Blod kan avslöja tidig parkinson

Parkinsons sjukdom är en folksjukdom med över tio miljoner drabbade globalt, en siffra som förväntas bli dubbelt så stor till år 2050 på grund av världens åldrande befolkning. I dag finns varken något effektivt botemedel eller möjligheter att upptäcka sjukdomen tidigt innan den har orsakat betydande skador på hjärnan.

Men nu har ett forskarlag från Chalmers tekniska högskola och Oslo universitetssjukhus bidragit med ett avgörande steg mot tidig diagnostisering av parkinson.

I en ny studie har de upptäckt ett mönster av aktivitet i gener som är kopplade till reperation av dna och stressresponser hos patienter i den tidiga fasen av sjukdomen. De här biologiska processerna lämnar mätbara spår i blodet under en begränsad tid.

Detta mönster fanns varken hos friska individer eller hos patienter som redan hade symptom.

– Det här betyder att vi har hittat ett viktigt tidsfönster för att kunna upptäcka sjukdomen innan symptom orsakade av nervskador i hjärnan visar sig. Att dessa mekanismer enbart existerar i ett tidigt skede, och inte längre är aktiva när sjukdomen har utvecklats längre, gör det dessutom intressant att rikta in sig på mekanismerna för att hitta framtida behandlingar och läkemedel, säger Annikka Polster, forskare vid Chalmers tekniska högskola som har lett studien, i ett pressmeddelande.

Det pågår mycket forskning globalt för att hitta tidiga tecken på Parkinsons sjukdom, men ännu finns det inga test som är implementerade brett inom sjukvården.

– I vår studie har vi ringat in biomarkörer som verkar spegla en del av sjukdomens tidiga biologi och som dessutom kan mätas i blod. Det öppnar för breda screeningtest via blodprov: en kostnadseffektiv, lättillgänglig och ofarlig metod, säger Annikka Polster.

Forskarna tror att blodprov för tidig diagnostisering av parkinson skulle kunna börja testas inom sjukvården redan inom fem år. På längre sikt är förhoppningen att forskningen även ska bidra till utvecklingen av läkemedel för att förebygga sjukdomen.

– Om vi kan studera mekanismerna när de pågår kan det ge viktiga nycklar till att förstå hur de kan stoppas och vilka läkemedel som kan ha effekt. Det kan handla om nya läkemedel, men också så kallad ompositionering av läkemedel, där vi kan använda mediciner som är framtagna för andra sjukdomar eftersom samma genaktiviteter eller mekanismer är aktiva.