Forskning: Bygglagen otydlig kring tillgänglighet i hemmet

I dag är det upp till kommunerna att tolka vad tillgänglighet innebär gällande bostäder. Nu visar en avhandling från Lunds universitet att bygglagen inte är tillräckligt specifik om vad som ska gälla för till exempel personer med kognitiva nedsättningar. 

Christina Löfvendahl, som har skrivit avhandlingen, har intervjuat bostadsanpassare och strategiker i fem kommuner: Eslöv, Perstorp, Vänersborg, Örebro och Östersund. Resultaten visar att det fanns många fysiska hinder, främst i äldre bostäder, men även i nybyggnationer. 

Med hjälp av simuleringsmodeller jämförde hon samhällsvinster och kostnader för olika storskaliga åtgärder över 20 år. Det visar sig att det finns långsiktiga ekonomiska fördelar med att ta bort vissa hinder i hemmet. 

Dessa hinder, till exempel att ta bort trösklar, byta ut badkar mot dusch och installera stödhandtag i badrum och på toalett, har oftast en stor effekt på äldre personers självständighet. Däremot var åtgärder som exempelvis hembesök och förebyggande borttagning av vanliga hinder i hemmet inte ekonomiskt hållbara. 

– Den otydliga bygglagstiftningen behöver justeras så att den blir mer inkluderande. Vi kan inte fortsätta som i dag, det är inte kostnadseffektivt och då har vi ändå inte tagit med kostnader för fallolyckor i våra simuleringsmodeller, säger Christina Löfvendahl i ett pressmeddelande. 

Trots att det har gjorts många förebyggande och hälsofrämjande insatser i kommunerna, till exempel förbättrad belysning, installation av stödhandtag och rökdetektorer, kvarstår det utmaningar för äldre personer. 

– Det finns hur många hinder som helst. Det handlar om trösklar, trappor, utrustning i fel höjd, smala ingångar, för lite utrymme för den som behöver använda rullstol och många har inte tillgång till hiss. 

– Förr eller senare blir vi alla äldre med risk för beroende av stöd. Kommuner ansvarar för bostäder och vi själva har ansvar att informera oss om tillgängligheten och att planera långsiktigt. Den informationen saknas i dag. Det är viktigt att alla kan vara delaktiga i sina kommuner, med sin familj och vänner, annars påverkas den fysiska och psykiska hälsan, säger Christina Löfvendahl.