I tv-serien Hotell romantik samlas en grupp singlar som alla är över 65 år i schweiziska alperna för att hitta kärleken. Men det är inte bara oskyldigt, romantiskt hålla handen som skildras. Deltagarna uttrycker tydligt lust och intresse för sex, något som hittills varit ovanligt bland äldre personer i tv och film. Men vilken bild ger det av äldres sexualitet? Och spelar det någon roll att äldres sexualitet och lust blir synlig i tv?
I ett historiskt perspektiv är representationer av äldres sexualitet väldigt få. I den utsträckning de förekommit har det oftast handlat om förlöjligande skildringar i allt från skämtsamma födelsedagskort, till folklustspel med liderliga gummor och kåta gubbar som komiska inslag. Även om det i dag blivit något vanligare att presentera äldre som sexuella subjekt i film och tv så är det oftast något som endast antyds.
I Hotell romantik är begär däremot något som uttryckligen artikuleras, som när den 67-åriga Ottie i första avsnittet skrattande utbrister: ”Jag ska inte gå på den jag blir kåt på – för det är det jag blivit lurad av hela livet”. Och även om inget sex uttryckligen visas i serien skildras den äldre kroppen på ett positivt, lustfyllt sätt och med en erotisk potential, inte minst i scenerna där 70-åriga Rooger och 72-åriga Monica badar nakna tillsammans, kysser och smeker varandra, och pratar om att sex på äldre dar är mycket bättre än tidigare i livet.
Forsningen pekar ofta på seglivade myter och föreställningar om äldre som asexuella. I synnerhet har äldre kvinnors sexualitet ofta osynliggjorts eller betraktats som opassande. Att höra kvinnorna i Hotell romantik prata om sin kåthet, och att kunna njuta av sex och den egna kroppen utan skam, är därför något som utmanar gängse bilder av äldre kvinnors sexualitet (eller brist därav). Sättet som sex diskuteras av deltagarna i Hotell romantik har också påfallande likheter med vad jag och andra forskare sett i andra kvalitativa studier.
Det som deltagarna betonar och vi får se är inte samlagssex utan beröring och ömhet och att trygghet, avslappning och erfarenhet bidrar till större njutning. Där äldres sexualitet ofta antingen osynliggjorts eller diskuterats i termer av dysfunktioner och problem bidrar Hotell romantik alltså till både synlighet och en positiv bild.
Samtidigt är det intressant att fundera kring sammanhanget och vilken typ av äldre som representeras i Hotell romantik. Det är slående hur den sexuellt och romantiskt intresserade senioren i denna serie också är en aktiv senior: deltagarna går höghöjdsbanor, åker rodel och paraglide, de gör situps framför kameran, och går på rejv. Smärta, sjukdomar och funktionsnedsättningar ges inget utrymme i serien, här finns ingen plats för rullatorer eller rullstolar.
På så sätt konstrueras deltagarna i samklang med samtida ideal om aktivt och friskt åldrande, och kan sägas representera det äldreforskare som Merryn Gott och Barbara Marshall betecknat som sexiga seniorer. Att uttrycka en bibehållen lust och fortsatt sexuell aktivitet blir här en del av att visa på ett positivt åldrande där man undviker att bli gammal genom att hålla sig aktiv.
Men i jämförelse med realityserier med yngre personer, där deltagarna ofta dejtar och har sex med olika personer i serien, är det en tydlig monogam norm i Hotell romantik. Här skapas en ram där man redan vid första avsnittet väljer en partner och där den som uppvaktar flera – som i fallet med den 67-årige Lars – av dramaturgin beskrivs som oseriös och någon som behöver bestämma sig.
Tillfälliga romanser och sexuella kontakter konstrueras därmed som utanför ramarna för en god och önskvärd sexualitet för äldre. Heterosexualiteten utmanas heller aldrig i Hotell romantik. Inga andra begär än de heterosexuella kommer till uttryck och traditionellt könade manus där män förväntas uppvakta och vara den aktiva parten upprepas i flera av avsnitten.
Att äldre skildras om sexuella varelser på bästa sändningstid har onekligen betydelse. Trots att ett flertal studier under de senaste 20 åren visat att äldre är både sexuellt intresserade och sexuellt aktiva, fortsätter äldres sexualitet att vara osynlig i såväl medier som i vård- och omsorgssammanhang. Den nyligen avslutade forskningsstudien Healthy sexual aging visar till exempel att äldre personer sällan söker hjälp för sexuella problem och några orsaker var att man kände genans eller var rädd för att mötas av negativa attityder från vårdpersonalen.
Här kan representationer som de i Hotell romantik, i högre utsträckning än torra forskningsrapporter, bidra till att skapa medvetenhet om hur sex fortsätter vara viktigt efter pensionsåldern. Samtidigt är det endast vissa äldre som blir synliga i en tv-serie som denna, de aktiva ”sexiga” seniorerna, medan andra äldre är fortsatt osynliga. De allra äldsta, de med stora omsorgsbehov, och de med demenssjukdomar, kommer troligen fortsatt avsexualiseras både på grund av ålder, funktionsnedsättningar och sjukdomar.
Äldre homo- och bisexuella är också mycket osynliga i vård- och omsorgssammanhang och min forskning (tillsammans med Anna Siverskog) visar att samkönad sexualitet och relationer, i synnerhet äldre bisexuella och lesbiska, antingen förbises eller tolkas i termer av vänskaplig intimitet.
Tv-serier som Hotell romantik kan också bidra till att upprätthålla normer om önskvärd och god sexualitet. Antropologen Gayle Rubin myntade i början av 1980-talet begreppet the charmed circle för att beskriva hierarkier kring sex, där vissa former av sex betraktas som goda, naturliga och normala i samhället. Gayle Rubin nämner bland annat heterosexuellt monogamt sex, inom äktenskapet, i det privata, som exempel.
I dag, fyrtio år senare, har många av dessa normer förskjutits, men Gayle Rubins resonemang är fortsatt relevant för att väcka frågor om vilken typ av sex som uppfattas som önskvärd för äldre. Blir det möjligt att visa sexuell attraktion mellan heterosexuella äldre par medan andra former av sex bland äldre, till exempel icke-monogamt sex eller sex med inslag av kink och BDSM, bryter mot för många normer för att tillåtas synlighet?
Det behövs fler bilder av äldres sexualitet, i film, tv, och dagspress och Hotell romantik är ett viktigt bidrag för synliggörande. Men det behövs också en större mångfald av bilder, av såväl sexualiteter som äldre personer. Hotell romantik utspelar sig nämligen varje dag på ett vård- och omsorgsboende nära dig. Här finns deltagare som är 90+, som har demenssjukdom eller hjärtsvikt, men där lusten finns kvar. De måste också få synas.
