Att arbeta eller inte arbeta

När man i den allmänna debatten talar om att senarelägga ålderspensionen handlar det mest om kronologisk ålder. Förslaget är nu att pensionsåldern ska höjas från 67 år till 69 år. Men kronologisk ålder anger bara hur många födelsedagar individen har firat. Hur man orkar med sitt arbete och om man vill och kan arbeta berör mer än antalet ljus på födelsedagstårtan.

Kronologisk ålder är viktig eftersom den anger tiden som gått och utgör grunden för reglering i olika system i samhället: Hur länge man får barnbidrag, skolplikten, vid vilken ålder som man inte längre får ta studielån, åldersgränser i pensionssystem och andra socialförsäkringssystem etc.

Men den biologiska åldern påverkas även av vilket arbete vi har och har haft och vad arbetslivet har utsatt våra kroppar för. Är vår arbetsmiljö fysiskt belastande eller mentalt stressande så påskyndas vårt biologiska åldrande.

Social ålder relaterar till att vi i samhället och vårt sociala liv blir betraktade på olika sätt och tillräknas klichéartade särdrag av vår omgivning utifrån olika faser i livet. Vi har ofta förutfattade meningar om individer för att vi betraktar dem som barn, ungdom, medelålders, äldre medarbetare, pensionärer och 100-åringar.

Dessa attityder till en viss åldersfas gör ibland att personer som befinner sig nära pensionsåldern automatiskt förväntas snart gå i pension och utifrån det till exempel har svårare att få ett nytt arbete vid arbetslöshet eller får mindre möjlighet till kompetensutveckling på arbetsplatsen.

Mental ålder har med kognition och minne att göra och att vi exempelvis lär oss på olika sätt när vi är barn och när vi är äldre. Barn har generellt lättare än en äldre person för att lära sig ett nytt språk eller andra saker som de aldrig tidigare har varit i kontakt med. Äldre har mer erfarenhetskunskap efter ett långt liv, vilket utgör grunden för det vi kallar visdom.

Swage-modellen visar bestämningsfaktorer och åtgärdsnivåer för ett friskare arbetsliv i alla åldrar. Källa: Nilsson K. Conceptualization of ageing in relation to factors of importance for extendingworking life. Scandinavian Journal of Public Health 2016; 44: 490–505.

Det finns många faktorer som har betydelse för människors möjligheter att kunna och vilja ingå i arbetslivet. Dessa faktorer kan delas in i nio olika områden:

1. Hälsa: diagnostiserad och självskattad hälsa, och upplevelsen av välbefinnande
2. Fysisk arbetsmiljö: fysiskt slitage, klimat, kemiska och fysiska hälsorisker
3. Mental arbetsmiljö: stress, krav, kontroll, hot, våld
4. Återhämtningsmöjligheter: arbetstid och arbetstakt
5. Personlig ekonomi: ekonomiska incitament med lön och andra förmåner
6. Balans med livet utanför arbetet: stöd, behov från och gemenskap utanför arbetslivet (partner, familj, fritidsintressen och social miljö)
7. Delaktighet och social inklusion i arbetet: attityder från chefer och arbetskamrater, åsidosättande, socialt stöd och trygghet
8. Arbetets och arbetsuppgiftens kärna: meningsfullhet, stimulans och tillfredsställelse med uppgifter och aktiviteter i arbetet
9. Kognitiv kapacitet: att få använda sin kunskap, erfarenhet och förmågor, möjlighet till kompetensutveckling och ny kunskap

Swage-modellen väger in att det finns flera sätt att se på ålder och tar upp att även organisation/ företag och samhälle har stor inverkan på om individer kan, vill och klarar av att fortsätta arbeta till en högre ålder. Man kan redan vid unga år och genom hela (arbets)livet använda sig av modellens tankesätt angående vilka faktorer som spelar roll för individers välbefinnande och om en person ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder.

Det första övervägandet som individer gör, mer eller mindre medvetet, är att reflektera över hur de upplever möjlighet till en god hälsa i förhållande till sin fysiska och mentala arbetsmiljö och möjlighet till återhämtning, alternativt hur deras hälsa och hälsoutveckling kan tänkas bli som pensionär.

Förutsättningarna för fortsatt arbete överväger om självskattad hälsa och eventuella diagnoser är god/goda nog i förhållande till fysisk och mentala arbetsmiljö, arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning mellan arbetspassen. Däremot väger det för att gå i pension om den egna hälsan är för dålig för att arbeta kvar på arbetsplatsen – och kanske förbättras av att minska det fysiska och mentala slitaget som orsakas av arbetsmiljön, i kombination med bättre möjlighet till återhämtning som pensionär.

I den andra delen av övervägandet som individer gör i sitt pensionsfunderande ingår frågor som gäller privatekonomin. Att arbeta vidare är betydelsefullt om man inte har råd att gå i tidig ålderspension och/eller upplever att privatekonomin förbättras/ger möjligheter till högre levnadsnivå och standard än som pensionär.

Å andra sidan, om man upplever mer uppskattning, delaktighet och tillhörighet med grupper utanför arbetslivet, exempelvis med familjen, vänner eller i föreningslivet, väger det för att man vill gå i pension och få bättre möjlighet och tid att ingå i sociala sammanhang utanför arbetet.

I det fjärde övervägandet kring att gå i pension eller arbeta kvar ingår frågor som gäller upplevelsen av möjlighet till meningsfulla och självförverkligande aktiviteter i arbetslivet alternativt som pensionär.

Det väger för att fortsätta arbeta om man upplever att arbetsuppgifterna är meningsfulla och ger stimulans, möjlighet till kreativitet, självförverkligande aktiviteter och att utvecklas som individ.

Det gäller också om man har ett yrke eller arbete som är knutet till ens personliga identitet och status i samhället. För dem som upplever att deras arbetsuppgifter inte längre är eller aldrig har varit intressanta är det inte lika lockande att arbeta kvar och utföra tråkiga uppgifter som man inte trivs med.

Har man också möjligheter till aktiviteter, resor, volontärarbete och/eller fritidsintressen utanför arbetet som känns mycket mer stimulerande, meningsfulla, och attraktiva så lockar detta också att få mer möjlighet och tid att utveckla dessa aktiviteter genom att gå i pension.

I Swage ingår en verktygslåda med åtgärdsförslag indelade utifrån de fyra fälten i modellen. För att göra arbetslivet hållbart och hälsofrämjande för medarbetare i alla åldrar behövs åtgärder på alla nivåer i arbetslivet: på samhällsnivå, organisations- och företagsnivå samt individnivå.

Chefer och hr-ansvariga kan – efter en behovsinventering av arbetsplatsen och personalens specifika förutsättningar – med utgångspunkt i Swage-modellens fyra fält använda sig av olika verktyg för att göra arbetsplatsen hälsofrämjande och attraktiv för medarbetare i alla åldrar.