Smärta är en skyddsmekanism som har varit viktig för vår arts överlevnad. Vi upplever smärta som en signal för fara som ska förhindra att eventuell skada förvärras. Ibland avtar inte smärtan fast skadan läker. För att förstå hur fysisk smärta uppstår och hur den fungerar är det bra att känna till några begrepp.
- Nociceptiv smärta betyder att smärtan utgår från muskler, leder eller skelett. Artros är ett exempel, liksom en fotledstukning.
- Neuropatisk smärta utgår från nerverna och kan upplevas som stickningar, domningar eller obehag vid beröring och kan exempelvis uppstå vid bältros eller diabetes-polyneuropati.
- Nociplastisk smärta uppstår när känselupplevelsen förändrats och smärtsignalerna har rubbats. Det innebär att kroppen uppfattar smärta trots att exempelvis en skada har läkt, och har flera orsaker, men bland annat beror på att en överkänslighet uppstått.
Nociplastisk smärta är helt dominerande vid långvarig smärta, ofta kallad kronisk smärta. Då smärtan kvarstått över tre månader betraktas den som långvarig och uppfattas som en multidimensionell obehaglig upplevelse som även påverkar våra känslor.
Trots intensiva forskningsinsatser förstår vetenskapen fortfarande inte fullt ut varför smärta generellt ökar i befolkningen och hur smärtupplevelsen förändras över tid. Det blev vanligare att både män och kvinnor i studier uppgav att de upplevde smärta i början av 2000-talet jämfört med i slutet av 1980-talet.
Det finns olika hypoteser om varför det ökar och en av förklaringarna kan vara att vi blir äldre.Den som läser vetenskapliga studier kan förledas tro att det är synnerligen vanligt, men då ska man veta att de brukar bygga på underlag från ortoped- eller rheumatologmottagningar. Självklart är smärta vanligare hos de som besöker dessa.
En europeisk studie fann att drygt 20 procent av den vuxna befolkningen besväras av långvarig smärta. Bland äldre över 60 år har en svensk multicenterstudie rapporterat att 54,8 procent hade smärta främst från ben och fötter, men även ryggvärk, vilket visar att det är mycket vanligt. Kvinnor rapporterar betydligt mer smärta (64,5 procent) jämfört med män (35,5 procent).
Nervcellarna har även kopplingar till delar av hjärnan som reglerar känslolivet och det är därför vanligt att reagera med ångest och depressiva känslor vid långvarig smärta.
Sömn kan vara ett problem framför allt om vi upplever smärta. Många uppvaknanden under natten, där man tvingas byta ställning eller kanske till och med måste gå upp och röra på sig, kan leda till sömnbrist. Detta blir en dubbel belastning eftersom smärtan i sig är tröttande och inte går att sova bort.
Även minnet påverkas av långvarig smärta. Eftersom hjärnan inte kan skilja akut smärta från långvarig smärta behandlas all smärta som om den vore akut. Det betyder att hjärnan prioriterar detta framför allt annat. När vi då försöker leva som vanligt är det inte konstigt att vi blir glömska eftersom hjärnan hela tiden i första hand arbetar med smärtan.
Parallellt med smärta transporteras information till vårt autonoma nervsystem, vilket medför att hjärtat slår fortare, blodtrycket stiger och andningsfrekvensen ökar. Vi är hela tiden redo att fly eller slåss, så kallade fight or flight-reaktioner. Vi har dessutom ett evolutionärt nedärvt beteende som gör att vi vill skydda en skadad kroppsdel. Vi försöker hålla oss stilla för att inte förvärra skadan, vilket blir vår verkliga fiende när smärtan blir långvarig.
Inaktivitet leder till försämrad kondition och i värsta fall försämrad funktion, samt i kombination med att vi drar oss undan från sociala aktiviteter. Samtidigt jobbar kroppens autonoma nervsystem för att vi ska kunna vara aktiva och fly.
Denna konstanta stress är inte bra för kroppen. På sikt ökar risken för högt blodtryck med risk för hjärt-kärlsjukdomar och endokrina sjukdomar som till exempel diabetes.
Det går att bromsa smärtan på flera olika sätt. Inom sjukvården använder vi oss av TENS-plattor där nerverna stimuleras på elektrisk väg. Det är samma mekanism som när vi blåser på det onda stället när ett barn ramlat, då den nya stimuleringen av känselnerver prioriteras högre än smärtupplevelsen.
Fysisk aktivitet kan också blockera och därmed dämpa smärta. När kroppen får röra på sig ökar våra smärtbromsars effektivitet och medför att vi blir tröttare och förhoppningsvis får lättare att sova på nätterna. Det kan avleda oss från att tänka på smärtan, vilket kan minska smärtupplevelsen och ökar våra möjligheter att behålla fysisk funktion och kan till och med underlätta sociala kontakter.
Läkemedel kan vara ett alternativ för att hämma smärtupplevelsen. Antidepressiv medicin kan också fungera på akut smärta, eftersom den förbättrar aktiviteten av hormonet serotonin som dämpar både smärta och depression. Dessutom blir man ofta trött av antidepressiv medicin vilket förbättra sömnen.
