De inledande hälsoprofilerna visade bland annat att så många som 72 procent saknade den fysiska kondition som behövs för en vanlig arbetsdag inom vård- och omsorgsarbete, flera hade problem med stress, sömn och värk. Hela 59 procent angav att de gick till jobbet trots hälsoproblem. Positivt var att motivationen till förändring var hög.
I kreativa verkstäder, så kallade framtidsverkstäder, tilläts vård- och omsorgspersonal tillsammans med hälsoutvecklare och chefer att lyfta de problem de såg som hindrande för att deras arbete skulle vara det bästa arbetet någonsin. Under kreativa former ritades dramatiska bilder av brist på tid, engagemang, vikarier, kommunikation, motivation och kunskap. Flera gav exempel på upplevelsen av stress och osäkerhet i arbetet. Snabbt konstaterade vård- och omsorgspersonalen själva att den organisatoriska strukturen ofta hindrade dem från att utföra det arbete de förväntas göra på ett tillfredsställande sätt.
I efterföljande gestaltningar och diskussioner, när deltagarna arbetade med visioner, lyftes flera konstruktiva idéer och lösningar på hur de – ibland tillsammans med vårdtagarna – skulle kunna förändra arbetsmetoder och strukturer för en ökad delaktighet i bemanningssituationen och få möjlighet till fysisk träning på arbetstid.
Totalt togs 23 olika handlingsplaner fram. De kunde till exempel handla om att få tillgång till ett gym eller träningsredskap i nära anslutning till arbetet, känna arbetsglädje, planera för ökad kontinuitet – kunna säga ”jag kommer i morgon”, schemaöversyn för en jämnare belastning, få en bättre sammanhållning i gruppen, vara delaktiga i bemanningsplanering och beslut som rör verksamheten.
Vidare gavs flera konkreta exempel på hur den fysiska hälsan skulle kunna förbättras, till exempel genom gemensam morgongympa, dans på schemat, gemensam frukost, stegräknare för inspiration och föreläsning för kompetensutveckling.
Vid uppföljningen av framtidsverkstäderna hade flertalet av handlingsplanerna genomförts. Resultaten visar bland
annat att sjukfrånvaron minskat i de hemtjänstgrupper som deltagit i projektet jämfört med övriga. Arbetsförmågan och den fysiska orken hade ökat, fler anställda hade ökat sin fysiska träning även på fritiden och flera uppgav att de ”sover bättre”, ”känner mig mindre trött” och att ”det är roligare att gå till jobbet”.
Flera uppgav också att de upplevde att de ”kan påverka mer” och ”får mer information i god tid”. De hade tagit en aktiv roll i att införa mer fysisk träning i vardagen och till exempel infört dans på morgonmötena och personliga scheman som bidragit till en ökad social gemenskap i gruppen. Behovet av stöd och en nära dialog med ansvarig chef lyftes fram som betydelsefullt.