När frågan om en insats kan anpassas till ett nytt sammanhanget blir aktuell behöver verksamheterna fatta beslut om hur insatsen genomförs, i vilken grad man kan vara följsam till den och hur mycket ändringar som kan göras.
Mot den bakgrunden har tre FoU-verksamheter i Stockholmsregionen tillsammans med forskare på Karolinska institutet, KI, inlett ett projekt, som syftar till att undersöka hur anpassnings- och följsamhetsdilemmat hanteras – och hur ett strukturerat stöd kan påverka hanteringen. Fokus är att ge stöd till att identifiera kärnkomponenter i en insats, förstå skillnader i det egna sammanhanget jämfört med där insatsen tidigare har använts samt göra anpassningar som stämmer överens med insatsens mål.
Henna Hasson är professor i implementeringsvetenskap vid Karolinska institutet och en av forskarna i projektet.
– Ibland kommer en insats man vill använda från forskning, men ofta hör man talas om ett intressant arbetssätt som man vill låna till sin egen verksamhet.
I båda fallen kan det vara så att insatsen inte passar som hand i handske i verksamheten. Och då vill vi undersöka hur man ska tänka omkring det.
Skillnader i sammanhang kan bero på att de aktuella omsorgstagarna inte är helt jämförbara med dem som var föremål för den ursprungliga insatsen, men också att det tilltänkta arbetssättet är så komplicerat att man i den nya tillämpningen anser att det inte finns tid eller andra resurser för att genomföra det fullt ut. Det kan också finnas andra skäl till att förändra insatsen, men det är alltså själva ändringsprocessen som forskarna avser att både studera och hjälpa till med. Det sker dels med en genomgång av den vetenskapliga litteraturen på området tillsammans med egna undersökningar och analyser, dels genom att på grundval av detta paketera ett praktisk workshop-program för verksamheter som står inför att lansera en ny typ av arbetssätt som har behov av vissa modifieringar.
– Vi har hunnit testa stödet med ett antal verksamheter, men under pandemitiden har vi satt det på paus. Vi har fortsatt kontakt med verksamheterna och så fort det känns som att de har tid och resurser och det är lite lugnare startar vi igen, säger Henna Hasson.
– I våras fick vi också tanken att vi ska studera hur man anpassar sina arbetssätt under pandemin – vi tänker att vi vill använda de resurser och den tid som finns i projektet för att studera pandemin som pågår.
Hur fungerar stödet ni arbetar med?
– Vi har tagit fram en arbetsdokumentation, med ett antal frågor som verksamheterna ska få hjälp av i sitt arbete. Rent praktiskt går det till så att vi håller träffar, fysiska eller digitala, där vi samlar olika verksamheter, med några representanter från varje arbetsplats. Där berättar vi lite om forskningen på området, men mest går det ut på att de olika verksamheterna själva får prova på att arbeta med materialet, ställa frågor till oss och sedan dela erfarenheter med de andra, säger Henna Hasson.
– Frågorna i arbetsdokumentationen handlar om att tydliggöra det nya arbetssättet och vad man vill uppnå med det, vilka de förväntade effekterna är och vad man vill undvika. Det handlar också om att tillsammans studera det arbetssättet i detalj, vad alla olika professioner i organisationen ska göra. Har vi goda anledningar att tro att vi behöver ändra någonting i det?
– Stödet har vi testat under våren och det blev lyckat. De som deltog tyckte att det var värdefullt att höra om och lära sig av en rad olika arbetssätt.
Än så länge har projektet hunnit med två workshoptillfällen, med några veckors mellanrum för att ge möjlighet att förankra metodiken och hämta in mer information.
– Vi hann i våras inte göra träff två med tillräckligt många verksamheter för att se om det eventuellt behövs ett tredje tillfälle. Vi har en rad träffar planerade för hösten och så klart är ju frågan nu hur vi kan göra det digitalt och vad det ger för konsekvenser för projektet. Vi testar digitala träffar under hösten och sannolikt blir det bra, men vi får tänka till lite, säger Henna Hasson.
– Projektet är ett samarbetsprojekt med KI och FoU-verksamheter och det centrala är att det inte bara är forskare som tar fram någonting som inte skulle leva vidare i det långa loppet. Tanken är att FoU:erna kan ta in stödet i sin repertoar av insatser och fortsätta antingen i det här formatet eller i digitalformat.
