I detta nu flyr människor över gränser. Människor med olika drömmar, olika åldrar, familjekonstellationer och framtidsutsikter lämnar det kända och beger sig av mot ovissheten. Trots att merparten av migranter till Sverige kommer i unga år har vi under de senaste decennierna sett en ökande andel som migrerar som medelålders eller som äldre.
Denna artikel tar sin utgångspunkt i en alldeles ny avhandling i socialt arbete, som vill kasta ljus över betydelsen av ålder vid migration i relation till den tid det tar att komma in på arbetsmarknaden, risken för att bli fattig som äldre, samt sannolikheten att ta emot offentlig äldreomsorg som äldre person. Avhandlingen visar att tiden till första fotfäste på arbetsmarknaden ökar med ålder vid migration för utrikes födda från låg och medelinkomstländer, något som får enorma konsekvenser för den ekonomiska situationen för denna heterogena grupp.
Stora skillnader existerar vad gäller risken för fattigdom bland äldre utrikes och inrikes födda, något som tyder på att det finansiella transfereringssystemet inte är tillräckligt omfördelande. Samtidigt visar avhandlingen att välfärdssystemen, som den offentliga äldreomsorgen, fungerar relativt omfördelande både mellan inkomstgrupper och mellan äldre födda i olika länder.
Fröet till själva avhandlingen föddes inom ramen för ett forskningsprojekt där intervjuer med äldre migranter genomfördes. Personerna hade anlänt vid olika tidpunkter i sina liv. Det var särskilt en intervju som gjorde ett starkt intryck på mig.
Mannen hade kommit till Sverige under 90-talets ekonomiska kris tillsammans med sina barn och sin hustru. Han hade kommit till Sverige som 40-åring och berättade om hur han hade sökt arbeten under en tioårsperiod utan att komma vidare i anställningsprocessen. Nu var hans hälsa nedsatt, liksom hans ekonomi, kombinerat med att han hade få sociala relationer utanför det närmaste familjenätverket. Det väckte frågan om betydelsen av ålder vid migration för risken att bli fattig som äldre och om det även var så att migration sent i livet var relaterat till andra typer av sociala nackdelar, såsom lägre sannolikhet att använda offentlig äldreomsorg vid hög ålder.
Med hjälp av registerdata från SCB blev utgångspunkten i den första studien att studera betydelsen av ålder vid migration för att få ett första fotfäste på arbetsmarknaden. I studien följdes fyra kohorter som migrerat till Sverige under 90-talet. Data visade att den ålder då en migrant kommer till Sverige har större betydelse för den tid det tar att få ett första fotfäste än personens utbildningsnivå. Det visade sig också vara så att tiden det tar att få ett arbete ökar signifikant redan vid 40 års ålder för migranter från låg- och medelinkomstländer.
Nästa fråga blev i vilken utsträckning ålder vid migration påverkar risken för att vara både inkomst- och förmögenhetsfattig vid 65 års ålder eller äldre. Kriterierna för inkomstfattigdom i den aktuella studien sattes vid den traditionella fattigdomslinjen, det vill säga när den disponibla inkomsten understiger 60 procent av medianinkomsten i landet det aktuella året. Förmögenhetsfattigdom definierades som att ha en förmögenhet som understiger 10 000 kronor. Syftet var att identifiera grupper av äldre personer som riskerar att inte kunna täcka oförutsedda utgifter såsom en tandläkarräkning.
Fattigdom bland den äldre befolkningen i Sverige har länge ansetts vara ett utrotat problem, och i viss mån visar den andra studien i min avhandling att detta stämmer. Andelen som är både inkomst- och förmögenhetsfattig i den svenskfödda äldre befolkningen är lägre än en procent. Dock ser verkligheten helt annorlunda ut bland äldre personer födda i låginkomstländer, där motsvarande andel är 33 procent. Det är alltså 33 gånger vanligare bland äldre födda i ett låginkomstland att vara dubbelt fattig än för en äldre person född i Sverige.
Slutsatsen är att mycket har blivit bra för många men inte för alla. Det finns grupper av äldre i Sverige som riskerar omfattande ekonomisk utsatthet. Dessa resultat bör ses i ljuset av att fattigdom ökar risken för multipel social utsatthet i hög ålder. På senare år har forskning inom äldreområdet alltmer kommit att belysa de multipla aspekterna av social exkludering, det vill säga att inkomst bara är en dimension av flera vad gäller äldre personers inkludering.
Baserat på kännedomen om att olika typer av exkludering kan vara relaterade till varandra ställde jag mig frågan huruvida fattigdom kan vara relaterat till lägre användning av välfärdstjänster så som offentlig äldreomsorg.
Det har funnits antaganden om att den heterogena gruppen äldre utrikes födda i lägre utsträckning använder sig av offentlig äldreomsorg. Användning av offentlig äldreomsorg har länge problematiserats utifrån den kulturella linsen. Dock finns indikationer på att äldre personer i Sverige avstår att ansöka om hemtjänst på grund av att de inte upplever sig ha råd. Det har saknats storskaliga studier som undersökt huruvida migration sent i livet och låg inkomst är relaterat till lägre användning av offentlig äldreomsorg.
Den tredje studien i avhandlingen bekräftar att utrikesfödda äldre som grupp har något lägre sannolikhet att använda offentlig äldreomsorg. Dock visar resultaten från analyserna som omfattar alla födelseländer en stor variation i omsorgsanvändning. Vidare visar resultaten från denna studie att migration sent i livet inte behöver innebära lägre sannolikhet att använda offentlig äldreomsorg.
Vad gäller inkomstens betydelse för användning av offentlig äldreomsorg visar avhandlingen att äldreomsorgen i stort sett fungerar omfördelande både över olika inkomstgrupper och när det gäller födelseland. Undantaget är äldre personer i den lägsta inkomstgruppen som är födda i låginkomstländer och som inte har en partner, alltså delvis samma grupp som också löper högre risk för dubbel fattigdom. Slutligen är den offentliga äldreomsorgen mer omfördelande än det finansiella transfereringssystemet.
Mycket har blivit bra för många men inte för alla. För de senare behövs insatser för att främja både arbetsmarknadsetablering och insatser som kan avhjälpa fattigdom.
I dag existerar ett underutnyttjande av äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg, statliga bidrag syftar till att avhjälpa fattigdom bland äldre. Jag startar just nu upp ett nytt forskningsprojekt om faktorer som påverkar mörkertalet inom äldreförsörjningsstöd och bostadstillägg. Studierna kommer att bygga på registerdata men även intervjuer kommer att genomföras.
Hanna Mac Innes disputerade i mars med en avhandling i socialt arbete med titeln
Older people in Sweden – Age at migration, poverty and utilization of long-term care services.
