Att arbeta eller inte arbeta

Den forskningsbaserade Swage-modellen analyserar vilka faktorer som spelar roll för individers välbefinnande och om en person ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder. Modellen syftar till att göra arbetslivet mer hållbart.

När man i den allmänna debatten talar om att senarelägga ålderspensionen handlar det mest om kronologisk ålder. Förslaget är nu att pensionsåldern ska höjas från 67 år till 69 år. Men kronologisk ålder anger bara hur många födelsedagar individen har firat. Hur man orkar med sitt arbete och om man vill och kan arbeta berör mer än antalet ljus på födelsedagstårtan.

Kronologisk ålder är viktig eftersom den anger tiden som gått och utgör grunden för reglering i olika system i samhället: Hur länge man får barnbidrag, skolplikten, vid vilken ålder som man inte längre får ta studielån, åldersgränser i pensionssystem och andra socialförsäkringssystem etc.

Vi behöver kronologisk ålder för att organisera samhället och kategorisera rättigheter och skyldigheter. Men kronologisk ålder bör inte användas för att ange ett bästföredatum på enskilda individers möjlighet att delta i arbetslivet. Det är snarare biologisk, mental och social ålder – ofta beskrivna tillsammans som funktionell ålder – som påverkar vår möjlighet eller svårighet att arbeta.

Den biologiska åldern och åldrandet påverkas av livsstilen, med kost, motion, rökning, alkohol, droger. Den påverkas också av vårt genetiska arv. Vi kan se att håret grånar och hjärta, syn, hörsel åldras på samma sätt som hos våra föräldrar.

Är arbetsmiljön fysiskt eller mentalt belastande påskyndas vårt biologiska åldrande.

Men den biologiska åldern påverkas även av vilket arbete vi har och har haft och vad arbetslivet har utsatt våra kroppar för. Är vår arbetsmiljö fysiskt belastande eller mentalt stressande så påskyndas vårt biologiska åldrande.

Social ålder relaterar till att vi i samhället och vårt sociala liv blir betraktade på olika sätt och tillräknas klichéartade särdrag av vår omgivning utifrån olika faser i livet. Vi har ofta förutfattade meningar om individer för att vi betraktar dem som barn, ungdom, medelålders, äldre medarbetare, pensionärer och 100-åringar.

Dessa attityder till en viss åldersfas gör ibland att personer som befinner sig nära pensionsåldern automatiskt förväntas snart gå i pension och utifrån det till exempel har svårare att få ett nytt arbete vid arbetslöshet eller får mindre möjlighet till kompetensutveckling på arbetsplatsen.

Mental ålder har med kognition och minne att göra och att vi exempelvis lär oss på olika sätt när vi är barn och när vi är äldre. Barn har generellt lättare än en äldre person för att lära sig ett nytt språk eller andra saker som de aldrig tidigare har varit i kontakt med. Äldre har mer erfarenhetskunskap efter ett långt liv, vilket utgör grunden för det vi kallar visdom.

Swage-modellen visar bestämningsfaktorer och åtgärdsnivåer för ett friskare arbetsliv i alla åldrar. Källa: Nilsson K. Conceptualization of ageing in relation to factors of importance for extendingworking life. Scandinavian Journal of Public Health 2016; 44: 490–505.

Det finns många faktorer som har betydelse för människors möjligheter att kunna och vilja ingå i arbetslivet. Dessa faktorer kan delas in i nio olika områden:

  1. Hälsa: diagnostiserad och självskattad hälsa, och upplevelsen av välbefinnande
  2. Fysisk arbetsmiljö: fysiskt slitage, klimat, kemiska och fysiska hälsorisker
  3. Mental arbetsmiljö: stress, krav, kontroll, hot, våld
  4. Återhämtningsmöjligheter: arbetstid och arbetstakt
  5. Personlig ekonomi: ekonomiska incitament med lön och andra förmåner
  6. Balans med livet utanför arbetet: stöd, behov från och gemenskap utanför arbetslivet (partner, familj, fritidsintressen och social miljö)
  7. Delaktighet och social inklusion i arbetet: attityder från chefer och arbetskamrater, åsidosättande, socialt stöd och trygghet
  8. Arbetets och arbetsuppgiftens kärna: meningsfullhet, stimulans och tillfredsställelse med uppgifter och aktiviteter i arbetet
  9. Kognitiv kapacitet: att få använda sin kunskap, erfarenhet och förmågor, möjlighet till kompetensutveckling och ny kunskap

