Pigg, piggare, pensionär

Sömnstörningar är vanligt förekommande i Sverige och cirka 25 procent av den vuxna befolkningen rapporterar regelbundna besvär med sömnlöshet och otillräcklig sömn. Sömnstörningar försvårar det dagliga livet och leder till ökad trötthet, försämrad prestationsförmåga och kan på lång sikt öka risken att drabbas av allvarliga sjukdomar.

En vanlig uppfattning är att sömnen blir kortare och mer störd med ökad ålder. Detta stöds av studier som registrerat fysiologisk sömn: med ökad ålder minskar andelen djupsömn medan andelen ytlig sömn och uppvaknanden under sömnen ökar.

En anledning till de överraskande resultaten kan vara pensionering. Under uppföljningsperioden hade cirka 18 procent av deltagarna i den äldsta gruppen gått i pension. Flera longitudinella studier med stora undersökningsgrupper har visat att förekomsten av sömnstörningar och trötthet minskar i samband med pensionering. Bilden redovisar data från den franska GAZEL-undersökningen, där cirka 14 000 individer årligen har besvarat en enkät som innehåller frågor om sömn och psykisk trötthet.

Sömnbesvär och psykisk trötthet sju år före respektive efter pensioneringsåret (0). Figuren är baserad på data från Vahtera et al, 2009 och Westerlund et al, 2010.

Bredvid framgår förekomst av besvär med sömn och psykisk trötthet under en period sju år före till sju år efter pensionering. År 0 är det år då individen gick i pension. Resultaten visar en tydlig minskning av sömn- och trötthetsbesvär i samband med pensioneringen och förekomsten var fortfarande lägre sju år efter pensioneringen jämfört med året innan deltagarna gick i pension. Särskilt förekomsten av psykisk trötthet minskade markant i samband med pensionering.

Den positiva effekten av pensionering för sömnkvalitet har replikerats i andra dataset och en nyligen publicerad finsk studie fann att självrapporterad sömnlängd ökade med 22 minuter efter pensioneringen.

Kunskapen om varför sömn- och trötthetsbesvär minskar i samband med pensionering är ofullständig. En hypotes är att den totala stressen i livet minskar när man slutar arbeta och att det blir mer tid för nedvarvning, återhämtning och stimulerande aktiviteter. Minskad stress innebär bättre förutsättningar för bra sömnvanor, vilket rimligen minskar dagtidströttheten.

Det är även möjligt att det blir lättare att prioritera sömn, till exempel att ta en tupplur, när arbetet inte styr över ens tidsanvändning. Även förändringar i livsstil till följd av pensionering kan spela roll. Till exempel kan ökad fysisk aktivitet efter pensionering bidra till bättre sömnkvalitet och lägre trötthetsnivåer. Minskad upplevelse av trötthet skulle också kunna bero på att kraven på att vara alert och prestera minskar och möjligheterna att anpassa aktiviteterna ökar efter pensioneringen.

En annan kunskapslucka handlar om individuella skillnader i effekten av pensionering. Det finns många positiva effekter av att arbeta och för vissa personer kan pensionering innebära ensamhet, ekonomisk stress (till följd av låg pension) och att livet blir mindre meningsfullt. Detta skulle i sin tur kunna öka risken för sömn- och trötthetsbesvär.

Det är även sannolikt att anledningen till pensionering spelar roll. Att tvingas pensionera sig tidigare än önskat kan bidra till att de positiva effekterna på sömn och trötthet försvinner eller minskar. Det är även viktigt att ta reda på om den positiva effekten av pensionering på sömn och trötthet kvarstår om pensionsåldern höjs, särskilt för de individer som tvingas arbeta längre än den önskade pensionsåldern.

Sammanfattningsvis finns gott stöd för att pensionering kan bidra till längre och bättre sömn och ökad vakenhet, vilket kan förbättra livskvalitet, underlätta ett mer aktivt liv och leda till fler friska år.