Robot på jobbet

I ett nytt forskningsprojekt vid Linköpings universitet undersöks hur robotar används av vårdpersonal för att organisera sitt arbete på nya sätt, samt vilka konsekvenser robotarna kan ha på personalens upplevda fysiska och psykosociala arbetsmiljö. Med robot avser vi en maskin som är programmerad att utföra en eller flera aktiviteter på egen hand, vanligtvis som en reaktion (med hjälp av sensorer) på mänskliga handlingar.

Specifikt är det vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor som arbetar med personer med demens som ingår i studien. De som arbetar med personer med demens är en utsatt yrkesgrupp på grund av syndromets påverkan på patienters humör och utåt­agerande beteende. Det gör att personalen löper risk att drabbas av arbetsolyckor som orsakats av hot och våld, men också risk för att råka ut för psykisk ohälsa i form av stressdiagnoser och diagnoserna depression och ångest.

Ett första steg i projektet har varit att ta fram en kunskapsöversikt. En genomgång av internationella forskningsartiklar från de senaste 20 åren har resulterat i identifieringen av åtta olika sätt som vårdpersonalen använder robotar på. Personalen kan använda robotar för att:

• Distrahera – att avleda utmanande beteende eller brukares upplevelser av smärta.
• Lyfta – att underlätta tunga lyft av patienter eller vid flytt mellan till exempel säng och rullstol.
• Socialt – att stimulera till interaktion mellan brukare och vårdgivare eller brukare emellan.
• Träna – att stimulera till fysisk rörelse och rehabiliteringsträning.
• Tvätta – att behjälpa omsorgen av brukarens personliga hygien.
• Underhålla – att med hjälp av ljud och rörelse roa och sysselsätta brukarna.
• Äta – att assistera vid måltidssituationer.
• Övervaka – att observera brukares hälsa och välbefinnande.

Alla arbetssätten kan användas för att effektivisera eller komplettera vårdpersonalens arbete. Med hjälp av en robot kan vårdpersonalen frigöra vissa arbetsmoment från sitt eget arbetsschema, och därmed få tid och möjlighet att utföra andra aktiviteter. Vårdpersonalen kan även använda robotar i kompletterande syfte för att förbättra omsorgsarbetet med en brukare. I sådana situationer använder inte personalen roboten för att ersätta några arbetsmoment utan snarare för att lägga till nya moment.

Till exempel kan personalen använda en sällskapsrobot (robotdjur) som hjälpmedel för att distrahera och avleda ångest eller utåtagerande beteende som kan uppstå till följd av en demenssjukdom. Handhavandet av roboten kan få brukaren att slappna av, vilket kan möjliggöra för personalen att utföra andra sysslor. Men vårdpersonalen kan också stanna kvar hos brukaren och använda roboten som hjälpmedel för att samtala med brukaren och försöka förstå vad som föranledde dennes oro.

Det är alltså ingen självklarhet att användandet av robotar alltid innebär effektivisering av vårdpersonalens arbete. Det kan vara precis tvärtom också om personalen använder robotarna som kompletterande hjälpmedel i omsorgsarbetet.
Kunskapsöversikten identifierar även sju arbetsmiljöfrågor som aktualiseras i och med vårdpersonalens användning av robotar. Arbetsmiljöfrågorna är av både psykosocial och fysisk karaktär och består av följande:

• Arbetstid. Robotar kan ersätta och effektivisera specifika arbetsmoment för vårdpersonalen, men kan också addera arbetsmoment och därigenom öka arbetsbelastningen.
• Arbetstillfredsställelse. Robotar kan bidra positivt till den sociala atmosfären på arbetsplatsen och vårdpersonalens nöjdhet, men kan också bidra till konflikter personalen emellan (på grund av skilda åsikter om robotar eller förändrade arbetsrutiner).
• Belastningsbesvär. Robotar kan minska vårdpersonalens fysiska belastning vid tunga lyft i samband med flytt av brukare.
• Etiska dilemman. Robotar kan medföra att vårdpersonal upplever ökade risker angående brukarnas säkerhet och integritet.
• Emotionellt arbete. Robotar kan minska vårdpersonalens stress, men kan också öka frustrationen när tekniken kärvar eller kräver merarbete.
• Hot och våld. Robotar kan minska risken för hot och våld för vårdpersonalen om brukares utåtagerande beteende avleds.
• Yrkesidentitet. Robotar kan göra att vårdpersonalen börjar reflektera över professionella värden och leda till ökad yrkesstolthet, men även riskera leda till nedvärdering av vissa arbetsmoment och avprofessionalisering.

Resultatet från kunskapsöversikten pekar på att de flesta arbetsmiljöfrågor innehåller både möjligheter och risker för vårdpersonalen. En generell slutsats är att om personalen låter roboten ersätta vissa arbetsmoment så kan det underlätta deras arbetsbörda och minska upplevelser av stress. Att tvärtom använda robotar för att öka eller fördjupa interaktionen med brukaren kan på motsvarande vis ge ökad arbetsbörda.

Men riktigt så enkelt är det samtidigt inte. De robotar som finns att köpa i dag är fortfarande ganska grova i sin tekniska utformning och flera studier visar på hur tekniken ofta kärvar och kräver personalens uppmärksamhet och kreativitet för att få roboten att fungera som tänkt. Avlastning förvandlas inte sällan till pålastning.

Dessutom kan användandet av en robot visa sig underlätta för vårdpersonalen i ett avseende men skapa problem i ett annat. En studie har till exempel visat att när robotar använts för tunga lyft av brukare så har vårdpersonalen först reagerat positivt då det underlättat deras fysiska belastning. I ett senare skede har personalen däremot börjat reagerat negativt då det nya arbetssättet aktualiserat etiska dilemman i form av risker för brukarnas säkerhet och rädsla för att det ska minska den fysiska och empatiska kontakten mellan personal och boende. Det är på detta sätt en intrikat väv av samspelande arbetsmiljöfrågor där möjligheter måste vägas mot risker över tid.

Kunskapsöversikten ger inte alla svar utan ska ses som ett avstamp för att på ett ingående vis utforska relationen mellan vårdpersonalens användning av robotar och konsekvenserna för deras arbetsmiljö.

Kunskapsöversikten befinner sig i en granskningsprocess och publiceras i vetenskaplig tidskrift senare i år.