Att gå i ålderspension är ett stort beslut som innebär att lämna arbetskraften och träda in i en ny livsfas som pensionär. Vad ingår då i övervägandet om pension eller att arbeta till en högre ålder? Min forskning har visat att individer fattar sitt beslut utifrån fyra överväganden, som innehåller ovanstående nio områden och relaterar till de fyra beskrivna sätten att definiera ålder.

Den så kallade Swage-modellen är utifrån detta indelad i fyra delar eller tårtbitar (se figur Swage = sustainable working life for all ages). Modellen är tänkt som ett verktyg och diskussionsunderlag för att göra arbetslivet mer hållbart för alla åldrar.

Mental ålder har med kognition och minne att göra.

Swage-modellen väger in att det finns flera sätt att se på ålder och tar upp att även organisation/ företag och samhälle har stor inverkan på om individer kan, vill och klarar av att fortsätta arbeta till en högre ålder. Man kan redan vid unga år och genom hela (arbets)livet använda sig av modellens tankesätt angående vilka faktorer som spelar roll för individers välbefinnande och om en person ska kunna och vilja arbeta till en högre ålder.

Det första övervägandet som individer gör, mer eller mindre medvetet, är att reflektera över hur de upplever möjlighet till en god hälsa i förhållande till sin fysiska och mentala arbetsmiljö och möjlighet till återhämtning, alternativt hur deras hälsa och hälsoutveckling kan tänkas bli som pensionär.

Förutsättningarna för fortsatt arbete överväger om självskattad hälsa och eventuella diagnoser är god/goda nog i förhållande till fysisk och mentala arbetsmiljö, arbetstid, arbetstakt och möjlighet till återhämtning mellan arbetspassen. Däremot väger det för att gå i pension om den egna hälsan är för dålig för att arbeta kvar på arbetsplatsen – och kanske förbättras av att minska det fysiska och mentala slitaget som orsakas av arbetsmiljön, i kombination med bättre möjlighet till återhämtning som pensionär.

I den andra delen av övervägandet som individer gör i sitt pensionsfunderande ingår frågor som gäller privatekonomin. Att arbeta vidare är betydelsefullt om man inte har råd att gå i tidig ålderspension och/eller upplever att privatekonomin förbättras/ger möjligheter till högre levnadsnivå och standard än som pensionär.

Det väger för att gå i pension om man har en tillräckligt god privatekonomi för att behålla sin levnadsnivå, eller känner att man vill anpassa sig till en lägre levnadsnivå och ekonomisk standard hellre än att betala priset för att arbeta kvar.

I det tredje övervägandet ingår frågor om hur individen upplever möjlighet till gemenskap och delaktighet i en social grupp i arbetslivet alternativt som pensionär. Förutsättningarna för att arbeta kvar överväger om man upplever att man ingår i en för sig själv viktig social grupp och gemenskap i arbetet som man inte vill vara utan – att man trivs och känner trygghet med chefen, arbetskamrater, kunder, klienter, patienter. Många som känner sådan uppskattning, stöd och delaktighet genom sitt arbete vill fortsätta att ingå i arbetslivet.

Det väger för att gå i pension om man har en tillräckligt god privatekonomi.

Å andra sidan, om man upplever mer uppskattning, delaktighet och tillhörighet med grupper utanför arbetslivet, exempelvis med familjen, vänner eller i föreningslivet, väger det för att man vill gå i pension och få bättre möjlighet och tid att ingå i sociala sammanhang utanför arbetet.

