Döva undersköterskor ökade livskvaliteten för döva äldre

I en ny studie har forskare vid Jönköping university intervjuat fyra äldre döva personer som har fått hjälp av ett team med döva undersköterskor i två år. Teamet, som har utvecklats av en regional dövförening, har besökt äldre döva personer i hemmet eller på boende och kommunicerat med svenskt teckenspråk.

Resultaten visar att möjligheten att kommunicera på teckenspråk var den faktor som hade störst påverkan på vardagen för de äldre döva. Deltagarna beskrev hur tidigare kontakt med ordinarie hemtjänst ofta skedde genom bristfällig läppläsning eller lappar, metoder som sällan räckte för att uttrycka nyanserade behov eller frågor.

– Vi kan inte överdriva betydelsen av att äldre döva får tillgång till professionellt stöd på sitt första språk. Det handlar inte bara om information, utan om att få tillbaka sin röst, säger Sofi Fristedt, forskare vid Jönköpings universitet, i ett pressmeddelande.

Genom teamet kunde de äldre föra djupare samtal, ställa frågor, förstå skriftlig information och göra aktiva val. De döva undersköterskorna hjälpte också till med att kommunicera med myndigheter och vårdpersonal.

Dessutom kunde de hjälpa till med aktiviteter som annars faller utanför ordinär omsorg, som att organisera hemmet, följa med ut i naturen, hjälpa till med fritidsintressen eller sätta sig ner för ett samtal. Det gjorde vardagen mer meningsfull och hanterbar för deltagarna.

Flera beskrev att de nu aktivt valde bort delar av den ordinarie hemtjänsten till förmån av teamet.

– För många av deltagarna blev teamet mer än omsorg, det blev en social och kulturell livlina, säger Sofi Fristedt.

En viktig aspekt av teamet var att de bidrog till kontinuitet. Samma personal återkom varje gång, vilket gav stabilitet och relationsbyggande, något som deltagarna saknade i den ordinarie omsorgen.

Nu hoppas forskarna att flera kommuner eller regioner tillsammans använder modellen, eftersom målgruppen är liten, men har stora behov.