt bra på, som att jonglera en hel del fakta utan fördomar och optimera beslut och diagnos – och göra det snabbt.

Och naturligtvis måste vi absolut anställa fler ingenjörer och dataspecialister som yrkesverksamma inom hälso- och välfärdssektorn. Men det är en annan historia.