Äldre tycker att inflytande är viktigare än valfrihet

När Stockholms stad 2002 införde kundval i hemtjänsten var det första gången som invånarna hade möjlighet att välja hemtjänstutförare. Rätten att välja innebar också en möjlighet att byta utförare. Stiftelsen Äldrecentrum fick uppdraget att göra en mindre utvärdering där personer som hade valt hemtjänst intervjuades. Under de följande åren fick Äldrecentrum ytterligare ett uppdrag att samla in erfarenheter av kundval i hemtjänsten.

Kundval är en fråga som inte bara engagerar politiker utan också många av dem som har valt hemtjänstutförare. Frågan om kundval har ofta kommit upp i intervjuer med personer som har hemtjänst, även när ämnet inte har gällt valet av hemtjänstutförare.

Tidigare hade personer med hemtjänst inte något inflytande i beslutsprocessen. En biståndshandläggare avgjorde behovet och en hemtjänstenhet med ett geografiskt områdesansvar utförde tjänsten. Att införa kundval var därför en stor förändring, inte bara för dem som hade hemtjänst utan också en radikal förändring för Stockholms stad i sättet att förmedla välfärdstjänster. Det krävde omfattande administrativa förberedelser.

De som ingick i Äldrecentrums studier intervjuades kort efter att de valt hemtjänstutförare. Frågor som ställdes var hur de hade uppfattat möjligheten att välja och hur valet hade gått till. Endast ett fåtal kände till rätten att välja innan de hade ansökt om hemtjänst.

Relativt många hade svårigheter att beskriva hur valet hade gått till och en del kom inte alls ihåg situationen för att de hade legat på sjukhus och behövde hemtjänst när de skrevs ut. De hade fått hjälp att välja hemtjänstutförare på sjukhuset innan de själva kunde medverka – en 90-årig kvinna som inte hade förstått att hon hade haft möjlighet att välja sa ”nu förstår jag varför du vill intervjua mig”.

De allra flesta som intervjuades tyckte att det var bra och ganska självklart att kunna välja. Varför inte, undrade många. Däremot var det enbart några enstaka som var nöjda med att valet bara omfattade hemtjänstutföraren. Det var inte utföraren som var viktigast, utan att kunna bestämma vad hjälpen skulle innehålla, när den skulle utföras och gärna också av vilken personal.

Valet av hemtjänstutförare hade däremot ofta varit svårt. Den främsta orsaken var att alternativen både var okända och för många. 2002 fanns det som mest cirka 20 alternativa enheter i de olika stadsdelsförvaltningarna.

I dag är det betydligt fler.

De intervjuade tyckte att informationen om de olika företagen inte hade gett någon vägledning. De var så lika och intetsägande att de inte gick att se några skillnader. Dålig syn och hörsel var andra faktorer som försvårade möjligheten att ta till sig informationen. Några av de intervjuade undrade hur de skulle kunna välja utan att veta mer om alternativen.

Ett sätt kunde enligt en av de intervjuade vara att man fick prova sig fram. En 87 årig kvinna berättade ”Jag valde företaget xx, det var det enda namnet jag kände igen när biståndshandläggaren berättade om företagen. Det namnet står på en skylt då man åker förbi sjukhuset”.

En studie från Aging research center 2011 visade att många inte längre har de förutsättningarna. Andelen äldre som själva väljer hemtjänstutförare på egen hand har varit relativt låg. Förekomsten av kognitiva funktionsnedsättningar är en förklaring.

Möjligheten att byta hemtjänstutförare uppfattades i allmänhet också mycket positivt. Men mest i teorin – i praktiken var byten ovanliga. De som hade funderat på att byta tyckte att det hade varit svårt. De undrade bland annat över hur de skulle bli behandlade av hemtjänsten innan en ny hade börjat. Det fanns heller inga garantier för att en annan hemtjänstutförare skulle vara bättre. ”Man vet vad man har men inte vad man får”, konstaterade en 82-årig kvinna.

Samtidigt som de allra flesta visade förståelse för att biståndshandläggarna skulle vara neutrala och inte ge någon vägledning i valet, var detta ett irritationsmoment. Eftersom valet upplevdes som svårt, önskade många att det fanns någon att prata med. Det var inte bara valet som var svårt.

För en del var hela situationen att behöva hemtjänst ny och inte så enkel att hantera. Hemtjänst är något som de allra flesta är tacksamma över men helst hade klarat sig utan. En 89-årig kvinna beskrev sin situation: ”Det var vissa saker som fungerade bra – andra saker var det si och så med, men jag ville bara bli av med hemtjänsten så fort som möjligt och klara mig själv”.

För att ge äldre som behövde hemtjänst ett större inflytande erbjöd en del kommuner i början av 1990-talet personer 75 år eller äldre servicetjänster utan någon behovsbedömning. Kommunerna tillämpade en tolkning av socialtjänstlagen, som en hovrättsdom för några år sedan fastslog var olaglig. Linköpings kommun var den mest kända av dessa kommuner och utökade efter några år rätten att välja hemtjänst till att även omfatta personlig omvårdnad.

Ett tankeväckande resultat var att flera av dem som hade valt att ansöka om hemtjänst med den förenklade modellen tidigare avstått från hemtjänst, för att de inte ville vara med om en behovsbedömning.

I kunskapsöversikten Vem ska bestämma vad i hemtjänsten redovisades flera studier som visar att det är vanligt att äldre inte tycker om att vara med om behovsbedömning. Anledningen är att den kan få en djupare betydelse och tydliggöra den förändring i livet det innebär att gå från oberoende till att inte längre klara sig på egen hand. Som behovsbedömningen oftast är organiserad finns det en risk att förfarandet inte upplevs som positivt och därför heller inte bidrar till att ge de äldre personerna trygghet.

Därför är det mycket glädjande att regeringen i en lagrådsremiss föreslår att kommunerna ska få rätt att erbjuda hemtjänst utan behovsbedömning till äldre. Förslaget är helt i linje med den kunskap som finns om äldres önskemål om att ha ett ökat inflytande och kan bidra till att nya mer lättillgängliga former av hemtjänst utvecklas.

Att ge äldre möjlighet att själva bestämma över sin hemtjänst överensstämmer med de grundläggande principerna för äldreomsorgen. De betonar rätten till självbestämmande, att kunna behålla sin integritet, att känna trygghet och att ha valfrihet. Äldreomsorgens värdegrund betonar också äldre personers rätt att ha inflytande över den äldreomsorg de är beviljade.