Pensioneringens betydelse för den psykiska hälsan

Pensioneringen är en stor livshändelse. Den prövar vår förmåga att anpassa oss, inte bara till åldersrelaterade biologiska förändringar, utan också till de möjligheter och förväntningar som finns i vår sociala miljö. Fysiska, intellektuella och sociala aktiviteter påverkas, något som i sin tur är av betydelse för vår hälsa och vårt psykiska välbefinnande.

Pensionsövergången har ofta beskrivits i termer av en kris och som en period präglad av förluster. Forskning inom området visar dock att majoriteten, cirka 70–75 procent, hanterar övergången väl och bara upplever mindre förändringar i välbefinnandet. Av de resterande upplever en mindre grupp, cirka 5–15 procent, positiva effekter av att gå i pension, medan en något större grupp, cirka 10–25 procent, påverkas negativt.

Däremot vet vi fortfarande förhållandevis lite om själva anpassningsprocessen och de faktorer som är av betydelse för hur välbefinnandet påverkas.

De rapporterar en högre livstillfredsställelse året efter att de gått i pension jämfört med de som har högre autonomi. Detta resultat speglar en känsla av lättnad och befrielse från arbetets krav och påfrestningar. Personer som upplever att de saknar kontroll över sitt liv och sin tillvaro upplever sannolikt pensioneringen som mer positiv därför att den medför en ökad grad av självbestämmande.

Resultaten visar också att det finns grupper som påverkas mer negativt av pensioneringen. Detta gäller bland annat personer som saknar ekonomisk grundtrygghet. De som uppgav att de saknade en ekonomisk buffert på minst 15 000 kronor före pensioneringen rapporterade lägre välbefinnande året efter att de gått i pension. En gradvis övergång där man fortsätter att arbeta i viss utsträckning efter pensioneringen verkar dock kunna bidra till att motverka denna effekt.

Även personer med hög autonomi riskerar att påverkas negativt av att gå i pension. Till skillnad från dem med låg autonomi rapporterar dessa personer lägre livstillfredsställelse året efter att de gått i pension. En potentiell förklaring är att personer med stort inflytande över sin tillvaro sannolikt identifierar sig mer med sitt arbete, vilket i sin tur bidrar till att pensioneringen innebär en förlust av en central livsroll för dessa individer. Även här verkar dock de negativa effekterna kunna motverkas av en gradvis pensionsövergång.

Våra resultat bekräftar, föga förvånande, att pensionärer med dålig hälsa rapporterar lägre livstillfredsställelse. Preliminära analyser visar dock att denna effekt till viss del kan kompenseras om man ändå tycker sig kunna påverka sin livssituation och upplever högre autonomi. På samma sätt verkar mer socialt stöd och en bättre upplevd kognitiv hälsa kunna kompensera för negativa effekter av dålig ekonomi.

Pensioneringens betydelse för vårt välbefinnande beror också på de förändringar den medför. Om pensioneringen innebär positiva förändringar i termer av att de sociala relationerna blir bättre, självkänslan ökar och den fysiska och kognitiva hälsan förbättras kommer den sannolikt också leda till ett ökat välbefinnande.

Om pensioneringen i stället medför en negativ påverkan på sociala relationer, självkänsla och fysisk och kognitiv hälsa riskerar den att få en negativ inverkan på välbefinnandet. På samma sätt kan man anta att pensioneringen inte har någon stor inverkan på välbefinnandet om den inte medför några drastiska förändringar i våra levnadsvanor.

Våra analyser visar också att välbefinnandet i sig är en viktig faktor för hur vi upplever pensionsövergången. Personer som rapporterar högt välbefinnande har en mer positiv syn på sitt liv och sin tillvaro efter pensioneringen.

De med högre livstillfredsställelse rapporterar i större utsträckning mer autonomi, bättre självkänsla, förbättrad fysisk och kognitiv hälsa samt ökad tillfredsställelse med den ekonomiska situationen efter att de gått i pension. Detta resultat belyser betydelsen av välbefinnandet för hur vi ser på våra förutsättningar att trivas med livet som pensionär.

Även personligheten spelar roll för hur pensioneringen påverkar oss. Resultaten visar att personer som kännetecknas av hög emotionell instabilitet i kombination med låg grad av personlighetsdragen extraversion, öppenhet, vänlighet och samvetsgrannhet är särskilt utsatta.

Denna personlighetsprofil visar ett klart samband med en negativ förändring i livstillfredsställelse året efter att man gått i pension. Detta antyder att personligheten har en direkt inverkan på anpassningsprocessen genom att den påverkar hur vi ser på vår tillvaro och våra möjligheter i samband med pensioneringen.

Vidare har vi funnit att pensionärer med låg emotionell stabilitet rapporterar lägre livstillfredställelse. Detta kan förklaras av att de också rapporterar mindre autonomi, men även till viss del av att de har en lägre självkänsla, sämre sociala relationer och upplever den egna hälsan som sämre.

Det verkar alltså som att personligheten påverkar vårt välbefinnande och hur vi ser på oss själva och vår tillvaro under åren före och efter pensioneringen, men att den också är av betydelse för våra levnadsmönster i stort.

Resultaten från HEARTS-studien visar sammantaget att pensioneringen påverkar välbefinnandet på olika sätt beroende på vilka förändringar den medför, men också beroende på vem du är och vilka förutsättningar du har att hantera dessa förändringar.

I fortsatta studier kommer vi att undersöka faktorer och förutsättningar som kan bidra till att öka välbefinnandet även för dem som upplever svårigheter att anpassa sig till livet som pensionär.