Ps. Vägar till ett demensvänligt samhälle

Mer än hälften av alla personer med demenssjukdom bor hemma i ordinärt boende. Men att skapa ett demensvänligt samhälle handlar om mer än bostäder, det handlar också om hur man sprider kunskap om demens till alla samhällets yrkesgrupper.

Demensvänligt samhälle är ett begrepp som på relativt kort tid slagit rot, inte bara i Sverige. På internationella konferenser är ”Dementia-friendly society” ett återkommande tema. Begreppet får medvind av demografin som ingen ansvarskännande politiker kan blunda för: kurvan för antalet personer med demenssjukdom pekar brant uppåt i nästan alla länder. Till det kommer en växande insikt om att inte bara vård och omsorg utan även andra samhällssektorer måste bli bättre anpassade för personer med kognitiva nedsättningar.

Socialstyrelsen beräknar att mer än hälften av alla personer med demenssjukdom bor hemma, i ordinärt boende. Deras förutsättningar att leva ett värdigt och så långt det är möjligt självständigt liv beror till stor del på hur hemtjänsten fungerar och om det finns tillgång till dagverksamhet. Men det beror också på om personerna kan orientera sig i mataffären och ta sig fram i kollektivtrafiken och på hur de bemöts ute i samhället.

Många yrkesgrupper möter personer med demenssjukdom, ofta utan att veta om det. De behöver få grundläggande kunskap om hur de känner igen tecken på demens och hur ett bra bemötande ser ut.

Förra våren släppte därför kunskapscentret Svenskt demenscentrum en avgiftsfri webbutbildning och informationsskrift för polis och ordningsvakter. Kunskapsstödet finns nu tillgängligt på flera webbplatser, bland annat hos Bevakningsbranschens yrkes- och arbetsmiljönämnd som utbildar väktare och ordningsvakter.

Många yrkes- grupper möter personer med demenssjukdom, ofta utan att veta om det.

Det ska vara lätt att handla är ett annat kunskapsstöd som Svenskt demenscentrum producerat i samarbete med Myndigheten för delaktighet. Det vänder sig till dagligvaruhandeln och sprids nu av Demensförbundets många lokalföreningar. Medlemmar tar kontakt med mataffärerna i sina kommuner och försöker etablera en dialog. De visar kunskapsstödet för handlare och personal och ger råd om hur man med enkla åtgärder kan göra butikerna bättre anpassade för kunder med kognitiva svårigheter.

En tidigare satsning som lever vidare är Möten med minnen. Det startade som ett projekt med 80 museer, inspirerade av goda erfarenheter från New York. Silviasystrar runt om i landet utbildade museipersonal, som sedan erbjöd demensanpassade visningar av samlingarna. En hel del museer har fortsatt, till glädje även för anhöriga. Många kan vittna om tillfredsställelsen av att lämna hemmets fyra väggar och få dela en fin upplevelse.

Svenskt demenscentrums satsningar på civilsamhället innebär inte att vården och omsorgens yrkesgrupper överges.

– Deras kompetens och engagemang är en grundbult i ett demensvänligt samhälle. Behovet och suget efter kunskap är fortfarande stort. Det gäller för samtliga stationer på demensresan, från utredning och diagnos till vård i livets slut, säger Svenskt demenscentrums direktör Wilhelmina Hoffman.

Fakta
STYRKOR OCH SVAGHETER MED DEN EPIDEMIOLOGISKA STUDIEN

Intervjuerna i studien omfattar en rad olika frågebatterier och ger därigenom en rik bild av de allra äldsta personernas levnadsvillkor under perioden. Stora ansträngningar har gjorts under datainsamlingen för att minimera bortfall och försäkra att även de sköraste äldre personerna är representerade i studien. Sammantaget ger detta en god grund för att tro att resultaten från studien återspeglar de faktiska levnadsvillkoren i den äldre befolkningen i Sverige under studieperioden.

Likväl bör resultaten tolkas med försiktighet. De mått som används av psykisk ohälsa är väldigt grova.

I analyserna av prevalenser och trender består de av svar på två direkta frågor om depressiva symtom och ångestproblematik. Frågorna är trubbiga och har inte validerats mot kliniska diagnoser, vilket innebär en osäkerhet om vad måtten faktiskt mäter och i vilken mån de är jämförbara över tid och mellan grupper.

Från 2014 har ett etablerat screeninginstrument för depression, GDS-4, använts. När detta validerade den enskilda frågan om depressiva symtom visade analyserna att den ledde till en substantiell underskattning av förekomsten av depressiva symtom. Detta innebär att prevalenserna av depressiva symtom sannolikt är en underskattning av den sanna prevalensen i den äldre befolkningen.

Det är också möjligt att frågornas grovhet, delvis, kan förklara skillnaderna i resultat mellan den sociala fördelningen av depressiva symtom och ångest: Då depressiva symtom är mätt med ett mer sofistikerat instrument (GDS-4) än ångest (som är mätt med en rak fråga), är det möjligt att på ett  mera effektivt sätt lyckas fånga upp systematiska skillnader i depressiva symtom än i ångest.

Studien bygger också på ett något begränsat representativt urval av äldre personer. Detta innebär att det statistiska underlaget är begränsat ,vilket i sin tur innebär att det finns en betydande osäkerhetsmarginal kring de skattningar som görs i studien.

Slutligen bygger studien på observationsdata, det vill säga på information om de äldre personernas naturligt förekommande levnadsvillkor. Därför kan inte några slutsatser dras om de orsakssamband som ligger bakom sambanden som observeras i studien. För vissa av de riskfaktorer som studeras finns dock goda grunder att anta att ett orsakssamband föreligger, medan det för andra är mer osäkert.

Fler artiklar ur temat

Mer äldremakt i samhällsplaneringen

Genom Age-friendly cities-samarbetet arbetar fyra svenska kommuner med att bli mer äldrevänliga. Uppsala har kommit längst i den processen.

Åldersvänlig strävan i svensk kvartett

I WHO:s nätverk Age-friendly cities and communitites ingår drygt 820 kommuner i världen. Fyra finns i Sverige: Göteborg, Hallstahammar, Stockholm och Uppsala.

Så skapas åldersvänliga samhällen

Samhällen som vill bli åldersvänliga behöver göra fyra saker: lyssna och förstå äldres behov, planera, agera och utvärdera. Det säger Alana Officer, som är rådgivare på Världshälsoorganisationen i Genève.

Housing design for an age-friendly society

When building homes for older people there are key elements urban planners and architects have to take into consideration. Among those are green parks and homes with high levels of accessibility. But how is it achieved? And what are the…