Det är den 22 maj och klockan är strax efter 11. Vi står i regnkläder vid vägkanten strax utanför Löderup i Skåne, med en tandemcykel intill. Solen skiner ännu, men framför oss tornar mörka moln upp sig illavarslande, samtidigt som forskaren Oskar Jonsson dubbelkollar vägen på mobilen. Jag undrar hur detta ska gå. Han svarar med ett stort, varmt leende och säger att vi faktiskt inte har så långt till vårt lunchställe, ett kafé på vägen. Men vi behöver trampa på nu, för att klara dagens schema.
Här är turnéns olika etapper. 22 dagar och lika många orter.
Oskar Jonsson är i sluttampen av den 120 mil långa föredragsturnén på tandemcykel i södra Sverige. Han är solbränd, har en pigg blick och konstaterar att turnén hittills inte har kantats av särskilt mycket oväder, bara någon hagelskur, och del regn i höjd med Kalmar. Om några dagar cyklar han i mål i Lund, efter att ha hållit 22 föredrag på lika många olika platser, tillsammans med ett tjugotal andra forskare och personer med engagemang i frågor om åldrande och hälsa.
Turnéns syfte är att sprida forskning till orter, dit forskningsresultat sällan når. Målgruppen är äldre personer, politiker och yrkesverksamma i kommunerna som turnén täcker.
Men Oskar Jonssons dag började inte här utanför Löderup. För honom var starten redan klockan åtta i morse i Tomelilla. Där mötte han upp forskaren Anna Bengtsson, Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp, för att cykla tillsammans till Seniorernas Hus i Löderup. Väl framme där väntade ett tiotal äldre personer, som intresserat lyssnade till deras föredrag.
Oskar Jonsson håller ungefär samma föredrag på varje plats. I Löderup berättade i korta drag om syftet med tandemturnén, centrala samhällsförändringar som gör forskningen angelägen och forskningens uppdrag – att faktiskt nå ut och verka för ett bättre samhälle. Han presenterade också Intressentpoolen, dit intresserade personer kan anmäla sig för att få information och möjligheter att engagera sig i forskning.
Anna Bengtsson, som tog vid efter Oskar, pratade om utemiljöns betydelse kring särskilda boenden. Ett ämne som väckte engagemang och som alla i publiken kunde relaterat till.
Förberedelser inför föredrag i Löderup, tillsammans med kollegan Anna Bengtsson. Samordnaren på Seniorernas hus, Ann-Sofie Dahlström, hjälpte till med tekniken.
Efter föredraget packades alla cykelväskor in igen och i stället för Anna Bengtsson tog var det min tur att ta plats bak på tandemcykeln. Ikväll blir det jag, i rollen som Äldre i centrums chefredaktör, som föreläser tillsammans med Oskar Jonsson på Seniorernas Hus Göken i Ystad. Om vädergudarna bara vill oss väl.
Efter några kilometer längs blommande rapsfält öppnar sig himlen över oss. Stormen viner och haglet sticker illa i ansikte och händer. Men vi trampar raskt vidare och klarar oss fram till kafét Olof Viktors där vi kliver in rejält väderbitna, minst sagt.
– Det här var nog det värsta vädret på hela turnén, konstaterar Oskar Jonsson medan vi drar av oss alla genomblöta ytterkläder.
Här väntar nu en längre lunch, och jag också får tillfälle att intervjua ”förstecyklisten”. Först tar han en tugga av sin väl tilltagna bakade potatis, och nickar nöjt över portionens storlek. En personlig tränare har rått honom att äta dubbelt så mycket som vanligt. Det går ju åt mycket energi till att cykla i snitt fem mil om dagen.
Jag ber Oskar Jonsson ta berättelsen från början. Idén till turnén fick han i samband med en föredragsserie om åldrande och boende på några bibliotek, dit han cyklade. Han insåg hur väl själva cyklingen passade ihop med temat aktivt åldrande.
– Då kom idén att skala upp det. Huvudsyftet är att sprida forskning på ett lättillgängligt sätt, men också att inspirera till rörelse, utomhusaktivitet, aktiv transport och att göra saker tillsammans. Jag gör precis det som forskningen om hälsosamt åldrande handlar om.
En rejäl måltid är helt på sin plats när man cyklar så mycket.
Han skickade ut frågor till 77 kommuner längs en tilltänkt sträcka på 80 mil, som sedan växte till hela 120 mil. Kommunerna som nappade fick bidra med föredragsplats, teknik och marknadsföring av eventet. Samtidigt ställde han även frågan till kollegor om att cykla med på olika etapper.
