Marknadiseringen ger de äldre mer makt

Vilka är de viktigaste resultaten i avhandlingen?

– Brukarnas roll påverkas inte av privatisering och konkurrens genom entreprenadupphandling. Genom lagen om valfrihetssystem har dock brukarnas roll, i de kommuner som valt att implementera reformen, förändrats på två sätt. För det första har reformen överfört ansvaret för att allokera resurser mellan utförarna från kommunen till den enskilde. För det andra så förväntas brukarna, genom att välja mellan konkurrerande utförare, så att säga belöna de bästa/mest högpresterande utförarna och på så vis styra och höja kvaliteten inom sektorn. På så vis innebär valfrihetsreformen inte bara en ny möjlighet eller rättighet för brukarna att själva välja sin utförare, utan också att de, åtminstone indirekt, görs ansvariga för att utveckla och säkerställa kvaliteten.

– Marknadiseringen har inte påverkat kommunernas formella ansvar att organisera äldreomsorgen och säkerställa att alla äldre, utifrån behov, har tillgång till omsorg av god kvalitet. De kommuner som valt att öka inslaget av privata utförare och implementerat lagen om valfrihetssystem måste dock förlita sig på delvis nya styrmedel. I stället för att styra sektorn genom resursallokering och kommunal produktion styr och granskar kommunerna i allt högre utsträckning äldreomsorgens innehåll och kvalitet genom kontrakt. Samtidigt har staten intagit en mer aktiv roll i vilken den i högre utsträckning försöker styra äldreområdens kvalitet genom ökad granskning med hjälp av nationella föreskrifter, tillsyn och kvalitetsgranskning/ kvalitetsuppföljning.

Vilka slutsatser går att dra?

– Resultaten indikerar att marknadisering genom lagen om valfrihetssystem har ändrat den organisatoriska logiken i svensk äldreomsorg genom att överföra makt från kommunerna till brukarna. I en bredare bemärkelse har NPM och en ökad tilltro till marknadisering skapat ett upplevt behov av ökad granskning och kontroll, hos kommunerna såväl som av regeringen och de nationella myndigheterna, som riskerar att underminera personalens handlingsutrymme och autonomi. Dessa förändringar har gjort det svårare för kommunerna att direkt kontrollera och styra äldreomsorgens kvalitet – åtminstone bland de privata utförarna – och har samtidigt inneburit att brukarna själva får ett större ansvar att säkerställa att den valda omsorgsleverantören håller god kvalitet.

– För äldreomsorgens personal har den förändrade styrningen inneburit att deras arbetsrutiner i större utsträckning influeras av den nationella granskningen och prestationskontrollen, något som underminerar deras autonomi och därmed gör det svårare för dem att utifrån sin kompetens och erfarenhet styra omsorgens kvalitet.

Behövs mer forskning?

– Avhandlingen pekar på flera sätt mot ytterligare forskning, men ett tema är särskilt viktigt givet avhandlingens övergripande syfte och resultat:

Trots att vi vet att marknadiseringen genom valfrihetssystem har påverkat kommunernas möjlighet att styra äldreomsorgen och säkerställa dess kvalitet så vet vi fortfarande för lite om hur kommunerna faktiskt agerar för att säkerställa att alla äldre med behov har samma tillgång till äldreomsorg av god kvalitet.