Primärprevention förhindrar förstagångsfall

Fall är den vanligaste orsaken till skador bland äldre personer och är en vanlig orsak till inläggningar på sjukhus och dödsfall bland äldre personer. De flesta fall­olyckor leder till mindre skador som blåmärken, skrubbsår och stukningar. Cirka tio procent av fallolyckorna leder dock till allvarligare skador, som en fraktur. I Sverige dör varje år runt 1 500 personer över 65 år till följd av fallolyckor, ofta efter en längre tids sängliggande.

Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att 16 procent av världens befolkning kommer att vara 65 år eller äldre år 2050. För att öka antalet hälsosamma livsår blir förebyggande strategier allt viktigare. Med tanke på konsekvenserna av ett skadligt fall och den förhöjda risken att falla igen efter en första skadlig fallolycka, är det av stor betydelse att kunna förhindra eller fördröja det första fallet.

Forskning har visat att insatser för att minska antalet fallolyckor kan vara effektiva. Det som visat sig fungera bäst är multifaktoriella interventioner. Det vill säga, insatser som bygger på en fallriskutredning och som skräddarsys efter varje persons individuella förutsättningar.

Interventionerna genomförs av multiprofessionella team och kan till exempel innehålla fysisk träning, genomgång av läkemedel och fallförebyggande åtgärder i hemmet. Enbart fysisk träning, till exempel balansträningsprogram har också visat sig vara effektivt. Enligt riktlinjer från en expertpanel bestående av geriatriker från USA och Storbritannien behöver en effektiv strategi för att minska antalet fallolyckor innehålla tre steg:

1. Screening – en snabb och tidseffektiv procedur för att hitta de som har en förhöjd fallrisk

2. Bedömning – en grundligare personcentrerad undersökning för att bedöma vad som är grunden till problemet och vilka områden man behöver fokusera på

3. Intervention – en skräddarsydd intervention inom ett eller flera områden för att minska framtida fallrisk

Forskning visar att det för både andra och tredje steget – bedömning respektive intervention – finns effektiva modeller och arbetsmetoder. Det som saknas i dag är ett snabbt och tidseffektivt sätt att hitta de som kan ha en ökad fallrisk – screening. Att göra en grundlig bedömning av alla individer som skulle kunna ha en ökad fallrisk skulle ta för lång tid och kosta för mycket, samtidigt som man utesluter möjligheten till primärprevention om man bara erbjuder interventioner till de som redan fallit.

Det finns en mängd olika orsaker till att man faller, men den främsta riskfaktorn är tidigare fallolyckor. Detta tyder på att det är möjligt att minska den totala mängden fall­olyckor i befolkningen genom att fördröja det första fallet.

Nuvarande fallförebyggande metoder baseras främst på sekundärprevention. Det vill säga, insatser som syftar till att minska risken för ytterligare fallolyckor bland personer som sökt vård på grund av en fallolycka. Ett alternativt tillvägagångssätt är primärprevention, som innefattar att identifiera och rikta förebyggande insatser mot äldre personer med hög risk för fall men som inte har fallit tidigare. Hittills finns inga test tillgängliga för att förutsäga risken för en första skadlig fallolycka. De flesta screeningverktyg för fallolyckor som används i dag har utvecklats för patienter i specifika vårdmiljöer och inte för äldre personer i allmänhet. Dessa screeninginstrument är inte särskilt effektiva när det gäller att urskilja personer som senare faller från de som inte faller.

Inom ramen för min doktorsavhandling har jag och min forskargrupp på Aging research center vid Karolinska institutet utvecklat ett screeningtest för att bedöma risken för en första skadlig fallolycka: First-time injuri­ous falls-verktyget eller FIF-verktyget. FIF-verktyget är enkelt att använda och tar enbart några minuter att genomföra. Vår tanke är att det ska kunna användas inom primärvården och i folkhälsoarbete för att identifiera äldre individer som kan dra nytta av fallförebyggande insatser.

Verktyget består av en serie frågor om ålder, samboendestatus, behov av hjälp med vardagliga aktiviteter samt ett balanstest. Det utvecklades med hjälp av data från äldre personer som deltagit i den svenska nationella studien om åldrande och vård på Kungsholmen, SNAC-K. Vid utvecklingen av FIF-verktyget viktade vi riskfaktorer olika för kvinnor och män, eftersom tidigare studier har visat att det finns könsskillnader i betydelsen av riskfaktorer för fallolyckor. Detta förbättrade träffsäkerheten i verktyget och ökar därigenom möjligheten till personcentrerade insatser.

Vi fann att FIF-verktyget kunde skatta sannolikheten för en skadlig fallolycka med god precision för både kvinnor och män. Vi testade även verktyget på data från andra studiepopulationer – och även där kunde FIF-verktyget förutspå fall med god precision. Vi fortsätter nu arbetet genom att testa verktygets tillförlitlighet och undersöka möjligheterna till att implementera verktyget inom primärvården. Samtidigt undersöker vi möjligheterna att förenkla FIF-verktyget ytterligare, för att göra det tillgängligt som en app.

Resultaten från våra studier visar att det är möjligt att bedöma risken för skadliga fall flera år i förväg, även bland de som inte fallit tidigare. Dessutom har vi utvecklat ett snabbt och enkelt screeningverktyg som kan identifiera äldre personer med förhöjd fallrisk. Vi hoppas att verktyget kan användas för att underlätta det fallpreventiva arbetet inom hälso- och sjukvården. Detta är ny och viktig kunskap som öppnar för nya möjligheter att arbeta primärpreventivt mot skadliga fall, som komplement till de sekundärpreventiva åtgärder som redan görs.