I det fjärde övervägandet kring att gå i pension eller arbeta kvar ingår frågor som gäller upplevelsen av möjlighet till meningsfulla och självförverkligande aktiviteter i arbetslivet alternativt som pensionär.

Det väger för att fortsätta arbeta om man upplever att arbetsuppgifterna är meningsfulla och ger stimulans, möjlighet till kreativitet, självförverkligande aktiviteter och att utvecklas som individ.

Det gäller också om man har ett yrke eller arbete som är knutet till ens personliga identitet och status i samhället. För dem som upplever att deras arbetsuppgifter inte längre är eller aldrig har varit intressanta är det inte lika lockande att arbeta kvar och utföra tråkiga uppgifter som man inte trivs med.

Har man också möjligheter till aktiviteter, resor, volontärarbete och/eller fritidsintressen utanför arbetet som känns mycket mer stimulerande, meningsfulla, och attraktiva så lockar detta också att få mer möjlighet och tid att utveckla dessa aktiviteter genom att gå i pension.

I Swage ingår en verktygslåda med åtgärdsförslag indelade utifrån de fyra fälten i modellen. För att göra arbetslivet hållbart och hälsofrämjande för medarbetare i alla åldrar behövs åtgärder på alla nivåer i arbetslivet: på samhällsnivå, organisations- och företagsnivå samt individnivå.

Chefer och hr-ansvariga kan – efter en behovsinventering av arbetsplatsen och personalens specifika förutsättningar – med utgångspunkt i Swage-modellens fyra fält använda sig av olika verktyg för att göra arbetsplatsen hälsofrämjande och attraktiv för medarbetare i alla åldrar.

Ref.
REFERENSER

Swage-modellen är publicerad i Nilsson K. Conceptualization of ageing in relation to factors of importance for extending working life. Scandinavian Journal of Public Health 2016; 44: 490–505.

Modellen finns även beskriven i rapporter från Arbetsmiljöverket (Nilsson K. Att kunna och att vilja arbeta längre. I Vingård E. (red.) Friska arbetsplatser för män och kvinnor alla åldrar. Arbetsmiljöverket 2016), för Europeiska arbetsmiljöbyrån (Nilsson K. The ability and desire to extend working life. I Vingård E. (red.) Healthy workplaces for men and women in all ages. Swedish work environment authority 2017) samt från Nordiska ministerrådet (Fridriksson JF. Tómasson K. Midtsundstad T. Sivesind Mehlum I. Hilsen AI. Nilsson K. Albin M. Poulsen OM. Working environment and work retention. Nordiska ministerrådet 2017).

En lärobok om Swage-modellen och hållbart arbetsliv för alla åldrar kommer att ges ut av Studentlitteratur.

Läs mer på www.swage.org

Fler artiklar ur temat

Barnbarn och föräldrar har betydelse för pensionstidpunkt

Det är inte ovanligt att mor-eller farföräldrar själva har en äldre förälder med omsorgsbehov och samtidigt förvärvsarbetar. Politiker som vill skjuta fram arbetsmarknadsutträdet bör beakta att familjen har en stark inverkan på när en person går i pension.

Ekonomiska faktorer skiljer mellan män och kvinnor

Män ges ofta bättre ekonomiska erbjudanden för att gå i pension, medan kvinnor oftare har lägre pensionsinkomst och är mer oroliga för sin ekonomi efter pensioneringen.

Mer nöje än nödvändigt ont att fortsätta arbeta

De 65–76 åringar som fortsätter arbeta känner ofta ett starkt personligt engagemang i sitt arbete och vill anpassa det efter egen förmåga och intresse.

Vid 67 sätter lagen punkt

Pensionssystemet innehåller många incitament för att skjuta upp pensionsuttaget så länge som möjligt, men vid 67 blir ålder en giltig grund för uppsägning. Möjligheten att välja att gå i pension eller inte påverkas i hög grad av juridiken.