Är det nu det vänder?
Åsa Hedberg Rundgren funderar på om samhället är mitt uppe i ett paradigmskifte, där alla aspekter av åldrandet äntligen ses som något naturligt.
Gunnar D Hansson. Foto: Jäger Arén
(Sjutti plus)
Krönika #3/21.
Förutom värk i högra knät och lite i det vänstra
hur mycket var det som blev kvar efter
dessa vandringar? Kvar? Hur kan man fråga
något så omoget. Men jag gör det. Helt ofrågvis.
Historien tömmer sig. Vem har inte upplevt det?
Man står där som en Ingen. Helt urminnes och minns
etthundra anekdoter från trakten, men inte en enda
tycks gå att tillämpa på det som för stunden tilldrar sig.
Till exempel om hur handelshuset i Fågelviken brann ner
till grunden 1914 och allt djävulskap kring den brasan.
Jag bara står här. Det är inte mer med det. För tillfället.
Ett lågenergitillstånd, en ofrivillig oavgränsning.
Ingenting har gått sönder. Det är nog bara
det att tiden har runnit iväg utan att man
själv har hunnit med att rinna iväg lika långt
på så kort tid som det här är frågan om rent historiskt.
ur Tapeshavet (2017)
Mer signerat
Skynda långsamt med att dela upp arbetet
Ökad arbetsdelning är något av en trend i äldreomsorgen. Samtidigt som det kan vara en tilltalande idé finns en rad farhågor och invändningar.…
Kulturtant in i det sista
Chefredaktör Lotta Segelberg reflekterar över vad en kulturtant är och varför kultur är temat för årets sista nummer av Äldre i Centrum.
Vi är inte längre dömda till bara ett liv
Yvonne Hirdman: We too? Visst fick vi börja ordna om våra minnen? Den där hösten, 2018, metoo-hösten.
