En annorlunda relationsexpert

Sverige har sedan mitten av 1900-talet varit något av pionjärland för förändringar i familjelivet. I slutet av 1960- och början av 1970-talet förändrades familje- och äktenskapslagstiftningen, sam­tidigt som att könsnormer förändrades och den sexuella revolutionen ägde rum.

En forskare som har valt att studera vad dessa samhälls­förändringar har lett till, uti­­från äldre personers perspektiv och livsvillkor, är Torbjörn Bildt­gård, universitetslektor vid Stockholms universitet. I nästan tjugo års tid har han undersökt hur olika aspekter av äldre personers familje­relationer har utvecklats ­över tid.

Vi ses på en båtklubb i norra Stockholm en varm och solig dag. Vattnet blänker och det är så ljust ute att reflektionerna nästan bländar. Innanför klubbens stängsel ligger ett tiotal jollar som är täckta av presenningar.

Torbjörn Bildtgård är klädd i en blekt t-tröja, skjorta och jeans och ger ett avslappnat intryck. Kappsegling är ett av hans största intressen och han försöker att klämma in så mycket av det som möjligt när vädret och vindarna bjuder till.

Han visste relativt tidigt att han skulle satsa på forskarkarriären, även om han inte direkt hade ett uttalat mål från början.

Äldreforskning var ingenting som lockade honom då, trots att han hade Lars Tornstam, ­en av Sveriges mest framstående äldreforskare, som handledare.

–  Jag var ganska ung och tyckte inte att det lät så spännande. Jag valde att ägna min tid åt måltidsforskning och skrev min avhandling om det i stället, till Lars Tornstams stora besvikelse, säger Torbjörn Bildtgård och skruvar lite på sig.

Han medger att det tar emot att erkänna att äldreforskning inte hade så högt anseende hos honom på den tiden.

–  Men en kollega sa något klokt: Till skillnad från många andra forskningsområden kan man växa in i gerontologin. Man fortsätter på sätt och vis att lära sig om sitt forskningsområde genom att leva sitt eget liv. I dag känner jag mig väldigt bekväm med att kalla mig äldreforskare.

En återkommande figur i Torbjörn Bildtgårds liv är den nära kollegan och vännen Peter Öberg vid Högskolan i Gävle. Under doktorandtiden lärde de känna varandra och tillsammans har de forskat om äldre personers relationer sedan tidigt 2000-tal och blivit ett riktigt radarpar.

–  Vi har arbetat ihop i nästan sjutton–arton år nu. Herregud! Ibland skämtar min fru att jag åker till min jobbfru när jag ska träffa Peter, ­säger Torbjörn Bildtgård med ett högt skratt och berättar om hur deras relation växte fram.

–  Vi var väldigt goda vänner redan under doktorandtiden. Då skrev jag någonting om ålder och sexualitet, och när vi satt ner och pratade kom vi fram till att vi kanske borde göra något kring åldrande och relationer. Vi sökte och fick pengar för ett projekt inom äldreområdet.

Sedan dess har samarbetet fortsatt och de hittade snabbt ett hålrum att fylla inom äldreforskningen.

–  Mycket forskning handlar om äldre per­soner som mottagare av omsorg, vilket naturligtvis är viktigt. Vi var mer intresserade av familjerelationer i bred bemärkelse. Vi ville förstå relationerna i sig, hur de fungerar, vad de betyder, hur de förändras och vad som ­händer när de upphör.

Varför är familjerelationer så intressanta?
–  För att de påverkar nästan allting. När människor blir äldre förändras relationerna hela tiden. Till exempel växer barnen upp, föräldrar blir gamla, partnerrelationer och syskonrelationer förändras och vänner blir viktigare. En del relationer försvinner och andra får större betydelse. Många tänker nog att familjelivet är någonting som framför allt handlar om småbarnsåren, men det stämmer egentligen inte. Familjelivet fortsätter att utvecklas långt upp ­i åldrarna.

Och resultaten har varit överraskande, be­rättar Torbjörn Bildtgård. Äldre personer i dag lever helt andra liv än tidigare generationer, särskilt gällande boende, skilsmässor, vänskap och familjebildning.

