Framtidens äldreforskning behöver rustas

När befolkningen åldras snabbt ställs både forskningen och samhället inför nya, komplexa utmaningar. Vid den 27:e Nordiska gerontologikongressen på Karolinska institutet 2024 diskuterades vilka områden som blir avgörande framåt.

I en ny vetenskaplig artikel, baserad på kongressens huvudföreläsningar och symposier, lyfter forskare vid Aging research center (ARC) bland annat behovet av att samordna äldreforskningen och stärka samarbetet mellan olika vetenskapliga discipliner för att möta framtidens utmaningar.

En central utmaning handlar om ålderism, fördomar och diskriminering kopplade till ­ålder, som påverkar samhällssystem, forskningsprioriteringar och vardagsliv.

Trots tydliga konsekvenser för äldre personers hälsa och livskvalitet är området fortfarande otillräckligt utforskat, särskilt i låg- och medelinkomstländer.

På kongressen betonades behovet av bättre sätt att mäta ålderism och förstå dess koppling till andra former av ojämlikheter. Kopplat till detta var ett annat centralt tema­ – de växande sociala klyftorna.

Alla med låg socio­­ekonomisk position är dock inte lika utsatta,­ och forskningen behöver visa varför vissa klarar sig väl trots svåra förutsättningar. Samtidigt kan reformer som längre arbetsliv, och en ökad för­- väntan på anhöriga att ge omsorg, skapa nya for­mer av ojämlikhet.

För att förstå skillnaderna fullt ut krävs också mer kunskap om de mest privilegierade gruppernas roll. Mot denna bakgrund framhölls FN:s arbete för en konvention om äldre personers rättigheter som ett viktigt steg – inte bara för att motverka ålderism, utan också för att lyfta ojämlikhet i ett bredare globalt perspektiv.

Kunskapen om det biologiska åldrandet går snabbt framåt. Nya biomarkörer kan visa hur kroppen förändras bortom det kronologiska födelseåret och öppna för bättre prevention och behandling.

För att potentialen ska tas tillvara krävs långsiktiga studier, samarbete med myndigheter och en vård som bättre möter samsjuklighet och funktionsnedsättningar. Samtidigt betonades vikten av förebyggande insatser tidigt i livet, som en grund för ett friskt åldrande.

I takt med att fler lever längre växer också behoven av omsorg. På kongressen lyftes ­betydelsen av att identifiera omsorgsbrister och stärka samspelet mellan formell och informell omsorg.

Stöd till anhöriga och ett tydligare fokus på äldre personers egna behov och rättigheter framhölls som centralt för ­framtidens hållbara omsorg.

En växande men ofta förbisedd aspekt av äldre personers levnadsvillkor handlar om klimatförändringar.

Värmeböljorna i Europa 2022 och 2023 ledde till tusentals dödsfall, främst bland äldre kvinnor, eftersom de lever längre och ­ofta är ensammare än män. Försämrad temperatur­reglering, samsjuklighet och social isolering bidrar till den ökade sårbarheten.

På kongressen betonades behovet av svala mötesplatser, tekniska lösningar och bättre samordning mellan lokala nätverk och anhöriga. För att minska riskerna krävs att klimatfrågan integreras i folkhälsa och vårdplanering samt genom stärkt internationellt samarbete.

För att forskningen ska kunna möta de komplexa frågor som lyfts krävs långsiktiga satsningar på utbildning, finansiering och tvärvetenskapligt samarbete. Det framhölls hur viktigt det är att locka nästa generation forskare och ge dem verktyg att förstå åldrandet och äldre personers levnadsvillkor ur flera perspektiv.

Globalt samarbete och satsningar i låg- och medelinkomstländer lyftes som särskilt ­avgörande, eftersom befolknings­förändringarna är mest påtagliga där.

Även behovet av bättre samordning av forskningsinsatser betonades. Trots stora satsningar saknas i Norden ett gemensamt forum för att prioritera och koordinera äldreforskning.

En central framtidsfråga handlar därför om att skapa en gemensam struktur där olika vetenskapliga discipliner samarbetar och mål formuleras tillsammans.

Dessutom behövs ett större inflytande för forskare i hur forskningsmedel fördelas, så att satsningarna bättre speglar äldres behov och bidrar till verklig samhällsnytta.

Den Nordiska gerontologikongressen visade hur viktigt det är att forskning, politik och praktik möts i samtal om samhällets framtid med en åldrande befolkning.

I en tid då geo­politiska konflikter tränger undan äldrefrågorna och den akademiska friheten utmanas på flera håll i världen blir detta särskilt angeläget.

Att humaniora och konst var underrepresenterat som vetenskapliga perspektiv på kongressen visar också behovet av att inkludera dessa fält
i dialog med medicin och samhällsvetenskap – för en mer nyanserad förståelse av åldrandet.

Det övergripande budskapet var att nya vägar måste sökas och äldre personers röster lyftas fram. Bara genom en tvärvetenskaplig och inkluderande ansats kan samhällen skapas där människor i alla åldrar ges möjlighet att leva väl i en snabbt föränderlig värld.