Hur gick det sen Isabelle Hansson…

Efter disputationen har Isabelle Hansson fortsatt inom samma områden – med några nya inslag i vardagen.

– Jag driver två forskningsprojekt som handlar om effekterna av ett förlängt respektive fortsatt arbete efter pensionering och är även biträdande kursledare för en multidisciplinär doktorandkurs om åldrande.

– Jag trivs väldigt bra, och doktorandtiden, även om det var en speciell period med en stark gemenskap, är inte något jag saknar just nu. Jag har fortfarande kontakt med många doktorandkollegor så det är lite som att den tiden fortfarande lever kvar inom mig.

Skulle du kunna tänka dig ytterligare en avhandling?

– Kanske. Det var en oerhört lärorik period och en unik möjlighet att fördjupa sig inom ett område. Samtidigt tycker jag att jag fortfarande har den möjligheten, men det är ingenting som jag funderar över just nu.

Hur har dina resultat från avhandlingen spridits?

– De har publicerats i vetenskapliga tidskrifter och uppmärksammats i medier. Jag har också hållit föreläsningar och skrivit rapporter om resultaten.

Var ser du dig själv om fem år?

– Svårt att säga. Jag trivs jättebra där jag är och det finns fortfarande mycket att nysta i och så många obesvarade frågor. En sak jag vill undersöka är vilka förutsättningar vi har att fortsätta arbeta högre upp i åldrarna och hur vi kan möjliggöra ett hållbart arbetsliv – för alla.