Leva ett gott liv trots smärta

Smärta tillhör inte det naturliga åldrandet. Svensk forskning visar att äldre personer som levt med sin smärta och värk under en kortare tid kan bli fria från smärta. Därför är det viktigt att de får tidig hjälp och behandling. Likväl kan även en äldre och skör person som levt med en värkande kropp i upp emot 25–30 år, få förbättrad aktivitetsförmåga och livskvalitet, med rätt stöd från en fysioterapeut.

Vi vet i dag att äldre som lever med smärta, även de som är multisjuka, har en stark vilja och önskan om att få vara mer fysiskt aktiva, och delaktiga i sina liv. Det är en viktig kunskap att ha med sig när man möter denna målgrupp, även om de själva ibland inte tror att de kan bli bättre.

Att möta en äldre person med smärta kan göra att man känner sig maktlös, eftersom inget tycks hjälpa. Det kan också vara svårt att motivera en person med smärta att bli mer aktiv, trots att de flesta vet att mer rörelse och fysisk aktivitet är det som framför allt hjälper.

Det är viktigt att identifiera värken tidigt och ge behandling för att förhindra att smärtan blir långvarig, då det finns risk att det kan leda till smärtrelaterade problem som exempelvis depression.

Om personen har levt med smärtan länge är det övergripande målet att stödja personens möjlighet till att kunna göra det hen önskar och vill i sin vardag. Fokus är att förbättra eller bibehålla aktivitetsförmågan, men det betyder inte alltid att smärtintensiteten minskar.

En person med smärta ska bli erbjuden stöd och behandling som formuleras i en insatsplan. En sådan utgår från en undersökning av personen där smärtan bedöms enligt exempelvis en smärtskala, vad som orsakat den, samt vilka konsekvenser smärtan ger. Behandlingen sker i nära samarbete med personen och anpassas efter och utgår från hens egna mål.

Planen kan innehålla flera olika insatser då orsaken till smärtan kan vara komplex. Den kan exempelvis innehålla aktiviteter för att bryta social isolering och ensamhet samt sådana som kan förbättra personens fysiska förmåga.

Faktorer som kan hindra aktivitetsförmågan är exempelvis rädsla för att röra på sig i tron att smärtan eventuellt ska förvärras vid utförande av olika vardagssysslor eller fysiska aktiviteter. Utifrån denna aspekt är arbetet ofta beroende av olika professioner som samarbetar, både med varandra och tillsammans med personen.

Min rekommendation är att i första hand inte använda läkemedel som behandlingsmetod. Behandlingen bör bestå av en kombination av insatser som både fokuserar på fysiska och psykosociala faktorer.

Äldre personer har ofta för vana att utföra distraherande aktiviteter för att lindra sin smärta, som att lösa korsord, utföra handarbete, se på tv eller läsa en bok. Hitta gärna sådana meningsfulla aktiviteter som passar personen, vad gör hen glad, vad brukar få hen att glömma bort smärtan för en stund? Personen kan behöva hjälp att utföra aktiviteten. Undersök om personen kan få det beviljat som en insats av biståndshandläggare eller på annat sätt få stöd.

Målet bör vara en eller flera aktiviteter som personen känner är viktiga. Ta reda på vilka de är. Om det är svårt att finna ett mål kan personal prova att ställa frågor som: Vad är viktigt för dig? Vad behöver du träna på fysiskt? Dialog om konsekvenser kan också ge en vägledning: Vad behöver du klara av för att kunna bo kvar hemma? Dialogen används sedan genom hela behandlingsinsatsen för att stödja beteendeförändringen och nå målet.

Ta även reda på vad den äldre personen vet och kan om sin smärta. Tror till exempel hen att smärta tillhör det naturliga åldrandet? Ge kunskap om att fysisk aktivitet och träning är viktig för vår kropp för att den ska må bra.

Målet ska vara SMART: Specifikt, aktivitetsrelaterat, realistiskt och tidsangivet. Exempelvis att om tolv veckor kunna gå utomhus 250 meter till affären utan att få mer ont i ryggen.

Eftersom fysisk aktivitet och träning är avgörande för att lyckas har fysioterapeuten ofta en nyckelroll i behandlingen. En metod fysioterapeuten kan använda är beteendemedicinska interventioner inom fysioterapi, BMIF.

BMIF utgår från att man fokuserar på att förbättra fysisk funktion med hjälp av träning och fysisk aktivitet, minska exempelvis rörelserädsla samt stärka personens tilltro till den egna förmågan att utföra aktiviteter, trots närvaro av smärta. Det är egentligen en evidensbaserad behandlingsmetod för långvariga smärttillstånd hos personer i arbetsför ålder.

Men ny forskning styrker att metoden även kan användas för behandling av långvariga smärttillstånd hos äldre personer, även skörare och över 90 år, som inte har några uttalade kognitiva problem och kan delta i en behandling som fokuserar på beteendeförändring.

Efter genomfört program har deltagarna förbättrad aktivitetsförmåga och fysisk aktivitetsnivå, minskade smärtrelaterade problem, kan hantera sin vardag bättre, förbättrad hälsorelaterad livskvalitet och tilltro till den egna förmågan.

Insatserna och målet med behandlingen ska alltid följas upp och utvärderas. Detta görs med den smärtberättelse och det eventuella frågeformulär eller fysiska test som användes vid kartläggningen av smärtan. Saknas det tydlig dokumentation kan följande fråga användas: Upplever du att du har blivit bättre? Frågan kan också ställas till personal som kan beskriva eventuella förändringar.

Ha i åtanke att alla råd jag ger avser äldre personer, utan uttalade kognitiva problem, som exempelvis är i behov av hemtjänst, hemsjukvård eller hemrehabilitering, som finns inom primärvård och kommunal hälso- och sjukvård.