Förespråkare för förändring

Till de spännande utmaningarna inom sitt forskningsområde räknar Afaf Meleis det globala fokuset på utsatta befolkningsgrupper, kvinnor både som leverantörer och mottagare av vård och omsorg, minoriteters rätt till likvärdighet och omvårdnadens centrala roll när det gäller att tillhandahålla medkännande, evidensbaserad vård. Afaf Meleis konstaterar att det saknas tillgång till tillräcklig arbetskraft för att fylla behoven för äldreomsorg. Hon anser att det krävs bättre utbildning, för att bättre förbereda sjukvård och omsorg att ta hand om den åldrande befolkningen. Men det finns också en rent antalsmässig brist, och enligt Afaf Meleis behov av en uppvärdering av vård- och omsorgsyrkena:

– Vi betalar dem inte tillräckligt bra, vi värderar dem inte tillräckligt. Vi måste fokusera på arbetskraften eftersom världen åldras och vi inte är redo för den äldre befolkningens krav och behov.

Afaf Meleis pekar också på vikten av att inse bördan som axlas av anhöriga och andra informella vård- och omsorgsgivare, och att hitta sätt att stödja dem. När det gäller utbildning anser hon att den måste ta större hänsyn till sårbara grupper och syfta till ökad jämlikhet, samtidigt som hon understryker vikten av interdisciplinära team och att interprofessionell utbildning är nödvändig för att uppnå framgångsrikt, positivt åldrande.

– Vi måste fokusera på utbildning och vi måste fokusera på forskning – och på arbetskraften, säger hon.

Här kommer också hennes forskning om övergångar in, på engelska transitions theory. Övergångarna kan ske inom personer, till exempel i att bli förälder eller genom åldrandets stadier, men också handla om olika övergångar i hälsa och inom sjukvården, eller övergången från eget hem till äldreboende. Men det finns också de samhälleliga övergångarna som tenderar att i högre utsträckning sätta äldre i riskzonen. Klimatförändringar påverkar äldre personer mer än andra, liksom migration. Men Afaf Meleis, som själv kommer från Egypten och nu lever i USA, understryker att invandrare och flyktingar till andra länder ofta blir vård- och omsorgsgivare.

– Att verkligen utnyttja den arbetskraften oh stödja dem kommer att vara positivt för hela befolkningen.

I sitt föredrag uttryckte Afaf Meleis optimism inför framtiden, trots de problem som kan tyckas för evigt förknippade med åldrandet.

– Jag är verkligen optimistisk, eftersom FN, Världshälsoorganisationen WHO och andra stora organisationer börjar se på åldrande som en viktig övergång, och att det finns förhållanden som måste förändras – inte minst klimatförändringarna behöver beaktas. Jag är väldigt entusiastisk över att perioden 2020 till 2030 har utsetts till årtiondet för äldre vilket får konsekvenser för forskning, utbildning och praxis, som omfattar globala övergångar: utvandring och flyktingar, urbaniseringen med mera.

– Åldrandet är inte något individuellt, inte enbart. Vi brukade tänka på åldrande i termer av en individ och fokusera forskningen på det. Cellerna är förstås mycket viktiga, men även cellerna påverkas av vad som händer i samhället.

Ur det perspektivet är den uttryckligt multidisciplinära spännvidden i temat för IAGG-ER 2019 – om åldrande från cell till samhälle – mycket passande och Afaf Meleis har bara gott att säga om såväl konferensen som de svenska forskarkollegorna:

– Ja, jag är väldigt imponerad av att människor tar sig tid att komma till en sådan konferens. Det är väldigt välorganiserat, det ger också möjlighet att diskutera olika aspekter som påverkar den åldrande befolkningen och vad som sätter dem i riskzonen. Men jag måste också säga att jag är mycket stolt över mina svenska kollegor. För 25 år sedan, när jag behövde mer information och mer vetenskap relaterad till åldrande, brukade jag alltid vända mig till mina kollegor här som började tidigt med att utveckla den forskningen. Nu försöker vi i övriga världen komma i kapp.