Fotgängare skadas mest i trafiken

Fallolyckor är den vanligaste olyckstypen i trafikmiljö och statistiken visar att fotgängarna är de som skadas mest allvarligt. Det är framför allt personer från 65 år och uppåt samt kvinnor över 50 som drabbas. Olyckorna kostar samhället 40 miljarder kronor per år. Sverige är först i världen med ha som mål att minska antalet allvarligt skadade i fallolyckor.

Att gå är en fysisk aktivitet som ger ett viktigt bidrag till ökad folkhälsa. Även i ett transportsystem är man oftast fotgängare under någon del av färden.

Att kunna röra sig fritt i samhället är viktigt också för äldre och för att det ska vara möjligt måste arbetet för en ökad trafiksäkerhet gå hand i hand med arbetet för bland annat ökad trygghet och tillgänglighet.

Fotgängare är den näst största gruppen som råkar ut för trafikrelaterade dödsfall i Sverige. Bland de skadade trafikanterna i Sverige är fotgängare i fallolyckor i vägtrafikmiljön den största gruppen, som står för nästan hälften av olyckorna med flest allvarliga, långsiktiga konsekvenser.

En fallolycka definieras i dag inte som en vägtrafikolycka, men de försvinner lätt i statistiken eftersom inget fordon i rörelse är inblandat. Under de senaste tio åren har ungefär 10 000 personer skadats i personbil per år, jämfört med 12 000 per år i fallolyckor, detta enligt statistik från Transportstyrelsen.

En studie från Karlstads universitet visar att var fjärde skadad fotgängare i fallolyckor får skador med långsiktiga konsekvenser. Studien visar också att fotgängare har 19 gånger större risk att skadas allvarligt med långsiktiga konsekvenser i en fallolycka än vid en påkörningsolycka. Här är kvinnor och personer över 65 år överrepresenterade, där 70 procent av de fotgängare som skadas allvarligt i fallolyckor är kvinnor.

Platser där olyckorna inträffat fördelar sig på gångbana/trottoar (30 procent), gatu- eller vägsträcka (29 procent), gång- och cykelväg (24 procent), separata bilparkeringsplatser (åtta procent) och i korsningspunkter (fyra procent). Sammantaget kan konstateras att över hälften av olyckorna sker på platser separerade från motortrafik (54 procent).

Tre av fyra fallolyckor, där någon skadas, orsakas av halka eller ojämna trottoarer och vägar. För halkolyckor på grund av is och snö kan vi se stora skillnader över landet, med färre olyckor i söder och fler i norr (40 procent i Götaland, 60 procent i Svealand och nästan 80 procent i Norrland).

60 procent av alla fallolyckor i trafikmiljö sker när det ligger snö och is på gångytan, och ungefär tio procent av olyckorna orsakas av lövhalka, grus eller ojämnheter på gångytan. Detta betyder att majoriteten av fallolyckorna, med rätt åtgärder, kan förhindras.

Tre av fyra fallolyckor orsakas av halka eller ojämna trottoarer och vägar. Foto: Thomas Enqvist & Mostphotos

2020 antog regeringen ett etappmål om en halvering av antalet omkomna och en 25-procentig minskning av antalet allvarligt skadade till år 2030.

I ett initiativ från den nationella Gruppen för nollvisionen i samverkan, har ett aktörsmål formulerats: Antalet allvarligt skadade till följd av fallolyckor inom vägtrafiken ska minska med minst 25 procent mellan år 2020 och 2030.

Aktörerna i Gruppen för nollvisionen i samverkan är Trafikverket, Transportstyrelsen, SKR, Polismyndigheten, Arbetsmiljöverket, NTF Fyrbodal, Göteborgs stad, Stockholms stad, Umeå kommun, Sveriges trafikutbildares riksförbund, Folksam och informationssappen SAFER.

Utvecklingen av antalet allvarligt skadade i fallolyckor följs upp löpande, precis som för andra trafikantgrupper. I aktionsplanen för säker vägtrafik för 2022–2025 beskrivs åtgärder för fallolyckor i ett särskilt avsnitt om säker gångtrafik.

Utöver mänskligt lidande utgör fallolyckor en kostnad för samhället på cirka 3,2 miljoner kronor per olycka enligt värdering som man har gjort i Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 7.0. Med 12 000 skadade per år blir den totala kostnaden närmare 40 miljarder kronor. Att satsa på bättre vinterväghållning för fotgängare är samhällsekonomiskt lönsamt, påvisar flera oberoende studier.

För att kunna minska omfattningen av fallrelaterade skador hos fotgängare på ett systematiskt och långsiktigt sätt borde gångtrafik betraktas som en del av transportsystemet, ur ett hela resan-perspektiv. Problemet måste tacklas från flera olika håll: dels genom fallpreventiva åtgärder (minska fallrisken) och dels genom skadepreventiva åtgärder (minska skaderisken).

Exempel på fallpreventiva åtgärder är:

  • förbättrad utformning (underlag med god jämnhet, synbarhet och väggrepp),
  • förbättrat drift och underhåll (halk- och snubbelbekämpning),
  • vård och omsorg (säkerställa god synskärpa, styrke- och balansträning),
  • utbildning och information (halkvarning),
  • men även personlig utrustning (greppsäkra skor och tekniska hjälpmedel som kan fallriskvarna).

Det finns flera pågående forskningsprojekt, såsom Barmark, Sakta i backarna, och PROSAFE. Exempel på skadepreventiva åtgärder är ökad användning av falldämpande material i till exempel kroppsskydd eller underlag. Även här pågår flera forskningsprojekt, exempelvis PROSAFE.

illustration
För att kunna minska omfattningen av fallrelaterade skador hos fotgängare på ett systematiskt och långsiktigt sätt borde gångtrafik betraktas ur ett ”hela resan”-perspektiv. Illustration: Anna Carlsson
Ref.
Referenser

Amin m fl (2022). Fall- and collision-related injuries among pedestrians in road traffic environment: A Swedish national register-based study. Journal of safety research.

Eriksson m fl (2022). Oskyddade trafikanters inblandning i olyckor och deras skadeutfall: en jämförande studie mellan fotgängare, cyklister, mopedister och motorcyklister. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI).

Trafikverket (2020). Analysmetod och samhällsekonomiska kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 7.0.

Transportstyrelsens statistik över vägtrafikolyckor: transportstyrelsen.se.

Fler artiklar ur temat

Detalj ur omslaget till SBU:s rapport

Goda insatser för att behålla självständighet i åldrandet

SBU har utvärderat en forskningsöversikt över insatser för att bibehålla självständighet och hemmaboende hos äldre personer. De konstaterar att studien är välgjord och kan fungera som inspiration för kommunerna i utformningen av insatser i omsorgen.

Att ge äldre personer plats i forskningen

Allt fler projekt ger utrymme för personer utanför den akademiska världen att delta i forskningsprocessen. En grupp som fortfarande har svårt att komma till tals är sköra äldre personer. Om detta handlar Isak Berges avhandling.

Ett ansvar som aldrig vilar!

–Stöd till anhöriga som vårdar en make, maka eller sambo med demenssjukdom i hemmet måste bli mer individanpassad och flexibel. Det konstaterar forskaren i vårdvetenskap, Marcus Falk Johansson i sin doktorsavhandling: ”For better and for worse, till death do us…