Allt fler har tänderna kvar

Munnen är inte bara en del av kroppen, den är viktig för vår allmänna hälsa. En frisk mun är en förutsättning för välbefinnande och livskvalitet. För äldre betyder det att kunna tala, äta, tugga, svälja och le utan obehag eller smärta.

Min forskning baseras på observations­studier och data från en natio­nell långtidsstudie om åldrande och äldres vård och omsorg, SNAC-­studien i Karlskrona i Blekinge­ där munhälsoundersökningar ingår.

Syftet med SNAC-studien är att öka kunskapen om åldrandet och identifiera ­risk- och friskfaktorer som ger underlag för bättre planering och utformning av vård- och tandvårdsinsatser för våra äldre i framtiden.

Jag har tillsammans med mina forskar­kollegor tittat närmare på munhälsan hos ­personer som var 60 och 66 år för att se hur den förändras med tiden. Jag har också jämfört munstatus hos personer som var 60 och 81 år, födda i olika tider för att se hur generations­tillhörighet påverkar munhälsan.

Mina studier visar att utveck­ling­en är positiv – allt fler äldre be­håller sina egna tänder långt upp i åld­rarna jämfört med tidigare generationer. Till exempel hade 62,5 procent av 81-åringar år 2014–2015 minst 20 tänder kvar jämfört med 31 procent av de som var 81 år 2001–2003.

Detta är en framgång men också en utmaning eftersom det ställer högre krav på den dagliga mun­hygien­en.­ Detta inte minst för dem som också har rotfyllda tänder vilka är tydliga spår av tidi­gare karies­erfarenhet.

Samtidigt blir det allt vanligare att förlorade tänder ersätts med dentala implantat (ökning med cirka 50 procent) som kräver noggrann skötsel för att den värdefulla konstruktionen ska bevaras även upp i hög ålder.

Vidare visar mina studier att olika orala sjukdomar blir vanligare med stigande ålder. Karies ökar, tandköttet blöder lättare och risken för tandlossningssjukdom blir större. Analysen visar att mer än hälften av de som hade parodontit vid studiens start avled under uppföljningstiden i jämförelse med de utan diagnostiserad parodontit.

Utöver detta kunde vi observera att flera deltagare hade minst fem läkemedel föreskrivna. Detta tyder på att munhälsan behöver beaktas.

När vi blir äldre förändras tänderna, mun­slem­hinnorna, käkben och saliven på ett na­­tur­ligt­ sätt som kroppen i övrigt. I linje med åldrandet innebär det att kroppens resurser minskar och risken ökar för funktionsne­d­sätt­ningar och sjuk­domar.

Det leder ofta till ökad an­vändning av läkemedel som i sin tur kan påverka munhälsan negativt. Till exempel kan försvagad motorik göra det svårt att borsta tän­derna ordentligt och vissa mediciner kan ge muntorrhet vilket kan medföra tuggning- och sväljningssvårigheter . Tillsammans­ skapar detta en miljö där bakterier lättare växer, något som i sin tur kan leda till utveckling av orala sjukdomar och andra problem i munnen.

Orala sjukdomar uppstår på grund av ökad bakterietillväxt i munhålan och om de inte behandlas kan de leda till smärta, sämre tuggförmåga, tandförluster och sämre livskvalitet.

Karies orsakas av ett ökat sockerintag. Socker gör att bakterier växer snabbare i munhålan och vid ofta intag av socker ökar risken att tändernas emalj bryts ner och ett hål uppstår. Bak­te­ri­erna orsakar också tandköttsinflammation och om den inte behandlas kan den leda till ­ett kroniskt tillstånd, så kallad parodontit.

Parodontit är en bakteriellt orsakad kronisk inflammationssjukdom i vävnader som omger våra tänder. Parodontit kännetecknas av ökad blödning i tandköttet, djupa fickor kring tänderna och minskat benstöd, det vill säga ben som håller tänderna på plats i våra käkar, ökad förlust av tandköttet kring de drabbade tänderna, ökad tandmobilitet och man kan uppleva att tänderna har blivit längre.

Sjukdomen kan fortskrida långsamt under många år men kan också ha ett snabbt förlopp vid utebliven behandling. Obehandlad parodontit leder till tandförluster. På liknande sätt kan dentala implantat drabbas men skillnaden är att sjukdomsförloppet går mycket snabbare jämfört med naturliga tänder.

Om inga behandlings­insatser görs vid inflammation kring dentala implantat kan en snabb förlust av sådan dyr­bar konstruktion bli ett faktum.

Munhälsan hänger nära ihop med den allmänna hälsan. När vi blir äldre blir kroppens försvar mot infektioner svagare. En försämrad munhälsa påverkar inte bara tänderna.

Forskare­ har påvisat att vid parodontit kan bakterier från den infekterade vävnaden kring tänderna komma ut i blodbanan och ­orsaka inflammationen i kroppens vävnader och ­organ. Personer med parodontit har en ökad risk att drabbas av sjukdomar som hjärt-kärlsjukdom och diabetes.

Dålig mun­hälsa kan också göra det svårare att äta ordentligt och därmed försämra näringsintaget. Dålig näring gör kroppen svagare, vilket kan påverka rörlighet, immunförsvar och till och med förmågan att läka efter en operation och i värsta fall vara livshotande.

Men orala sjukdomar går att förebygga. Be­va­­randet av tänder är viktigt för munnens funk­t­i­oner, nutrition och för att bevara ansiktets form. En frisk och självständig äldre person kan oftast sköta sin munvård på egen hand och har regelbunden kontakt med tandvården.

När den äldre personen blir skör och beroende av andras insatser, ökar risken att kontakten med tandvården tappas. En god munhälsa är en viktig del av livskvaliteten och här har omvårdnadspersonal en nyckelroll i att stödja de äldre som inte kan sköta sin munhygien. Detta är särskilt betydelsefullt i takt med att antalet äldre i samhället växer.