– Det här har lockat många andracyklister– vissa av dem hade jag inte träffat tidigare. Så det har varit roligt. Att vara ute ger också en annan kreativitet. Det är sådan skillnad från att sitta vid skrivbordet.
Men nu, när den stora majoriteten av turnén är avklarad, värker det ändå lite i kroppen. En så annorlunda arbetsmiljö sätter sina spår. Oskar Jonsson sträcker på sig.
– Jag är rätt stel i axlarna, och gör yoga varje morgon och kväll. Min personliga tränare sa att jag måste sova ordentligt, men tiden räcker inte riktigt till.
En vanlig turnédag består nämligen inte bara av en lång cykeltur och ett föredrag, utan även av vardagliga arbetsuppgifter och förberedelser inför nästa dags äventyr, berättar han.
– Det är tufft att hålla ett föredrag när jag cyklat så långt. Man måste hålla sig alert, trots att man är rätt trött i kroppen. Sedan på kvällen postar jag på instagram, kollar mejlkorg, korrespondens med nästa cyklist och platsen angående teknik och sådant som behövs.
Hittills har allt fungerat över förväntan – kollegor har dykt upp på rätt plats i rätt tid, och de mottagande kommunerna har varit redo. Även själva cyklingen har fungerat väl, med bara en enda teknisk incident, när handbromsarna slutade fungera mitt i Småland. Men cyklisterna märkte det i tid.
– Vi fick ta ett tåg in till Jönköping och fick hjälp att lösa det, så det var inga problem. Jo, en sak till hände… en packväska gick sönder.
Oskar Jonsson sitter lugnt och berättar om turnén samtidigt som regnet öser ner utanför. Om tre timmar ska vi föreläsa tillsammans i Ystad, som ännu ligger över en mil bort. Blir han aldrig stressad? Han funderar lite.
– Jo, det är klart jag kan bli lite irriterad när något i tekniken inte fungerar – som när kameran på cykeln har krånglat.
Navigering i ösregn, inte alldeles enkelt…
Alla platser och bokningar kan också ställa till det. Oskar Jonsson skrattar till vid nästa minne:
– När jag skulle till hotellet i Karlskrona upptäckte jag att hade bokat hotell i Karlshamn i stället. Det var ju lite retligt. Då fick jag boka om.
På flera håll har tandemturnéns föredrag matchats in i kommunens hälsovecka – och i Olofström ordnade kommunen just en sådan med anledning av att turnén skulle dyka upp. På dessa platser har publiken och engagemanget också varit större. Publikmängden har annars varierat från en handfull personer till ett 40-tal. Olika har också bidragit på olika sätt till att locka lyssnare.
Publiken har således fått ett föredrag av Oskar Jonsson på samtliga platser, men föredrag nummer två har varierat, beroende på medföljande cyklist. Bara Oskar Jonsson har hört samtliga föredrag, och funderar på att dela med sig av alla kollegors klokskap till en större publik. Därför har spelat in en kort intervju med samtliga.
Turnén har bidragit med många lärdomar och tankarna börjar redan gro om en uppföljning. Oskar Jonsson berättar om intresserade kollegor i Kanada där han redan har knutit kontakter under några månader som gästforskare nyligen. I höst ska han förhoppningsvis till Montreal och ge en presentation om tandemturnén. Kanske kan det bli någon ny variant även i Sverige också, på ett lite uppgraderat sätt.
– Det hade varit roligt att ha en vimpel på cykeln och även kunna stanna till ute på torg bland folk och prata. Då hade vi nått andra personer också. En annan vore att bära tydliga, gula västar med QR-kod på ryggen, så att vi syns mer när vi kommer.
Klockan tickar på och vi måste ge oss ut igen. Efter en stunds trampande, när regnet har avtagit ytterligare, stannar Oskar Jonsson till och monterar upp en kamera på mitt styre där bak. Nu ska jag också få svara på några frågor, samtidigt som vi cyklar på. Hans mål är att efter turnén klippa ihop en film av intervjuerna. Jag får svara på frågor om mig själv, om vad jag brinner för och mitt budskap.
Det är en grannlaga uppgift att svara klokt på frågor mitt i strapatserna. Jag tänker att vi båda två är över 50 år, och trampar på här i ur och skur. Innan jag faktiskt vet att vi hinner i tid till Ystad och lyckas hålla föredraget, ropar jag in i kamerans mikrofon:
– Man ska inte underskatta sig själv, utan testa nya saker. Försöka köra på och våga vara lite utanför sin komfortzon… Puh!
Från Löderup mot Ystad – och rakt in i stormen.