Ett av Torbjörn Bildtgårds största ­intressen är kappsegling och han riggar vant upp en jolle under intervjun. Foto: Mai Engström

–  Relationerna får också mycket längre liv ­i dag, jämfört med tidigare, eftersom vi lever allt längre. Ett äktenskap kan pågå i femtio eller sextio år, ett syskonskap kan sträcka sig över åttio år. Det ger helt andra livslopp än tidigare. Samtidigt ökar sannolikheten att relationerna förändras flera gånger under livet.

Han tycker att skilsmässor sent i livet har varit särskilt spännande att undersöka. I dag är Sverige bland de länder i världen där skilsmässo­talen är som högst, även bland äldre personer.

–  Skilsmässor påverkar ekonomin, boendet, kontakten med barn och barnbarn, vänskaps­relationer och ibland den egna identiteten. I dag finns det betydligt mindre stigma att ­skilja sig, det gäller även äldre personer. När man blir äldre börjar man kanske att fundera ­på hur man vill leva resten av sitt liv. Då händer det att man väljer att gå skilda vägar, men det behöver inte innebära att relationen har varit dålig. Ibland handlar det snarare om att man har utvecklats åt olika håll.

I dag arbetar Torbjörn Bildtgård bland annat med ett projekt om personer som åldras utan familj, en växande grupp i befolkningen. Han och Peter Öberg vill undersöka hur vardagen ser ut för dessa personer.

–  Hur organiserar de sina liv? Vem vänder­ man sig till när man behöver hjälp? Vilka re­la­tioner blir viktiga? Hur tänker man kring framtiden? Det handlar om väldigt grund­läggande frågor. För många är familjen något så självklart att man knappt reflekterar över det. Men när den inte finns, blir många saker mycket tydligare.

Under intervjun blir det tydligt att Torbjörn Bildtgård drivs av en stor nyfikenhet till att förstå varför människor lever som de gör och vilka drivkrafter som ligger bakom.

Torbjörn Bildtgård träffar och pratar ofta med personer som är i ett särskilt sårbart skede. Det finns samtal som han inte glömmer, där personer berättar öppet om livsavgörande händelser och situationer där de har varit utsatta.

Torbjörn Bildtgård måste fundera i några sekunder när jag frågar om hur man hanterar sådana tillfällen som forskare.

–  Man lär sig med tiden. Men jag tror inte att man ska försöka att förbli helt opåverkad. Det handlar snarare om att kunna vara ­närvarande­­ och lyssna ordentligt, samtidigt som man be­håller sin analytiska förmåga. Man måste kunna röra sig mellan empati och analys, säger han till slut.

Åren som äldreforskare har också gjort honom mer medveten om åldrandet och tiden som går, om än inte på ett negativt sätt.

–  Man börjar förstå att livet faktiskt är ändligt. Det låter självklart, men det är en annan sak att verkligen känna det. När man är ung lever man ofta med en ganska abstrakt relation till tiden. Sedan händer det saker, föräldrarna blir äldre, människor omkring en blir sjuka, någon dör och plötsligt känns tiden mycket mer konkret.

Men ännu ägnar Torbjörn Bildtgård inte pensionen allt för många tankar, förutom att han beklagar sig över att Peter Öberg nyligen valt att gå i pension.

–  Den förrädaren! Peters pensionering är ändå en markör för att vår gemensamma era håller på att ta slut och nu känns min egen pensions­process inte som något alldeles för avlägset längre. Men fram till dess behöver ­jag hitta nya samarbetspartners, skämtar ­Torbjörn Bildtgård.

Vad ska man ta med sig från din forskning?
– Att människor är väldigt komplexa. Och att relationer betyder oerhört mycket. Vi formas av våra relationer genom hela livet – av familj, vänner, partners, barn och kollegor. Och de relationerna förändras hela tiden. För samhället är det också viktigt att förstå att inte alla åldras på samma villkor. Det finns skillnader i hälsa, ekonomi och sociala resurser som kommer att bli ännu viktigare framöver.