Porträtt av Geroge Pavlidis och Andreas Motel Klingebiel
Foto: Magnus Johansson, Linköping Universitet

Ensam är ofta stark

Att vara ensam som äldre är inte alltid ohälsosamt utan tvärtom ibland. Relativt få äldre personer är ensamma och en betydande del av dem är nöjda med sin ensamhet, enligt ny forskning från Linköpings universitet.

Inom både forskning och i det allmänna samtalet om ensamhet bland äldre råder en uppfattning om att äldre personer ofta är ensamma, att det inte är självvalt och att det leder till negativa konsekvenser.

– Sociala relationer har stor betydelse och är en av de starkaste faktorerna för hur länge vi lever och hur tillfreds vi är med våra liv. Men det betyder inte att ensamhet alltid är dålig, och det visar vår forskning tydligt. Långt ifrån alla som lever ett ensamt liv är olyckliga, säger George Pavlidis, postdoktor i åldrande och social förändring på Linköpings universitet.

Han och Andreas Motel-Klingebiel, professor i åldrande och social förändring, ingår i en större forskargrupp som har studerat hur äldre personers exkludering från sociala relationer hänger ihop med psykisk hälsa och välmående. Omkring 70 000 äldre personer svarade under 2011 och 2015 på frågor i den stora undersökningen Survey on Health, Ageing and Retirement in Europe.

– Att inte ha något socialt nätverk alls är en typ av exkludering, och den behöver inte vara dålig om man är nöjd med att ha det så, trots att man känner sig ensam ibland. Att ha sociala relationer men inte vara nöjd med dem är en annan typ av exkludering och den har koppling till en sämre livskvalitet, säger George Pavlidis.

Dock stämmer en del av studiens resultat  med tidigare forskning: att vara olyckligt ensam eller att vara missnöjd med sina sociala relationer har en koppling till lägre livskvalitet och depressiva symtom. Men fyra procent i studien uppger att de inte har några sociala relationer alls, och av dem är mer än hälften tillfreds med det, även om de känner sig ensamma.

Det finns dock en skillnad mellan män och kvinnor i hur de upplever ensamhet. För att kvinnor generellt ska må bra behöver de antingen ha ett fungerande socialt nätverk eller vara nöjda med att vara  ensamma.

– En förklaring är att män och kvinnor har haft olika förväntningar på sina sociala relationer, eftersom män och kvinnor haft olika könsroller i samhället och därmed olika typer av sociala nätverk, säger Andreas Motel-Klingebiel, professor i åldrande och social förändring på Linköpings universitet.

Läs mer

Läs en längre artikel på Linköpings universitets webbplats

Fler lästips

Lättillgängligt om demens baserat på vetenskap

I sin nya bok ger Hedvig Söderlund välformulerade och forskningsbaserade svar på frågor, som hjälper anhöriga vid misstankar om att någon i deras…

Tillit och trygghet utmärker ett gott ledarskap

När blir en ledare skicklig i att leda? Det finns gott om ledarskapslitteratur som vill besvara den frågan. Boken Ledarskap i vård och…

Äldres delaktighet saknas i dagens demokrati

Gerdt Sundström har läst två antologier om styrning och delaktighet i välfärdssamhället, som till viss del berör villkoren för den äldre befolkningen. De…