Mer äldremakt i samhällsplaneringen

Genom Age-friendly cities-samarbetet arbetar fyra svenska kommuner med att bli mer äldrevänliga. Uppsala har kommit längst i den processen.

År 2010 inrättade Världshälsoorganisationen nätverket Age-friendly cities and communities för att främja utbytet av erfarenheter och lärande mellan samhällen i hela världen. Varje stad eller ort – i Sverige kommuner – som strävar efter att skapa en inkluderande och tillgänglig miljö kan delta. Fokus är ett aktivt och hälsosamt åldrande, men att vara åldersvänlig är mer än att enbart vara en bra plats att leva på för äldre människor. Om man planerar en stad för och tillsammans med äldre så gynnar det ofta personer i alla åldrar.

I nätverket ingår både stora städer och mindre samhällen. Grundläggande är att tala med, inte till, de äldre invånarna.

Inom ramen för who:s nätverk gjorde Uppsala kommun en så kallad baslinjemätning under 2016 och 2017. Personer 60+ intervjuades på gator och torg om hur det var att bli äldre. Färdtjänstkunder blev uppringda. 15 rundabordskonferenser arrangerades runt om i kommunen och sammantaget medverkade 2 500 personer eller var 20:e invånare över 60 år.

– Vi som arbetade med konferenserna varsom ett resande teatersällskap, berättar Roger Jo Linder, som nyligen slutat  som samordnare.

På konferenserna fick deltagarna ta ställning till 131 påståenden enligt who:s checklista (se faktaruta). Samtalen leddes av tjänstemän som tidigare arbetat inom olika delar av samhällslivet och protokoll fördes av kommunens tjänstemän. Hela 69 procent av de svarande tyckte att Uppsala, med 224 000 invånare, var en bra kommun att åldras i. Andelen nöjda var ännu högre i stan. I centrumnära stadsdelen Svartbäcken, till exempel, svarade 87,7 procent så. Men på landsbygden fanns ett missnöje. I Almunge, ett litet samhälle på vägen mot Edsbro i Roslagen, gav endast 37 procent äldrelivet godkänt.

– Jag tror att skillnaderna kan bero på att man inte har samma tillgång till kulturutbud och fysiska aktiviteter som i staden. Man kan också sitta fast med stora hus som är svåra att sköta om och att sälja, säger Roger Jo Linder, som varit chef på olika förvaltningar i Uppsala i 25 år.

Så här efteråt tycker han att det är svårt att svara på om den omfattande baslinjemätningen gav några helt nya insikter. Efter hand växte han in i olika frågeställningar.

– Helt klart anser många att behovet av förändringar är störst när det gäller kollektivtrafiken och boendet. Krav ställs också på att få bort den upplevda åldersdiskrimineringen, sammanfattar han.

De allra äldsta, 90+, var mest nöjda med att åldras i Uppsala kommun, i den gruppen svarar hela 89 procent så. Därefter kommer de mellan 80 och 89 år, där 77 procent är positiva.

Fakta
FOKUSOMRÅDEN FÖR BASLINJEMÄTNINGEN
  • Utemiljöer och byggnader
  • Kollektivtrafik och vägar
  • Bostäder
  • Social delaktighet, respekt och social integration (åldersdiskriminering)
  • Arbete, sysselsättning och medborgardeltagande
  • Kommunikation och information
  • Samhälls- och hälsovårdstjänster och kommersiell service

Men svaren måste tolkas med försiktighet, påpekar samordnarna. Få 90-åringar eller äldre har medverkat i baslinjemätningen, som endast omfattar personer som bor i sina egna hem – inte de på särskilda boenden. Såsom i liknande undersökningar finns också frågetecken om hur väl personer med invandrarbakgrund och tillhörande socioekonomiskt svaga grupper är representerade.

– Siffrorna ger inte några absoluta sanningar, utan ska mer ses som en vägledning, säger Kenny Jansson, den nya samordnaren.

Med stöd av baslinjemätningen och diskussioner i bland annat Uppsala pensionärsföreningars samarbetsråd har Roger Jo Linder utarbetat en handlingsplan som varit ute på remiss. Där redovisas tio utvecklingsområden och när det gäller bostäder föreslås stora insatser: ”Kommunen ska underlätta för äldre att kunna välja bostad med god tillgänglighet. Behov och önskemål om trygghets- och servicebostäder ska tillgodoses i hela kommunen. Kommunen ska verka för att seniorbostäder skapas med olika upplåtelseformer.”

Den slutliga handlingsplanen ska behandlas av kommunfullmäktige i november i år.

Roger Jo Linder är nöjd, till och med stolt, över det arbete som hittills bedrivits. Många 60+ har medverkat och Uppsala får en bra grund för att fortsätta utvecklingen mot en mer äldrevänlig kommun.

Men några saker skulle kunna gjorts annorlunda, anser han. Utskicket av inbjudningar till rundabordskonferenser gick till 27 000 personer och blev en dyr historia. Totalt kostade arbetet för en äldrevänlig kommun drygt en miljon kronor om året under de första tre åren. 2019 har den budgeterade summan ökat till tre miljoner och då ingår även lön till en äldreombudsman.

