Professionsröster om prevention

Under senare år har riskfaktorer och riskprofiler för skadehändelser hos äldre personer uppmärksammats i forskningen. Likaså har forskningen fokuserat på situationen för personer med funktionsnedsättningar. I artikeln kommer vi att berätta om erfarenheter från en enkätundersökning om olika professionsröster.
Resultatet visade att övervägande delen av respondenterna, 58,6 procent, arbetade med personer som var över 65 år inom sin profession. Flertalet hade bevittnat eller fått berättat för sig om skadehändelser från sina patienter och brukare. Det framkom tydligt att åldern hos patienten/brukaren var den faktor som är av störst betydelse för förekomsten av skadehändelser: Ju äldre patienten/brukaren var desto större var risken för skadehändelser.

De respondenter som arbetade med personer över 65 år hade en större erfarenhet av skadetillfällen, jämfört med de som arbetade med personer under 65 år och de som arbetade med båda åldersgrupperna.

Kännedomen om antalet tillfällen samvarierade även med antal år i yrket, ju fler år i yrket desto fler skadetillfällen kände respondenten till, vilket gör att det går att anta att personer med större yrkeserfarenhet är mer uppmärksamma på att fråga om skador eller har skapat ett större förtroende med patienterna/brukarna, vilket gör att de vågar berätta om skadehändelser öppet. En av respondenterna skrev om vikten av ”att få våra äldre att inte känna att de är till besvär för att de behöver hjälp, så att de vågar kräva och be om det när det inte fungerar”, vilket visar på vikten av det förtroendeskapande arbetet.

Förutom ålder framkom även några andra faktorer som betydelsefulla i relation till förekomsten av skadehändelser. Dessa faktorer var förekomsten av funktionsnedsättningar och sjukdomstillstånd, samt bostadens utformning och inredning. Det kan till exempel handla om att personer skrivs ut från sjukhus för tidigt, svårigheter att använda hjälpmedel korrekt eller att bostaden inte fungerar när patientens/brukarens förutsättningar förändras. En respondent påpekar att ”Instruktionerna följs för det mesta, men det före­kommer att hjälpmedel ”ärvs” eller förs över på annat sätt, och då kan det bli farliga situationer med för gamla hjälpmedel, hjälpmedel som inte alls passar användaren”.

Även vissa aktiviteter var i högre grad förknippade med skadehändelser än andra. Förflyttning, hygien och påklädning var de tre aktiviteter som var särskilt riskfyllda för de äldre enligt analysen, vilket kan tyda på att det inte är en enstaka faktor som är avgörande för skadehändelser, utan det är en kombination av faktorerna ålder, sjukdom, funktionsnedsättning, bostadens utformning och aktiviteter. Det vill säga att skadehändelser uppstår i en skärningspunkt mellan dessa faktorer, och där faktorerna förstärker varandra – till exempel en hög ålder och underliggande sjukdomar, påverkar utförandet av aktiviteten, vilket ytterligare försvåras om miljön inte stöttar utförandet.
Skadehändelser är på så sätt multifaktoriella och utlösta av en kombination av intrinsiska (personliga) faktorer och extrinistiska (miljömässiga) faktorer, vilket gör att det förebyggande arbetet måste rikta sig både mot personer och miljön.

I enkäten fanns även frågor om hur det förebyggande arbetet ska utformas och utvecklas för att minska antalet skadehändelser. Professionerna identifierade olika åtgärder som kunde riktas mot att arbeta mer med följande:

1. Att arbeta utifrån individens förutsättningar handlade om relationsskapande arbete och få patienten/brukaren att inse sina fysiska begränsningar. Många beskrev att brukarna gärna ville göra saker själv eller inte orkade vänta på hjälp, vilket ledde till att de tog ”onödiga” risker i stället. Det handlade även om att se över medicinering, hjälpmedel och liknande för att minska risker förknippade med medicinska biverkningar eller felaktiga/felaktigt användande av hjälpmedel.

2. Arbetet med bostadens utformning handlade dels om bostadsanpassningar, dels om mindre förändringar. En respondent påpekar vikten av att detta måste göras i samarbete med professionella och i dialog med den boende: ”För patienter i eget boende skulle arbetsterapeuten behöva kon­trollera hemmet, om de ska bo hemma, hos alla patienter för att ta bort mattor och dylikt som de kan snubbla på. Men många vill inte använda sina hjälpmedel eller ändra något i sitt hem.”

3. När det kom till arbetets organisering, handlade det främst om att personal måste få tid för att arbeta i hemmet. Många respondenter ansåg att riskerna ökade när personalen vara stressad, vilket ledde fram till slarv eller misstag i arbetet.

Vår studie har visat att det finns flera poten­tialer att utveckla det skadeförebyggande arbetet i boendemiljöer för äldre personer. Det verkar som att det finns mycket outnyttjad erfarenhet och kunskap hos flera professioner när det handlar om risker, skador men även om förebyggande arbete. Även hos brukare och anhöriga finns det naturligtvis mycket praktisk kunskap om vilka risker och skadehändelser som inträffat. Vi vet också att äldre personer (65 år eller äldre) drabbas mest av skador i boendemiljöerna.

Men hur förebygger vi mest effektivt? Frågan är komplicerad eftersom miljöerna varierar samtidigt som människan åldras och nya utmaningar och krav måste ställas på själva boendemiljöerna. Detta innebär också att det finns ett behov av ett kontinuerligt och därmed föränderligt förebyggande arbete som anpassas efter människans behov och de eventuellt nya risker som kan uppstå i en bostad.

Ett exempel som flera professionsföreträdare vittnar om är att äldre personer har övermöblerade bostäder som kan innebära att det blir svårt att förflytta sig och som också kan leda till att personen snubblar på något föremål och sedan ramlar till golvet. Vi tror att det egentligen kan genomföras effektiva skadereducerande åtgärder om alla aktörer involveras i det förebyggande arbetet. Att lägga ett pussel som detta innebär att alla aktörer och deras erfarenheter tas tillvara. En säker och trygg miljö för en brukare kan också innebära trygghet för familjemedlemmar som bor i bostaden, andra anhöriga och därtill ge en säkrare arbetsmiljö för samtliga professioner.