Kommunernas stöd varierar

Trots att äldreomsorg är ett kommunalt ansvar har anhörigas insatser ökat. Personer 65 år eller äldre har blivit fler och är nästan två miljoner, eller 20 procent av befolkningen. Under perioden 2010 till 2015 minskade däremot andelen personer  med äldreomsorg i samtliga insatsformer utom hemtjänst. Mest minskade andelen i särskilt boende, från 5,2 till 4,2 procent, och Socialstyrelsen konstaterar att kommunerna inte tillgodoser äldres behov tillräckligt när de fattar beslut om särskilt boende. Det ser dock olika ut i olika kommuner, både vad gäller hemtjänst och tillgång till särskilt boende.

De flesta äldre bor i sina hem och många får hjälp av anhöriga. Socialstyrelsens undersökning om anhörigomsorg (2012) visade att 1,3 miljoner, eller var femte person i vuxen ålder, ger hjälp, och att merparten av de anhöriga, 900 000, är i yrkesverksam ålder. I en studie kring anhöriga i åldern 45 till 66 år fann vi att 140 000 personer, merparten kvinnor, hade minskat i arbetstid eller slutat arbeta på grund av anhörigomsorg.

Anhöriga ger hjälp som den närstående inte klarar av att utföra, men också genom att stötta och motivera och, inte minst, att samordna vård- och omsorgsinsatser. Den kunskap som finns inom området anhörigomsorg visar både positiva och negativa aspekter.

På den negativa sidan finns ett antal olika problem, exempelvis i form av bundenhet, tidsbrist, trötthet, stress och oro, vilket kan leda till ökad ohälsa. Det finns ett generellt mönster i att ju mer omfattande omsorg och hjälp personen ger, desto mer påverkas livskvaliteten till det sämre, och kvinnor upplever i högre grad än män att omsorgsgivandet påverkar livskvaliteten negativt.

Dessa generella drag gäller såväl internationellt som i Sverige och i många länder finns en omfattande diskussion om anhörigas situation. Även i Sverige har anhörigas ibland svåra belägenhet noterats och sedan 2009 finns en bestämmelse i socialtjänstlagen om att kommunerna är skyldiga att erbjuda stöd till anhöriga. Med anhörigstöd avses insatser som riktar sig till anhöriga och som har som syfte att underlätta situationen.

Anhöriga brukar efterfråga information, flexibel avlösning och ekonomiskt stöd. De flesta kommuner har i dag någon form av anhörigstöd, men innehåll och kvalitet skiljer sig åt mellan kommunerna, och vid sparkrav är det inte helt ovanligt att dra ner på anhörigstöd. Samtal, anhöriggrupper, utbildning är exempel på direkt anhörigstöd och finns vanligen att tillgå. Ekonomisk ersättning för anhörigomsorg har däremot minskat avsevärt över tid, men även här skiljer det sig åt mellan kommunerna.

Avlösning i eller utanför hemmet (korttidsboende) och dagverksamhet är viktiga delar i vad som kallas indirekt anhörigstöd. Utvärderingar visar emellertid att kommunerna hanterar avlösning mycket olika.

Avlösning kan innebära att personal från hemtjänsten vistas hos den hjälpbehövande i hemmet, här kan det vara en person som kommer regelbundet, men det kan även vara flera olika som inte känner vare sig den hjälpbehövande eller anhöriga särskilt väl. Avlösning kan även innebära att det i kommunen finns ett särskilt avlösarteam som enbart sysslar med avlösning i hemmet.

Andra kommuner hade inte någon avgiftsfri avlösning alls. Dagverksamhet brukar uppskattas både av äldre och anhöriga eftersom det ingår aktiviteter för den äldre. Tillgången till dagverksamhet varierar mellan kommunerna, men även här har det skett en påtaglig minskning, totalt drygt 800 färre platser år 2016 jämfört med 2008.

Sammanfattningsvis kan Sverige sägas följa en internationell trend där anhöriga och anhörigstöd uppmärksammas. Anhörigstöd utgör emellertid en relativt liten del av det svenska omsorgssystemet i sin helhet. Trots att de äldre har blivit fler har såväl äldreboenden som avlösningsverksamhet och dagverksamhet minskat i omfattning.

Kanske tackar en del anhöriga nej till avlösning därför att den inte håller god kvalitet för den äldre, eller inte passar anhörigas situation, vilket då innebär att det inte är något stöd.

Om man gör en alltför enkel utvärdering av avlösning framgår emellertid bara att kommunerna har sådant stöd, men inte vad det består av eller hur det fungerar. Det finns därför anledning att vara kritisk till bristen på stöd, de stora skillnaderna i kvalitet och de stora variationerna mellan kommunerna.

Samstämmig forskning visar att anhöriga vill ha en väl fungerande offentlig vård och omsorg med god kvalitet för den närstående.

Välfungerande omsorgstjänster är viktigt för alla äldre och deras anhöriga, men betonas särskilt när det gäller förvärvsarbetande anhöriga.

Sambandet mellan omfattande omsorgsinsatser till äldre och lägre förvärvsfrekvens/kortare arbetstid är lika starkt i de nordiska länderna som i resten av Europa. Anhörigas ökande insatser kan således få effekter på flera sätt, inte minst vad gäller yrkeslivet och ekonomin.

Det är naturligtvis viktigt att inte enbart se anhörigas insatser som en börda. Det finns stora skillnader i hur anhöriga upplever den situation de befinner sig i. Det är emellertid viktigt att framhålla att grundtanken i det svenska välfärdssystemet är att individernas behov av vård och omsorg ska tillgodoses via kommuner och landsting och att anhörigas insatser ska bygga på frivillighet.

Stockholms universitet ger varje vår masterkursen Anhörigperspektiv inom socialt arbete. Vid behov ges även en uppdragsutbildning som vänder sig till praktiker inom området i kommun och landsting.