Förslaget om att ansluta Uppsala kommun till who:s nätverk väcktes av Uppsala pensionärsföreningars samarbetsråd, där 60 föreningar ingår. Sekreteraren Ewon Enqvist är mycket positiv till hur arbetet hittills genomförts.

– Medvetenheten har ökat om hur illa pensionärer behandlas, särskilt de som bor på landsbygden. Nödvändigheten att få bort ålderism har också kommit upp, säger Ewon Enqvist.

Bristen på busshållplatser anser hon vara ett talade exempel. Många äldre är tvungna att gå alldeles för långt för att kliva på bussen, trots att kollektivtrafiken i regionenutlovat förbättringar.

– Till skillnad från många  andra kommuner har vi inte heller gratis kollektivtrafik dagtid. I Uppsala har det alltid varit trögt med förbättringar för äldre, säger hon. Men genom mycket tjat lyckades samarbetsrådet få kommunen att gå med i who nätverket och nu börjar det ske förändringar, anser Ewon Enqvist.

– Handlingsplanen ska sträcka sig till 2030, vi kan inte få allt på en gång.

Fakta
SÅ TYCKER DE ÄLDRE OM UPPSALA

4 av 10…

…anser att cykelvägarna inte är tydligt separerade från gångvägar och trottoarer.

…upplever att de inte uppskattas av samhället för tidigare eller nuvarande insatser.

…anser inte att möjligheterna är goda att flytta från större till mindre bostäder.

5 av 10…

…anser att parkeringsplatser har tillräcklig bredd också för dem med nedsatt rörelseförmåga.

…anser att sittplatser i utemiljön inte finns i tillräcklig omfattning.

…anser inte att övergångsställen finns i tillräcklig omfattning och är säkra.

7 av 10…

…anser att det saknas seniorbostäder och trygghetsbostäder i tillräcklig omfattning.

…upplever att de inte har en sådan ekonomisk situation att de kan leva som andra.

Fakta
STYRKOR OCH SVAGHETER MED DEN EPIDEMIOLOGISKA STUDIEN

Intervjuerna i studien omfattar en rad olika frågebatterier och ger därigenom en rik bild av de allra äldsta personernas levnadsvillkor under perioden. Stora ansträngningar har gjorts under datainsamlingen för att minimera bortfall och försäkra att även de sköraste äldre personerna är representerade i studien. Sammantaget ger detta en god grund för att tro att resultaten från studien återspeglar de faktiska levnadsvillkoren i den äldre befolkningen i Sverige under studieperioden.

Likväl bör resultaten tolkas med försiktighet. De mått som används av psykisk ohälsa är väldigt grova.

I analyserna av prevalenser och trender består de av svar på två direkta frågor om depressiva symtom och ångestproblematik. Frågorna är trubbiga och har inte validerats mot kliniska diagnoser, vilket innebär en osäkerhet om vad måtten faktiskt mäter och i vilken mån de är jämförbara över tid och mellan grupper.

Från 2014 har ett etablerat screeninginstrument för depression, GDS-4, använts. När detta validerade den enskilda frågan om depressiva symtom visade analyserna att den ledde till en substantiell underskattning av förekomsten av depressiva symtom. Detta innebär att prevalenserna av depressiva symtom sannolikt är en underskattning av den sanna prevalensen i den äldre befolkningen.

Det är också möjligt att frågornas grovhet, delvis, kan förklara skillnaderna i resultat mellan den sociala fördelningen av depressiva symtom och ångest: Då depressiva symtom är mätt med ett mer sofistikerat instrument (GDS-4) än ångest (som är mätt med en rak fråga), är det möjligt att på ett  mera effektivt sätt lyckas fånga upp systematiska skillnader i depressiva symtom än i ångest.

Studien bygger också på ett något begränsat representativt urval av äldre personer. Detta innebär att det statistiska underlaget är begränsat ,vilket i sin tur innebär att det finns en betydande osäkerhetsmarginal kring de skattningar som görs i studien.

Slutligen bygger studien på observationsdata, det vill säga på information om de äldre personernas naturligt förekommande levnadsvillkor. Därför kan inte några slutsatser dras om de orsakssamband som ligger bakom sambanden som observeras i studien. För vissa av de riskfaktorer som studeras finns dock goda grunder att anta att ett orsakssamband föreligger, medan det för andra är mer osäkert.

Fler artiklar ur temat

Åldersvänlig strävan i svensk kvartett

I WHO:s nätverk Age-friendly cities and communitites ingår drygt 820 kommuner i världen. Fyra finns i Sverige: Göteborg, Hallstahammar, Stockholm och Uppsala.

Så skapas åldersvänliga samhällen

Samhällen som vill bli åldersvänliga behöver göra fyra saker: lyssna och förstå äldres behov, planera, agera och utvärdera. Det säger Alana Officer, som är rådgivare på Världshälsoorganisationen i Genève.

Housing design for an age-friendly society

When building homes for older people there are key elements urban planners and architects have to take into consideration. Among those are green parks and homes with high levels of accessibility. But how is it achieved? And what are the…

När fysiken förändras behövs en förändrad fysisk miljö

Med åldern försämras vissa kroppsfunktioner, vilket resulterar i att vi får svårare att delta i samhället. Då behövs en miljö som uppmuntrar och stimulerar till fysisk aktivitet samt kännetecknas av tillgänglighet.