Hemtjänstens roll för äldre personers hälso­främjande vanor

Att fortsätta med sina hälsosamma vanor i hög ålder, trots funktionsnedsättning, främjar hälsa och självständighet. Äldreomsorgens uppdrag är att främja välbefinnande och ett värdigt liv, med insatser som stödjer till hälsa och självständighet. Hälsofrämjande insatser riktade till äldre personer kan både förlänga liv och ge förbättrad livskvalitet, men för att uppnå det behöver vården och omsorgen kunna anpassas till olika individers livssituation.

Med stigande ålder ökar risken för ohälsa och behovet av stöd för att utföra aktiviteter i dagliga livet. Det är främst personer med omfattande vård och omsorgsbehov som beviljas hemtjänst, och konsekvensen blir att de personer som hemtjänstpersonalen möter ofta är multisjuka och har stora fysiska och kognitiva funktionsnedsättningar. Enligt socialtjänstlagen ska socialtjänstens omsorg om äldre inriktas på att äldre personer kan leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Att stödja och motivera omsorgstagarna till att själva utföra sina dagliga aktiviteter ses som viktigt av personal inom hemtjänst, men försvåras av faktorer som tidspress och att brukaren betalat för att få en specificerad insats utförd.

Hälsofrämjande insatser för äldre är ofta riktade till personer som inte har några större fysiska eller kognitiva nedsättningar och är relativt pigga och aktiva, vilket ibland beskrivs som tredje åldern. Insatserna syftar då till att förhindra eller fördröja fysiska och kognitiva nedsättningar, vilket karaktäriserar den så kallade fjärde åldern.

Att det är möjligt och meningsfullt att främja hälsa för personer som har stora fysiska och/eller kognitiva nedsättningar, var utgångspunkten i denna studie. Studien bidrar med kunskap om äldre personers syn på hälsofrämjande vanor och behov av stöd, hemtjänstens roll samt hemtjänstpersonals erfarenheter av att främja hälsan hos äldre personer. Hälsofrämjande vanor definieras i studien som den äldre personens egna vanor, med eller utan stöd av kommunala insatser, som personen själv uppfattar som hälsofrämjande. Fokus låg på fysisk aktivitet, goda matvanor, social gemenskap och meningsfullhet, vilket enligt Kunskapsguiden beskrivs som hörnpelare för ett gott åldrande.

I studien intervjuades åtta äldre personer med insats av hemtjänst och/eller dagverksamhet. Samtal genomfördes även med hemtjänstpersonal. Data från intervjuerna med de äldre personerna analyserades först utifrån de fyra hörnpelarna för gott åldrande. Under analysen identifierades också betydelsefulla aspekter som inte var relaterade till någon av hörnpelarna. Dessa aspekter berörde dilemman för den äldre personen, kontinuitet och synen på hemtjänstpersonalens roll.

De äldre uttryckte genomgående ett dilemma mellan engagemang och intresse för att aktivt stärka sin hälsa, och de fysiska och praktiska utmaningar som fanns för att göra detta. Här var det ofta en kombination av å ena sidan begränsningar i mobilitet och ork, och å andra sidan tillgång till och koordinerande av resurser som färdtjänst, hemtjänst, lokalsamhälle och närstående. Intervjuerna visade att om hemtjänst skulle kunna stödja hälsofrämjande vanor behövde personalen känna de äldre personerna så pass väl att de hade vetskap om deras vanor och önskemål. Med låg kontinuitet var det inte möjligt att få det förtroende som behövdes för att kunna prata om hälsofrämjande vanor, framför allt gällande meningsfullhet.

Detta bekräftades också i samtalen med hemtjänstpersonalen, som betonade att kontinuitet är nödvändigt för att de ska kunna ta del av individens specifika situation, och kunna följa en genomförandeplan baserat på detta. De uttryckte att ett sådant personcentrerat arbetssätt är stimulerande, men att arbetsrutinerna till stor del motverkar det. Ytterligare hinder för kontinuitet var brist på kommunikation inom arbetsgruppen och mellan hemtjänst och andra aktörer som primärvård.

I intervjuerna med de äldre personerna framkom att de inte såg hälsofrämjande arbete som en del i hemtjänstens roll. De uttryckte förvåning, och även en viss tveksamhet, kring att hemtjänsten skulle stödja, eller lägga sig i vanor relaterade till hälsa. Exempelvis sågs hemtjänsten inte som ett tänkbart stöd beträffande varken tillagning eller val av mat. Samtidigt hade andra personer själva kontaktat vården för träning, men även hemtjänst rörande fysisk aktivitet.

