Livspolitik lär äldre att ifrågasätta världen

I en nyligen publicerad studie har Hany Hachem vid Örebro universitet undersökt hur undervisning som tar sats i begreppet livspolitik fungerar bland äldre personer. Begreppet innebär att de dagliga livsvalen är avgörande för självförverkligande, men också kopplade till globala ställningstaganden.

Under sex tillfällen ledde han en studiegrupp med elva deltagare vid ett senioruniversitet. Deltagarna fick bland annat diskutera identitet ur olika aspekter och skriva om den egna identiteten.

– Metoden visade sig fungera väl i praktiken. Deltagarna visade tecken på självförverkligande och större tro på sin egen förmåga. En deltagare började till exempel berätta om hur det var att vara kvinna under 60-talet vilket ledde diskussionen till kvinnors ställning i samhället.

En annan diskussion handlade om betalt och obetalt arbete och hur det i sin tur påverkade synen på pensionen.

– Den här övergången från individen till samhället i stort skedde naturligt och är själva kärnan i metoden, säger Hany Hachem, som är doktorand inom den strategiska satsningen Successful ageing.

För närvarande domineras forskningsfältet som rör äldre och lärande av två huvudspår: den humanistiska och den kritiska. Enligt det det kritiska spåret bör lärande för att vara betydelsefullt leda till samhällsförändringar, inom det humanistiska likställs lärande med lycka.

I den aktuella studien ville Hany Hachem kombinera de två sätten att lära ut. Han förklarar att läraren – eller kunskapsledaren –  snarast väcker meningsfulla diskussioner, vilka i sin tur utgör grunden för ifrågasättande av både en själv och samhället.

– Skillnaden är att jag som kunskapsledare inte talar om för de äldre i studiegruppen vad de bör veta. Min roll är att hjälpa dem att lära sig det de vill, säger han.