Skicklig skildring av själens rynkor

Palabra är ett litet, svenskt förlag som specialiserat sig på spansk och latinamerikansk litteratur. Tidigare har de givit ut tre romaner, nu kommer den spanske serietecknaren Paco Rocas album Emilio och glömskan, som gavs ut i Spanien 2007.

Handlingen kretsar kring Emilio, som får diagnosen alzheimer, och hans nya liv på ett ålderdomshem. Berättelsen inleds med att Emilio i sin förvirring tror att han förhandlar om ett lånelöfte på sitt gamla jobb på banken. I själva verket sitter han i sin säng, där han just serverats mat av sin son och hans fru.

I nästa scen skrivs Emilio in på ålderdomshemmet. Sonen är orolig för honom, men han är också trött på sin fars förvirring och svårigheten att få kontakt. Alla tycks medvetna om att de inte kommer att träffas så ofta längre. Avskedet liknar det när man lämnar ett barn någonstans där det inte vill stanna.

Paco Roca ger inledningsvis en mörk bild av livet på ålderdomshemmet. Det är en slutstation för ensamma människor som väntar på att demenssjukdomen ska ta över deras liv. Till rumskamrat får Emilio den något cyniske Miguel, som aldrig försitter ett tillfälle att lura de andra gamlingarna på pengar. Miguel blir den som visar runt i den tröstlösa vardagen med sovande boende i tv-rummet, de tafatta motionslekarna och inte minst den skrämmande övre våningen, den låsta slutstation dit man kommer när man inte alls kan ta hand om sig själv längre.

Samtidigt blir Miguel en ciceron, som i all sin krasshet ger de boende personlighet genom att berätta om deras bakgrund och om hur de mår. Med historierna blir de till människor och skildringen börjar ändra karaktär. Det är också i mötet med de andra som Emilio förstår hur långt hans egen alzheimer har gått.

Trots att det är första gången Paco Roca ges ut på svenska är han sedan länge en väletablerad serietecknare som givit ut en rad album på flera språk och i en mångfald av ämnen. Han har själv sagt att hans egna föräldrar började bli gamla när han påbörjade sitt arbete med Emilio och glömskan. Motivet var att försöka förstå hur det kändes att åldras i ett samhälle som inte har så mycket tid för de äldre. I researchen för boken samlade han in berättelser från sina vänner, varav flera nu återfinns i albumets handling.

Både boken och Paco Roca själv är prisbelönta och berättelsen har blivit till en likaledes prisbelönt tecknad långfilm. Det märks också hur skicklig Paco Roca är i sitt berättande, där seriemediet visar sig alldeles perfekt för att skildra hur historiens karaktärer glider ut och in i sina olika verkligheter. Det ger stundtals en hisnande känsla på ett sätt som skulle vara svårt att skriva fram i en roman.

När Emilios alzheimer blir allvarligare försöker Miguel hjälpa honom att dölja sitt tillstånd. De ger sig också ut på ett äventyr med bil, något som självklart håller på att sluta i katastrof, och så småningom spirar en verklig vänskap mellan dem, trots Miguels krassa inställning
till livet.

Detta är den bestående rörelsen i handlingen. Från den mörka skildringen av det främmande ålderdomshemmet, över till de dråpliga berättelserna och till slut sjukdomen och den värme som ändå växer fram i en värld där närminnet sviker men stunden har sin egen betydelse.