Personalen lyfte på olika sätt att stöd till hälsofrämjande vanor inte sågs som en självklar del av arbetsuppgifterna. Enskilda personer hade exempelvis kunskap om hur hälsofrämjande vanor kan stärkas, men kunskapen förmedlades inte vidare inom personalgruppen som en integrerad del av arbetet. Personalen betonade också att nyanställda ofta fick en väldigt kortfattad introduktion till arbetet, utan utrymme till reflektion kring arbetets innehåll. Där hade ett hälsofrämjande arbetssätt kunnat tas upp.

Resultatet visade även att de fyra hörnpelarna var tätt sammanlänkande och många gånger inte gick att skilja från varandra. Det fanns en stark koppling mellan meningsfullhet och social gemenskap. De äldre personerna uttryckte att sociala relationer var något de tänkte mycket på i både positiva och negativa termer. Här hade kvaliteten på de sociala relationerna betydelse för livssituationen. I intervjuerna återkom personerna till vad de upplevde som viktigt i tillvaron, vilket i studien har tolkats som meningsfullhet. Det kunde vara konkreta företeelser som aktiviteter personerna tyckte om att göra, men också mer abstrakta värden som vikten av sociala relationer och gemenskap, eller mer existentiella aspekter som att ha en roll.

De äldre personerna beskrev att deras hälsosituation kunde hindra dem från att utföra meningsfulla aktiviteter, antingen på grund av försämrad ork eller förmåga, eller för att vårdinatser tog mycket tid och kraft. Enligt dem skulle hemtjänst kunna ge stöd till meningsfulla vanor, men att kontinuitet bland personalen då var nödvändigt. Då skulle de inte behöva upprepa hur de ville ha det i sin vardag för nya personer i personalen. Flera av deltagarna uttryckte en frustration kring detta och vi förstod det som att det störde meningsfullheten i deras vardagliga sysslor. I intervjuerna uttalades också en önskan om att själva bestämma mer om omsorgsinsatserna. Samtidigt fanns det personer som menade att det ibland var svårt att veta och uttrycka vad man vill.

I studien tydliggjordes att vad som utgör och skapar meningsfullhet är väldigt individuellt. Därför blir hemtjänstens förmåga att fånga upp vad som är meningsfullt för olika individer i deras specifika livssituation viktig. Som uttrycks i beredningen inför den nya socialtjänst­lagen finns vissa återkommande teman kopplat till meningsfullhet: vårt känsloliv, våra närmaste relationer, vår huvudsakliga sysselsättning och vårt förhållande till existentiella frågor. Ett personcentrerat och flexibelt arbetssätt i hemtjänsten lämnar utrymme för att det konkreta innehållet i omsorgsinsatsen – och sättet det utförs på – bestäms av hemtjänstpersonal och omsorgstagare tillsammans. Råd om hälsofrämjande vanor kan uppfattas som ett ifrågasättande av personens egen kompetens och erfarenhet att hantera utmaningar. Genom att med stor känslighet balansera och anpassa personens egna resurser med idéer om förändring av vanor finns dock en potential för hemtjänsten att kunna arbeta hälsofrämjande.

Ett tydligt resultat i studien var att både de äldre personerna och personalen upplevde att rutinerna inom hemtjänsten förhindrade en god och trygg relation eftersom det saknades kontinuitet. Att det rådande systemet hindrar personal inom välfärdssektorn från att använda sin professionella kompetens och sitt omdöme för att möta klienters behov på bästa sätt har tidigare betonats. Detta har bland annat gett upphov till regeringens tillitsdelegation.

Eftersom den äldre personens delaktighet är en förutsättning för hälso­främjande arbete kan det finnas en konflikt mellan socialtjänstlagens fokus på skälig levnadsnivå och ambitionen om en hälsofrämjande socialtjänst. I den nya socialtjänstlagen kommer kommuners förebyggande uppdrag stärkas. Ett sådant arbetssätt bygger på vad som är meningsfullt för den enskilda, vilket kan innebära mer omfattande och tidskrävande insatser. Detta kan vara en utmaning för kommuner som är ekonomiskt pressade, samtidigt som det i ett längre perspektiv kan vara kostnadseffektivt att bygga på den äldre personens egna resurser.

Eftersom nedsatt förmåga att utföra vardagliga aktiviteter är ett kriterium för att få tillgång till hemtjänst måste ett hälsofrämjande arbetssätt vara anpassat till de förutsättningar som följer med detta. Forskning visar att äldre personer som möter många svårigheter i vardagen ofta upplever att de har liten kontroll över sin hälsosituation. Att bygga insatser på vad den enskilda äldre personen ser som meningsfullt kan vara en väg att stärka kontrollen över den egna situationen. Utifrån studien ser vi att det trots många organisatoriska hinder för att arbeta hälsofrämjande i hemtjänsten, finns en god potential att ta vara på de möjligheter som finns i den vardagliga praktiken. Nestor FoU-center kommer arbeta vidare med detta i ett kommande projekt.