Fall inte, sa mormor. Läs, sa mamma.

Lotta Segelberg funderar kring hur fallolyckor påverkat hennes anhöriga och uppmanar alla att hålla sig starka för att orka länge och undvika fall.

Att ramla och slå sig hör barndomen till, men det behöver inte vara det när man blir gammal.

För svärmor började det med en låst ytterdörr någon gång strax efter fyllda 60. Egen dräng är bästa vän antar jag att hon, som älskar ordspråk, tänkte när hon kånkade fram en lång stege för att nå upp till andra våningens sovrumsfönster som alltid stod på glänt. Följden blev en bruten höft.

Åren gick och svärmor fortsatte att cykla till arbetet och åkte med svärfar på semesterresor med motorcykeln. Efter pensionen gnodde hon med bullbak, vävning och andra hantverk tills reumatism gjorde det för svårt. Då ägnade hon sig åt den prunkande trädgården, men mest av allt skötte hon om min svärfar som hade allt fler problem med hälsan de sista åren innan han gick bort.

Hon vårdade honom till hans död. Nu var hon plötsligt ensam i en villa med trappor och trasmattor och hade själv blivit tunn, svag och fallbenägen. Det var till slut fallolyckorna som gjorde att hon inte kunde bo kvar i huset utan hamnade på särskilt boende.

Som barn sov jag över hos mormor och morfar då och då. Jag, som var en kreativ unge och ville vara med överallt, flängde runt i deras lägenhet med mormors ständiga uppmaning ”Fall inte!” hängande över mig när jag tog mig upp på stolar och pallar. Det var ett ständigt mantra från henne. Jag undrar vad hon varit med om som lett till denna ständiga oro. Hon råkade dock inte ut för en fallolycka utan gick bort i Parkinsons sjukdom.

Min kloka mamma föll inte heller. Hon hann inte ens med att bli skör utan gick bort alltför tidigt i cancer. Hon älskade att läsa böcker och fick mig att bli en bokmal. Hon lärde mig också att vårda vänskap. Därför är det extra roligt att en av min mammas bästa vänner tittar på dig från omslaget av senaste numret av Äldre i Centrum. Hon är nyss fylla 80, energisk och vig. Inget kan få henne på fall!

Balans och prevention mot fallolyckor handlar temat om denna gång. Jag tror på att ta till sig och läsa om vad som fungerar enligt forskningen: Gillar du promenader: gå! Är styrketräning din grej: gör det! Eller vill du dansa? Pausa inte!

Välj vad som passar dig för att få din kropp stabil och stå pall länge. Spar inte in på elen så mycket att du fryser och blir stel eller inte ser något med för många släckta lampor.

Var inte rädd, men var rädd om dig.

Mer signerat

Mening och delaktighet ger ett gott åldrande

Vi svenskar har mer gemensamt med franska demonstranter än vi anar. De har samma drömmar som vi om att få leva smärtfritt och självständigt på ålderns höst.

Planerar du för en långresa?

Åsa Hedberg Rundgren funderar över vad vi förmår göra med den tid vi har kvar att leva. Hon finner att självupplevelsen av det egna åldrandet kan ge vägledning för hur du kommer hantera de de sista åren.

Lärdomar från en skurhink

Lotta Segelberg drar paralleller mellan arbetarförfattaren Maja Ekelöf och sin egen farmor. Deras kroppar led av värk från slitsamt städarbete och sorg, men de hanterade sin smärta helt olika.

Styrketräning för alla!

”Styrketräning är för alla – nu slipper alla falla” vill Daniel Berglind se som ett motto och den primära preventionen mot fallolyckor.