AI:s inverkan på ålderismen

Vad kommer artificiell intelligens göra med mediebilden av äldre? Och vad gör mediebilden av äldre med AI? Det är inga oviktiga frågor eftersom det ytterst kan påverka vår hälsa.

Många forskare har pekat på riskerna med att stereotypa föreställningar av kön, ålder och etnicitet byggs in AI-system som riskerar att diskriminera människor, när de söker jobb, möter rättsväsendet eller kanske behöver sjukvård. WHO har också varnat för att ålderismen i AI-systemen riskerar att bidra till etiska problem.

Även om det finns en medvetenhet bland forskare, företag och politiker om faran med att bygga in stereotypa föreställningar i självlärande AI-funktioner, är risken stor att grupper som befinner sig i medieskugga drabbas extra mycket eftersom mediernas berättelser är en källa som AI bygger vidare på.

Äldre människor förekommer sällan i medierna och när de förekommer är det oftast som två ytterlighetspositioner: en vältränad variant där ålder inte ska synas, eller som en skör och behövande person i behov av skydd och stöd. Den stora mångfalden av äldre däremellan är mer eller mindre osynlig i medierna och därmed också i olika AI-tjänster.

Redan 2002 pekade de amerikanska forskarna Becca Levy och Martin Slade på att människor som hade en positiv syn på åldrande levde 7,5 år längre jämfört med dem som hade negativa föreställningar om åldrande. Här spelar alltså ålderismen i samhället en stor roll, både för hur äldre bemöts, och för risken att äldre själva internaliserar negativa föreställningar som förkortar livet. När dessa föreställningar byggs in i AI-systemen har vi ett problem.

Vad finns det för tecken på att AI redan agerar ålderistiskt? Låt mig ge några anekdotiska exempel. På Göteborgs filmfestival gjorde man 2024 ett experiment med att låta AI producera en ny version av Ingmar Bergmans film Persona med Liv Ullman. I Another Persona lät man en AI-version av skådespelaren Alma Pöysti ersätta Liv Ullmans karaktär. Filmen visades bara en gång och förstördes sedan.

På ett seminarium efteråt konstaterade Alma Pöysti att AI:n hade tagit bort hennes rynkor. Uppenbarligen tyckte denna film-AI att kvinnliga huvudpersoner gör sig bättre när inte ett spår av åldrande syns. Det stämmer väl in med den undersökning som Kulturradion gjorde för några år sedan, då man jämförde åldern på personer som genom åren vunnit Guldbaggen för bästa manliga, respektive kvinnliga, huvudroll i svensk film. Det visade sig att det skiljde 20 år mellan de kvinnliga och manliga pristagarna, medelåldern för kvinnor var 34 år och för män 54 år.

Numera kan var och en på egen hand försköna sig själv med olika filter i sociala medier. Bort med rynkor och skavanker och visa upp ditt bästa jag. Inte konstigt då att AI blir en del av problemet i takt med att allt fler tillrättalagda bilder cirkulerar. Psykologen Björn Hedensjö varnade nyligen i Dagens Nyheter för att AI-bilderna riskerar att bidra till skeva ideal. Vi riskerar att våra liv kommer att präglas av ett tillrättalagt liv på internet, men att vi har ett socialt fattigare liv utanför.

Den amerikanska psykoterapeuten Ester Perel menar att AI präglar vår tid. Hon talar då inte om AI som artificiell intelligens, utan om artificiell intimitet. Vi kan samla många gilla-klick på inlägg och interaktioner på nätet, men vi har ingen riktig vän som kan vattna våra blommor om vi skulle behöva resa bort. Tjänster som ska minska ensamheten kan alltså öka den.

I nyhetsvärlden är det framför allt personer i yrkesarbetande åldrar som är intressanta. Flera medieföretag testar olika AI-verktyg för att spara tid och personal, men även här kan det vara på sin plats att höja ett varningens finger. De mest lättillgängliga källorna kanske inte har en åldersrepresentation som speglar befolkningen?

Dessutom riskerar marknadstänkandet hos nyhetsmedierna att förstärka ålderismen eftersom en del äldre inte är tillräckligt köpstarka och därmed inte en intressant målgrupp. Många redaktörer ser också äldre som användare de redan har, nu gäller det att nå den unga publiken!

Vad är då vägen framåt? Just nu är det av högsta vikt att alla som har kunskap om äldre är med och engagerar sig i AI:s utveckling. Civilsamhälle, forskare och politiker behöver bistå myndigheter och företag som utvecklar tjänster som bygger på AI eller generativ AI. De verksamheter som ska reglera AI behöver också stöd från alla med äldrekompetens.

Själv tänker jag arbeta för att mitt eget universitet ska bli mer åldersvänligt, att ett åldersmedvetet ledarskap utvecklas, och att mer om åldrande finns på alla utbildningar. Att påverka forskarkollegor att utvidga sina åldersurval är också viktigt, fortfarande vet vi för lite om de övre åldersgrupperna. Mitt intryck är att studenterna är betydligt mer intresserade av åldersfrågor än vad många tror. Det finns drygt 100 lärosäten som redan ingår i ett nätverk för åldersvänliga universitet, 14 av dem finns i Europa, men ännu inget i Norden.

Ett annat tips är att vända bort blicken från medier ett tag och uppleva omgivningens mångfald av människor. Pröva att använda nyare ord som ”årsrik”, att vara rik på år och erfarenheter. I Göteborg har forskare, kommun och civilsamhälle under flera år samverkat för att göra fler berättelser om äldre synliga.

I augusti 2024 kraftsamlar vi igen då veteran-VM i friidrott kommer till Göteborg. AgeCap, Centrum för åldrande och hälsa vid Göteborgs universitet, samverkar med Göteborgs stad och andra aktörer för att synliggöra äldre, denna gång med starkare fokus på hälsa och rörelse för alla åldrar. Till det kommer en fotoutställning under sommaren med elitidrottande äldre, av den brittiska fotografen Alex Rotas. Allt inom ramen för vad vi kallar Årsrika Göteborg.

Mitt sista tips är att bli vän med någon i en annan generation, över eller under din egen. Hur många generationer umgås du med egentligen? Är du på en ”smal” arbetsplats kan ni fundera på hur ni rekryterar. Är alla i samma ålder där du delar dina intressen? Skaffa en hobby som samlar fler åldrar. Kanske träffar du på en AI-utvecklare.