En äldre kvinna sitter vid sitt köksbord och äter
Foto: Berkut/Mostphotos

Äta ensam måste inte vara ett problem

Vi tar lätt för givet att det är ett problem att äta ensam. Men är det verkligen så enkelt? En ny svensk studie från Uppsala universitet hittar nyanser i äldre personers inställning till ensamätande.

Att äta tillsammans med någon ses oftast som något positivt. Att äta ensamt räknas å andra sidan till och med som en riskfaktor för undernäring och sämre psykosocial hälsa hos äldre personer. Men det är ont om forskning kring de äldres egen upplevelse av måltider i ensamhet.

Nu har forskare vid Uppsala universitet publicerat en studie där de intervjuar 20 personer mellan 70 och 90 år om deras ätande. Intervjuerna ledde fram till tre teman: Att äta ensam som en manifestation av förlust, Att äta ensam som vardaglig rutin, och Att äta ensam som självständighet och belåtenhet.

I intervjusvaren framkom en spänning mellan känslan som personer med en partner har av att äta ensam, som något problematiskt, och ensamlevande personers erfarenhet av ensamätande som en vardaglig rutin. Det var fler sammanboende som gjorde kopplingen till en förlust – av lagad hälsosam mat, av ett socialt liv, kanske av en partner. De som levde ensamma hade å andra sidan oftare ensamätandet som en naturlig vardagsrutin och samtidigt en mer pragmatisk inställning till det. Vilket inte innebar att det inte saknade sina tidigare partner.

Det fanns också flera studiedeltagare som varken såg ensamätande från den pragmatiska sidan, eller som en förlust. De såg det snarare som ett sätt att själv ha kontroll över mathållningen och ett sätt att vara självständig.

Att äta tillsammans med någon tycks med andra ord inte vara en nödvändighet för alla. Artikelförfattarna föreslår i sina slutsatser att forskare ser det problematiska i att äta ensam som en öppen fråga, där svaret beror på individuell och kulturell kontext.

Läs den vetenskapliga artikeln

Amanda Björnwall, Ylva Mattsson Sydner, Afsaneh Koochek och Nicklas Neuman (2023). Perceptions and experiences of eating alone among community-living retired Swedes: Loss, routine and independence. Appetite.

Relaterat

Ålderismen påverkar vår hälsa

Ålderism kan vara ett hinder för fysisk aktivitet och socialt deltagande, och därigenom påverka vår hälsa. Forskaren Fredrik Snellman beskriver även hur äldre…

Äldres vishet gör världen lyckligare

Det kan finnas en lyckligare framtid framför oss, när andelen äldre i befolkningen ökar. Äldres livserfarenhet, visdom och känsla av tillfredsställelse kan påverka…

Tallrik med pasta, oliver, tomater och fetaost

Kostens betydelse inte entydig

Kosten har inte så stor betydelse för utveckling av demenssjukdomar, enligt en ny doktorsavhandling. Men Isabelle Glans, nydisputerad läkare, tycker att Livsmedelsverkets råd…

Fler nyheter

Porträttbild på Lars-Christer Hydén

Nya verktyg underlättar kommunikation vid demens

Personer med demenssjukdom mister inte sina sociala behov. Därför är sociala aktiviteter, som Sandrinoparkens livs­berättarmöten, viktiga i verksamheterna,­ enligt professor Lars-Christer Hydén.

Tema Ålderism i senaste numret av Äldre i centrum 

Årets andra nummer av Äldre i centrum är nu här med ett tema om ålderism. Fem forskare skriver om vad ålderism är, varför…

Porträttbild på Per Skedinger

Så kan jobb bli mer äldrevänliga

Sveriges befolkning åldras snabbt, men arbetsmarknaden hänger inte med. Det visar en ny rapport från forskningsinstitutet Ratio som även pekar på att äldre…